Kuriren kollar in länets friidrottshopp
Carolina Klüft gjorde det, Johan Wissman likaså.130 mil från Göteborg imponerade även en mindre känd friidrottstalang - Kurirens testpilot.- Du hade stått dig bra i Sverigeeliten - bland pojkar 12-13 år, säger Stefan Hagel.
EM i all ära ...
I samma land på samma typ av löparbanor knyter jag skorna en sista gång.
När jag tittar mig omkring över Skogsvallen räknar jag till tre åskådare - för jag antar att den mörkgrå haren är där för att se på mig. När jag springer mitt ärevarv (på uppvärmningen) tittar ingen längre på mig. Kanske beroende på att de jag tidigare räknade som åskådarna nu kan klassas som mina träningskamrater - och haren kanske inte var så intresserad av mina löparsteg trots allt.
Men ändå.
EM i all ära, men när Kurirens testpiloter ger sig ut bland sommarsporterna är det blodigt allvar.
Det behövs inga sponsorer, fullsatta läktare eller segercermonier. En seger är alltid en seger. En förlust är alltid en förlust.
Två distriktsrekord
De senaste åren har Sverige tagit många steg framåt i friidrottsutvecklingen. Världens bästa höjdhoppare kommer från Sverige. Världens bästa trestegshoppare kommer från Sverige. Världens bäste sjukampare kommer från Sverige.
Sverige är inte längre en blåbärsnation. Plötsligt har svenska ungdomar fått friidrottsidoler från sitt eget land att se upp till.
En av dessa lovande talanger heter Sebastian Hagel och tävlar för Luleå Friidrott. 12-åringen har slagit två distriktsrekord denna sommar. Den nya rekordtiden på 80 meter lyder 10.71 och höjdhoppsrekordet krossade han med hela 13 centimeter - från 1,42 till 1,55.
Det är Sebastian Hagel som är min motståndare i dagens femkamp.
Trots att jag är 12 år äldre än min konkurrent och har fysiken på min sida är den unge friidrottaren optimistisk inför för duell.
- Jag tror att jag tar dig i längdhopp. Sen borde jag vinna i höjd och kanske på 80 meter, säger Sebastian Hagel efter att ha synat mig från topp till tå.
Svetten rinner
Min 184 centimeter långa basketkropp verkar inte imponera på honom. Hagel tror på seger i tre av fem grenar. Mitt hopp står alltså till kulstötningen och spjutkastandet.
"Spjut och kula är mina paradgrenar", försöker jag intala min motståndare. Men inte ens jag själv tror på det påståendet.
Efter uppvärmningen som bestod av två varv runt löparbanorna rinner svetten ur min panna. Tur att det är slut på konditionskrävande övningar.
Två stölder
Första grenen blir 80 meter. Sebastian Hagels pappa och tränare, Stefan, ansvarar för tidtagningen.
När jag passerar mållinjen stannar tidtagaruret på 11.90 - mer än en sekund sämre än Sebastians personrekord.
Men min konkurrent fick en dålig början på loppet och kom sent ur startblocken. Han kommer i mål strax efter mig. Tränare Stefan Hagel påpekar dock att om Sebastian sprungit så fort som han har kapacitet att göra hade jag slutat några meter bakom honom.
När jag sedan hoppar 5,14 meter i längdhopp betyder det att jag har "stulit" två segrar i hans paradgrenar.
Höjdhoppsduellen visar sig senare bli totalt avgörande för hela femkampen. Utan att gå närmare in på detaljer kan jag säga som så att spjut och kula är långt ifrån de paradgrenar som jag hade flaggat för. Vem kunde väl ana att sju kilo kula skulle vara så tungt ...
Lekande lätt
Efter att ha inspekterat Skogsvallens nya höjdhoppsmatta börjar Sebastian Hagel att mäta ut sin ansats. Steg för steg fotar han framåt till han räknat klart. Han markerar med en vit tejp innan han gör sig beredd på sitt första hopp.
Ribban ligger på 1,30.
Min 12-årige konkurrent fokuserar på ribban. "Tänk på vad du ska göra, inte på vad du inte ska göra".
Sebastian Hagel klarar höjden lekande lätt.
Fem centimeter är mycket
När jag tar min ansats och närmar mig ribban reagerar jag över hur högt det ser ut att vara. Jag sätter i högerfoten och lättar, med någon sorts hemmagjord teknik, över ribban.
Nästa höjd är 1,35. Fem centimeter är mycket. Men eftersom min motståndare beordrar upp ribban till den höjden vill jag inte vara sämre.
Utebliven reaktion
- Jag kanske står över den här höjden, säger jag och försöker få Sebastian Hagel ur balans.
Jag vet att det är viktigt att inte slösa bort några rivningar i onödan och att låta honom hoppa ensam på höjden skulle kanske göra honom nervös.
Men när reaktionen uteblir - ingen skräck syns till i hans ögon och knäna ser inte ut att darra det minsta - tar jag tillbaka mitt utspel.
Båda två klarar av att hoppa över både 1,35 och 1,40.
Glädjevrål
Fem centimeter senare får dock unge Hagel problem. Han river på 1,45 och jag ser min chans att sätta press på honom på allvar.
Jag seglar över ribban och utbrister i något slags glädjevrål i stil med "ååäeåhh".
Kommer länets bästa friidrottare i sin åldersklass hålla styr på nerverna?
Repliken kommer snabb - Sebastian klara höjden utan problem.
Nu har båda hoppat högre än det tidigare distriktsrekordet, som Hagel slog tidigare i sommar. Men den magiska gränsen 1,50 ser tuff ut.
Minsta marginal
- Jag undrar om Stefan Holm klarade 1,50 när han var i 23-årsåldern, säger jag till fotograf Roland S Lundström som bara skrattar.
Jag hade rätt. Varken jag eller Sebastian klarar att hoppa över en och en halv meter, även om konkurrent Hagel bara är en hårsmån ifrån i sitt andra försök. Hans rivning på 1,45 visar sig bli totalt avgörande.
Mina år som basketspelare visar sig räcka långt.
- Du hade spänsten medan jag hade tekniken, konstaterar Sebastian Hagel.
Jag vinner femkampsduellen med minsta möjliga marginal. Konkurrentens rivning på 1,45 gjorde att jag tog hem segern i höjdhoppstävlingen och vann med 3-2 totalt. Tränaren Stefan Hagel berömmer min insats, framförallt i längdhoppsgropen.
- Klart godkänt. Du är välkommen att börja träna med oss, säger han leende.
Duellen mellan 12-åringen och Kurirens 12 år äldre utsände blev stenhård. Om något år lär dock skillnaden mellan oss vara betydligt större - och det är knappast jag som kommer att göra några framsteg.
Så jobbar vi med nyheter