September och oktober - det brukar vara månader då idrotten i norr vaknar till liv på allvar.
ISHOCKEYN OCH basketen startar upp igen och förväntningar är som vanligt skyhöga.
Fotbollen är på väg in mot mållinjen - längdskidorna väntar runt hörnet.
Det är en spännande tid för idrottsintresserade och en mycket spännande tid för oss som jobbar inom media.
Och det var lika intensivt som vanligt när det väl startade.
Det är bara att titta på "Det här hände då"-listan.
VID FÖRSTA anblick kan det verka som att de här månaderna var guld och gröna skogar - men när man blickar tillbaka på september och oktober, som jag har fått i uppgift att göra, finns det ett bestående minne som skuggar allt det andra som hände.
För fotbollen i Norrbotten tappade en av sina allra bästa - på alla möjliga sätt.
Själv satt jag hos min vän André i Piteå när nyheten nådde mig.
Någonting otäckt hade inträffat bara några stenkast bort.
Victor Brännström, Piteås talisman och stjärna, hade kollapsat i matchen mot Umedalen i division II.
Det dröjde inte länge innan det konstaterades att en av länets bästa fotbollsspelare hade avlidit.
DET SOM skedde den där dagen i början av september svepte över länet.
Det som hade hänt var fruktansvärt och tragiskt.
Efterspelet - tårfyllt och djupt rörande.
Men sport, och fotboll i synnerhet, har ett speciellt sätt att ena människor.
Det var vad som hände efter Victor Brännströms bortgång - det är vad som fortfarande sker i fotbollen här uppe.
MATCHEN SAKNADE naturligtvis betydelse.
Men det finns ändå någonting poetiskt, eller ganska vackert med matchen mot Umedalen.
När matchen väl började om den 25:e september, med 84 minuter kvar att spela, stod det 1-0 till
hemmalaget.
Med Victor Brännström som målskytt. Piteå vann till slut med 4-2.
Det sista han gjorde var att göra mål - han gick ut som målskytt och en vinnare.
Det sades då:
- En jävligt fin kille, sa Christer Berglund.
- Det var en fantastisk människa och fotbollsspelare, sa Ingemar Ek.
- Alla älskade honom, sa Piteås Jennifer Nobis.
Det här skrivs nu:
Det var en ära, Victor.