Pressmeddelandet damp ner någon gång strax innan lunch. Och det var inte direkt väntat, inte för min del i alla fall. Vesa Mäkäläinen och LF Basket går skilda vägar. Spelaren som av många anses vara ligans bästa försvarsspelare. Som journalist är man alltid skeptisk och konspiratorisk. Här har det spekulerats i allt från skatteproblem till att Mäkäläinen på något sätt skulle ha trampat i klaveret på ett eller annat sätt. Från LF Basket har man tydligt kommunicerat ut att det rör sig om sociala skäl och Vesa Mäkäläinen konstaterar att det är privata orsaker. Ska man spekulera vidare är det väl egentligen inte så märkligt. Finnen var redan när han plitade på för ytterligare en säsong i LF Basket lite tveksam. Dels ville han ha en mer offensiv roll och sedan hade han hemlängtan redan under förra säsongen. Vad som har hänt i sommar för Vesa Mäkäläinen kan inte jag uttala mig om, men när han kom tillbaka till Luleå var det inte samma positiva energispridare. Det sociala hänger givetvis med in på basketplanen, det handlar om människor och fungerar det inte vid sidan av är det svårt att prestera på planen. Mäkäläinen har kämpat och verkligen försökt jobba sig till lägen men det har mest sett forcerat ut. Till slut höll det inte. Under försäsongsmatcherna mot Lahtis på hemmaplan i Luleå gjorde Mäkäläinens förra klubb vissa framstötar och visade sitt stora intresse för 24-åringen. Det kanske blev avgörande. I går satte sig parterna ner och bestämde att det är bäst för både LF Basket och för Vesa Mäkäläinen att gå skilda vägar. LF Basket har inte glädje av en nedstämd Mäkäläinen som bara längtar hem och Mäkäläinen har inte glädje av att hamna på bänken i LF och försämra sin fina statistik från förra säsongen. Således gjorde man, i mina ögon, det bästa tänkbara. Att tvinga någon att stanna kvar i det läget hade varit galet. Givetvis är det inget drömscenario för LF Basket som hade spikat sin trupp och byggt mycket av spelet kring försvarsfantomen Mäkäläinen. Nu tvingas man tänka om och till viss del - tänka nytt. Som ni ser i artikeln här bredvid så är ett av huvudspåren Rudy Mbemba, pointguard. Inget konstigt i sig egentligen. Nyförvärvet Tyrone Levett gör sig bäst på forwardsplats, Emil Salon är ingen renodlad pointguard, inte heller Gustav Nyström. Det lägger en oerhörd press på Håkan Larsson som måste upp i 38 minuter per match, vilket gör att kvalitén på minuterna inte blir nog hög för att vinna ett SM-guld. På så sätt kan det här bytet av spelare bli positivt - trots den ganska taskiga tajmingen. Stora spelare har LF i en skadefri Johan Åkesson och en John Rosendahl i riktigt toppskick. Lägg därtill Tyrone Levett som kan spela inside och 197 centimeter Niklas Sellin som har alla möjligheter att bli årets stora överraskning i LF Basket. Det kan nog bli bra det här, trots att jag kommer att sakna den finska vildkatten. Maken till försvarsspelare har man sällan sett.
