Krönika: Själen är Luleå Hockeys styrka

TISDAG. Senast jag skrev om Luleå Hockey var om den maktkamp som pågår i klubben och som blev offentlig efter att målvaktstränaren/lagledaren Peter ?Pekka? Lindmark inte fick förnyat förtroende av klubbdirektören Johan Strömwall. Tränarna, ett enat TK och alla runt omkring laget blev överkörda av Strömwall. Varför Strömwall, förmodligen uppbackad av ordförande Eje Eriksson, gjorde som han gjorde har jag fortfarande ingen aning om. Han hänvisade till någon slags helhetslösning. Men alla som vet något om idrott, vet också hur viktigt det är med personkemi inom ett ledarteam. Där s-k-a man bara låta tränarna och den innersta kretsen bestämma vem man ska jobba med och inte peta i som klubbdirektör. Men det gjorde Strömwall och jag var rädd att det också skulle ha inneburit fallet för TK, att man skulle ledsna och bara lägga ner sig själv, vilket hade varit förödande. Förlusten hade blivit allt för stor. Spel för galleriet? I förra veckan hade parterna ett möte, satte sig ner och diskuterade framtiden och vad som ska gälla. Vad jag förstår var det positivt, högt i tak och man enades om framtida tag. Jag hoppas att det inte var något spel för galleriet utan ärligt menade tag av driftiga och handlingskraftiga Eriksson/Strömwall vars ledarskap jag har synpunkter på. Jag ställer bara en fråga angående ledarskapet och den frågan bör de också ställa sig själva: Vem vill arbeta i en förening där någon annan i slutändan alltid kommer att säga; ?Det spelar ingen roll vad ni säger. Det är ändå jag som bestämmer?? I Luleå Hockey finns så mycket kompetens, hjärta och själ hos en mängd ideella ledare på alla nivåer. Dessa människor, tillsammans med tränarduon, en spelartrupp med stark Norrbottensprofil, kansliet, TK (Hans Norberg, ordförande, Lars Modig, L-G Pettersson, Lars Edström och Hilding Lindbäck), är Luleå Hockey. Luleå Hockeys styrka, så här långt, har varit en gemytlig och familjär atmosfär som gjort att i stort sett alla som kommit till klubben har trivts och visat stort hjärta, vilket också är ett måste för en mindre förening. Det får inte gå förlorat. TK:s ordförande Hans ?Nobbe? Norberg och kompani har gjort ett fantastiskt bra jobb med en av de absolut smalaste budgeterna i elitserien under många år. Ett långsiktigt jobb Visst, helt ideella TK har också en del plumpar i protokollet. Men vilka värvarbasar och heltidsanställda sportchefer (!), har inte det. Många av dessa felköp kom efter att lagbygget hårt drabbats av spelare som tvingats sluta i förtid (Kucera, Hostak, Burda, Finnström, Petter Nilsson, Stefan ?Skuggan? Nilsson, med flera, med flera). Tränarrekryteringarna har varit klockrena. Det visar inte bara resultaten sportsligt, utan också hur många spelare som utvecklats i denna miljö längst upp i norr, exempelvis ?Jonte? Hedström, Fredrik Svensson, Magnus Nilsson, Jonas Nordquist med flera. Lägg till den i stort sett helt nya generationen som under senaste säsongen visade upp sig på allvar och som TK tillsammans med övriga ledare på ungdoms- och juniorsidan varit med och byggt upp. Vad gäller tränarsidan skulle jag gärna vilja binda upp Jens-Mikael (Hellgren/Andersson) för ett eller ett par år till redan innan denna säsong är slut ? om de fortsätter som i fjol. Det skulle också vara i linje med TK:s sätt att jobba. De kompetenta och goda Luleå Hockey-ambassadörerna Jesse och Micke har något stort på gång som dom borde få fortsätta att jobba mer långsiktigt med. Tvingats vända kronor Vad gäller TK så har man vad jag förstår uttryckt önskan om att utveckla klubben med bland annat bättre förutsättningar för scouting, större budget och tillsättande av heltidsanställd sportchef. Så det handlar inte om ett gäng som är rädda för förändring. Ännu har man inte på många år fått chansen att jobba med några större summor av pengar, även om den kommande säsongsbudgeten är lite, lite större än i fjol. Man har tvingats vända på kronorna och kliva av en mängd budgivningar på säkra namn och tvingats söka andra och framförallt billigare alternativ. Att kicka och ersätta har aldrig varit Luleås stil ? mycket beroende på att man helt enkelt fått jobba med det man köpt. Pengar till nya spelare har inte funnits som i många andra klubbar där spelare varit slit-och-släng-vara. Med rätt sportchef, varför inte Mikael Andersson efter något till tränarår i Luleå?, skulle detta kunna bli ännu bättre. Om det nu överhuvudtaget ska anställas en sportchef. Jag menar, det i sig är ju ingen garanti för att går bra. Renberg ? här för att vinna Många klubbar i elitserien skulle klarat sig mycket bättre med ?bara? ett TK... Nästa säsong då? Det känns oerhört spännande och elitserien över huvudtaget ser ju ut att bli glödhet. Mikael Renberg likaså. Renberg är inte hemma för att spela av några år. Han är hemma för att vinna och är enormt sugen efter ett par halvtunga år med mycket skador. Målvaktsduon Antila/Törnqvist ser intressant ut. Alla unga Luleåbackar; Johan Fransson (förstås!), Jonas Johansson, Patrik Bäärnhielm och Per Savilahti-Nagander blir spännande att följa. Fagemos målskytte behövs Backklippan Obsut kommer att dela ut bröstvärmare och Mäntylä kommer att bli ännu bättre efter sitt rookie-år. Pappa Åkerström gjorde en stark säsong i fjol och blir inte sämre denna säsong. Thomas Koch och Fredrik Hynning är två killar som vet var målet finns. Rönnqvist hoppas jag blir ännu bättre, och då var han ändå riktigt bra i fjol. Sedan hoppas jag att herrar Per Ledin, Kalle Fabricius, Jonas Nordquist och Emil Lundberg kan ta ytterligare ett steg framåt i utvecklingen. Nordquist och Lundberg kan bli riktigt, riktigt bra i framtiden. Kloka centrar som Tellström och ?Bulan? är också viktiga. Fagemos målskytte, som han visade i slutet av förra säsongen, behövs också. Och så vidare. Och så den sista pusselbiten som gör att Luleå Hockey, med en perfekt mix, kan ställa tre riktigt starka kedjor på benen och en fjärde som inte blir speciellt rolig att möta heller. Den sista godbiten kan klubben vänta ända in i augusti på. Den som väntar på något gott...