Krönika; Oklara budskap

Oklara budskap skapar inga vinnare ? bara förvirring. Vi tar den ljusa sidan först. Att bara komma på att spela en fotbollsmatch över två dygn är en bedrift i sig. Att det dessutom var på Brommapojkarnas kansli som idén föddes gör det hela bara än mer anmärkningsvärt. Vad jag grunnat lite på är dock hur spelarna kommer att reagera. De ska faktiskt lira viktig match på en tid då de normalt är mitt inne i nedvarvningen före sänghalmen. En omställning så svår som någon. Blir det sömngångarfotboll, eller. . ? Lite sömnigt känns också BBK:s agerande Destin Makumbus vara eller inte vara i laget de senaste veckorna. Det är på plats med ett par påpekanden i ärendet, trots semestertid och midsommarsill i kylen. Jag rapporterade själv om tränaren Pär Millqvists indignation över sin mittbacks agerande efter segermatchen mot Västerås. Makumbu hade då dragit på sig sin tredje varning vilket betydde avstängning i nästa match. Situationen var över, BBK hade fått frispark när Makumbu valde att ?markera? mot motståndaren på ett galet sätt. 1.5 meter från domaren ? dessutom. Jag kan förstå att en tränare får fnatt på ett sådant beteende. När det dessutom upprepas gång efter annan i en trupp där varje spelares bortavaro är oerhört kännbar blir reaktionen ännu mer förståelig. Mot Norrköping hemma senast hände det igen. BBK vann och allt borde varit frid och fröjd ? men inte, då. Makumbu petades helt frankt till bortamötet med Väsby. Själv funderade jag också en del men utgick ifrån att detta var Millqvists sätt att, än en gång, markera att han inte tolererar Makumbus onödiga övertramp. Med Ulf Hollsten tillgänglig finns det ju synnerligen kompetent ersättare. BBK förlorar med 0?1. Och nu tar det eld i kritikerna. Makumbu är, självklart, inte nöjd, det gnisslar i supporterleden som ifrågasätter Millqvists mentala hälsa och det glunkas också i de maktens korridorer av BBK där styrelsefolket rör sig. Allt är resultatstyrt Känns som att Pär Millqvist har målat in sig själv i ett hörn. AIK-aren har ingen stor erfarenhet att leda ett lag på den här nivån och verkar också tycka att det här med superettan inte är världens märkvärdigaste sak. Kan förstå det också. Millqvist har erfarenheter av jobbet i de stora drakarna och har valt sin ledarstil. Jag uppfattar honom som en pettimeter. Noggrann ? med höga krav på sig själv och omgivningen och han ser sitt lag som en arbetsplats där alla ska göra sitt jobb för varandra. Bra så. Kanske dock ibland med en alltför proffsig och otillgänglig attityd i kontakterna utåt. Inte minst med media. Som tränare är du älskad eller hatad. Det finns liksom inga mellanlägen. Allt är resultatstyrt. Men ibland måste garden öppnas upp. När dessutom tillgången på duglig arbetskraft är begränsad måste situationer som den med Makumbu behandlas med viss varsamhet. Det skevar iväg eftersom Hollsten är den ende som kan ersätta Makumbu på mittbacksplatsen. Det finns ingen som tränar med laget varje dag som kan kliva in där. Då hade ekvationen varit lättare att få ihop. Spela Hollsten ? i varje match Jag ser bara en väg: Se till att Hollsten spelar alla matcherna om han är den bäste. Då skapas det naturliga konkurrensförhållande som krävs. Nu vinglar det bara på. Även om jag tror på mänskligheten och då ska Hollsten stå där igen. På hemmaplan ? för första gången. Han drabbas också av snacket. Glöm inte det. Det krävs proffsighet rakt igenom i ett sådant här läge. Av Millqvist, av klubben och av Makumbu. Den sistnämnde vill göra karriär i det gröna fältets schack men då måste han sluta upp med dumheterna. De hjälper honom inte. Millqvist bör visa prov på sitt bollsinne och styrelseslipsarna bör tala klarspråk. För alla kan inte älska alla på en arbetsplats men man kan, banne mig, respektera varandra. Dags att kliva ut ur mörkret. Trots nattmatch. Till sist: Totta Näslund är död. För evigt i mitt blueshjärta.

Krönika; Oklara budskap

En fotbollsmatch över två dygn. I ljusets län. En lysande idé för BBK som annars verkar famla omkring en hel del i mörker.