Jasså, du valde med hjärtat? Fick frågan flera gånger när jag kom till Pontushallen. Hjärtat? Nja, jag lät det journalistiska hjärtat styra. Luleå Hockey i all ära, men även om laget förlorade har man ytterligare två chanser på sig att avancera.
För Luleå Basket var det nu eller aldrig.
Något som märktes, inledningsvis.
Nerverna låg lite utanpå tröjorna även om tränaren Dennis Pihl inte riktigt ville erkänna det. Och konstigt vore det väl annars. I ett läge när man inleder en match på minuspoäng har man all rätt att bli nervös.
Visby har dessutom två riktigt tuffa spelare i laget, dels jänkaren Jeannie Saunders som är i princip hur bra som helst. Sedan har man tvåmetersdonnan Kristina Cesnaviciute. Hon har ett hyggligt längdövertag under korgen, men lämnar en del övrigt att önska tekniskt sett.
Nåväl.
Luleå Basket tog sig samman och gjorde sitt.
Även om det, i mina ögon, blev onödigt spännande. Visby har lyft sig i slutspelet, precis som sig bör. Det har däremot inte Luleå Basket gjort.
Men tack vare segern i grundserien har man nu ett ganska bra läge.
I semifinalen får Luleå Basket möta Mark, som lite oväntat slog ut Norrköping i det andra återkvalet.
Nu blir inte det någon superenkel uppgift ändå, spelare som Ashley Key och Rachel Maenpaa är svårstoppade och jag hoppas verkligen att det inte blir någon underskattning.
Det var ingen höjdarmatch från Luleå Baskets sida, man har en hel del att förbättra inför semifinalen. Man måste få fart på insidespelet ytterligare, det duger inte att ha Jenny Andersson på två minuter (nu förtjänade hon visserligen inte mer) - hennes längd och tyngd behövs.
Dessutom måste man få ut mer från sina guards, Stina Nilsson landade på fem poäng och Anna-Lisa Vestin gjorde noll poäng. Vestin är ett icke-existerande offensivt hot och det är inte bra. Visserligen ska hon fördela bollen mycket, men när hon själv aldrig i princip tittar på korgen offensivt är hon ett enkelt försvarsbyte. På så vis att motståndarna inte behöver spela så mycket försvar alls, något som i sin tur betyder att man kan dubbla på exempelvis Elin Söderström.
Inte bra.
Vestin har ett vasst skott, det gäller bara att hon ska använda det.
Kanske att det lossnar i semifinalen.
Spänningen går det inte att klaga över i vart fall.
Likadant var det i Coop Arena.
Luleå Hockeys läge inför matchen var bra, jag trodde faktiskt stenhårt på seger. Men Hardys järnkaminer verkar ha rest sig på nio och nu oroas jag över att Luleå Hockey faktiskt riskerar vika ner sig i fyra raka matcher.
Trots att man haft ledningen med 3-0.
Nä, så kan det väl ändå inte bli?
Förhoppningsvis har man kraft nog att resa sig. Men inför ett fullsatt Globen blir det tufft i morgon.
Och en helt avgörande match på söndag - det är inget att leka med.
Hu.
Jag såg bara slutet av hockeyn, men som jag förstår det så har verkligheten kommit i kapp Luleå Hockey en smula. Man gör mycket rätt, utom målen.
Till syvende och sist handlar det ju om mål. Särskilt i ett slutspel.
Jag är lite rädd att det mantra som Luleåledningen haft under säsongen, när Luleå förlorat jämna matcher trots ett övertag i målchanser, har satt sig i skallen. Under ett slutspel har det ingen betydelse hur bra man spelat, hur många chanser man skapat. Det är målen som räknas.
Luleå lyckades aldrig få hål på Mark Owuya och det oroar.
Jag vidhåller att det måste bli seger i morgon - annars är man i ett riktigt skitläge.
Det vore synd och skam om Luleå Hockey skulle missa semifinalen efter ett sådant här drömläge.
Men det går fort i hockey och lägena förändras.
I morgon kväll vet vi.