Northland Basket har en skuld på 1,7 miljoner.
Är det en kris?
Är framtiden hotad?
Sitter klubben säkert?
Det är inte helt enkelt att svara på. Herregud – inte ens Northland och revisorn verkar ha i närheten av samma uppfattning.
Nordnytt smällde av bomben innan lunchtid i går och min första reaktion var nog som de flesta andras – "det här kommer ju gå åt skogen", tänkte jag.
I revisionsberättelsen för 2012/2013 uppgavs att klubbens resultat försämrats rejält och föreningens existens var hotad.
Shit.
Föreningens existens är alltså hotad.
Mina tre år på ekonomisk gymnasieutbildning räcker i det här fallet inte till att ge någon annan sanning än den revisorerna presenterar. Själva vitsen med revisorer är väl att de ska hålla koll på sådant här? Varför skulle vi då inte tro på deras ord?
Kritiken mot hur styrelsen skött klubben är svidande och på flera punkter lyfts brister i den ekonomiska hanteringen upp. När en förening med 1,5 miljoner i skulder gör ett minusresultat på 231.000 kronor ser knappast framtiden glimrande ut. Men från Northland Baskets sida är tongångarna väldigt annorlunda, och då blir jag kluven.
Efter att ha lyssnat till Britta Stoltz-Lundströms ord svängde plötsligt min övertygelse.
Inte nog med att styrelseordföranden tonar ner betydelsen av revisionsberättelsen totalt – hon välter hela historian över ända och påstår att de har bättre likviditet än de tidigare haft. Northland Basket ser ljusare på framtiden än någonsin.
Jag räknar med att varje utsatt ordförande tonar ner krissiffror och manar till lugn, men om det vore så illa som revisorn påstår – bör inte någon sorts spricka i fasaden skönjas?
Uppenbarligen är klubben övertygad om att det här är ett problem som kommer kunna hanteras utan jättebesvär. Det känns som att det borde, i princip, vara omöjligt för Britta Stotz-Lundström att prata i termer om ljusare framtid om hon visste att det var krisläge.
Så antingen har revisorn inte riktigt koll på vad som egentligen försiggår i klubben, vilket bör vara ett problem i sig, eller så har helt enkelt inte styrelsen förstått hur illa det här är.
I sådana fall sitter klubbledningen med ryggen mot fören samtidigt som Northland sakta puttrar rakt mot ett isberg.
Jag måste säga att jag har ganska stort förtroende för Britta Stoltz-Lundström, som knappast är någon duvunge i företagsbranschen. Det är ingen virrpanna som sitter och nonchalerar röda siffror.
Men oavsett hur illa det än är ställt med klubben så finns det orostecken i skyn.
Enligt ordföranden har klubben 1,5 miljoner kronor i skulder sedan längre än två år tillbaka, en skuld som de anser sig ha kontroll över. För en klubb som riskerar att gå 231.000 kronor minus, beroende på hur tvisten med leverantören artar sig, och dessutom jagar en möjlig värvning till "ett vettigt pris" lär knappast vardagen vara en dans på rosor.
Att sedan 92.000 kronor har dragits från ett kontokort utan redovisning gör åtminstone inte att båten känns stadigare.
De fina publiksiffrorna hjälper säkert till en del, men om minusresultaten ska tvättas bort bör styrelsen ständigt ha en jourhavande medlem med handen på nödbromsen.
Det kanske är därför ersättaren till Jefimija Karakacevic dröjer? Om inte så borde det vara därför ersättaren dröjer.
Det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke. Men det går definitivt att bromsa en nedåtstigande kurva.