Förre Piteååkaren och landslagsåkaren Niklas Jonsson blev uppringd av Uppdrag Granskning under deras researcharbete om doping inom längdskidåkningen på 1990-talet.
Silvermedaljören för Nagano 1998 har alltid haft ett naturligt högt blodvärde.
Och via sina hälsokontroller i jobbet kunde han också styrka att de även efter karriären ligger på en hög nivå.
- Jag bad vårdcentralen skicka vidare mina värden från 2007 och 2010 till Uppdrag Granskning, säger Jonsson som själv hade dispens för sina höga värden under karriären.
Vad låg de värdena på?
- 2007 låg värdet på 166 och 2010 på 175. Jag sa till Uppdrag Granskning att jag tyckte att de var låga. Jag tror inte heller att de misstänkte att jag skulle vara bloddopad.
Vad hade SVT för värden att redovisa?
- De hade ett värde på 156 och ett på 164. Och jag sa att det var i underkant för jag låg i regel mellan 160-170. Jag hade nog aldrig 175 som aktiv för du har oftast ett lägre värde när du tränar hårt. 2007 och 2010 tränade jag ingenting så det är inte jättekonstigt att värdena var höga, säger Jonsson och fortsätter:
- Jag tror att de hade fått om bakfoten att åkarna får högre blodvärden om man tränar, men så är det inte.
Såg du programmet?
- Absolut. Jag hade förväntat mig att de skulle ha mer att komma med. Men det står utom all rimlig tvivel att det förekom doping på 90-talet. Det de hade att komma med var medelvärden från -89 som hela tiden steg tills vi började få begränsningar.
"80 procent kunde fortsätta"
- Begränsningarna startade på 185 och sjönk sedan till 175 och 170. Vi var väl medvetna om att 80 procent av startfältet kunde fortsätta att dopa sig med ett gränsvärde på 185. Det är bara åkarna med naturligt riktigt höga blodvärden som hade blivit stoppade.
Vad säger du om kontrollerna under din karriär?
- Som jag ser det fanns det ingen kontroll under hela 1990-talet. De som åkte fast hade preparat att både höja och sänka sitt blodvärde. Under 90-talet riskerade man inte att åka dit för fem öre för det fanns inga testprover. 1991-2001 var en mörk period för längdskidåkningen.
Var de någon snackis inom det svenska landslaget att ni tävlade mot dopade åkare?
- Ja, självklart. Jag fick höra att medelvärdena på första testerna från 1995 låg upp emot 200. Och man behöver inte var medicinskt utbildad för att förstå att så många medaljörer låg på ett sådant hemoglobinvärde om övriga populationen låg på 140-150.
- Sedan hade vi nog ingen aning om hur mycket det gjorde i åktid. Hade vi vetat då det vi vet i dag så hade jag nog inte lagt ned den tiden och alla åren på längdskidåkningen.
Vad säger du om blodvärdena på landslagskollegan Lars Håland, som var med i Uppdrag Granskning?
- Hade de fått mitt blodvärde på 175 så hade de kommit hem till mig också om jag varit aktiv. Som grupp om vi tittar på längdåkarna så står det utom all rimlig tvivel att det förekom blodmanipulation på 90-talet.
- Men det är svårt att säga något utifrån ett fall. I exempelvis Dählies fall finns det inget värde att peka på utan bara rykten. Det var inget officiellt test som togs 1995. Man sa bara att man höll på med forskning. Det finns inget dokumenterat sparat eller något nedskrivet och då är det lite väl magstarkt att hänga ut honom.
Vad säger du om debatten?
- Bengt Saltin säger att alla åkare låg över 175. Det jag hört från 1996 och framåt är att alla medaljörer på herrsidan utom en hade över 180 i HB-värden och en hade normala. Jag vet inte vem det är, men har en stark misstanke. Jag har alltid trott att min silvermedalj från OS i Nagano var en ren medalj och att jag hade en ren åkare framför mig (Björn Dählie vann femmilen före Jonsson). Det är inget efter det här programmet som får mig att tro
annorlunda.
Vad tror du kommer ut av den här debatten?
- Jag läste att en del forna kollegor uttalat sig att vi ska titta framåt och inte gräva i det som varit. Men om vi inte gräver fram det kommer dessa personer att finnas med i landslagen, som var högst delaktiga i att få unga människor att dopa sig. De finns kvar i förbunden och runt landslagen. De finns i nationella och internationella förbunden och tycker att det är en del av skidåkning. Jag tycker att man ska gå till botten med det som varit, säger Niklas Jonsson.