Joes liv handlar om kontroll

Det är lördag förmiddag. Solen flödar från den norrbottniska vårhimlen. Men inte alla har valt att vara ute i det härliga vädret. I Luleå ju-jutsu-klubbs dojo på Örnnäset sjuder det av lika mycket liv som den värmande vårsolen väcker i Guds vackra natur. 110 av klubbens medlemmar finns på plats och myllrar omkring i lokalen för att ta del av det läger som ska pågå under helgen. Det är bälten av alla de färger, varierande kunnande och grad, män, kvinnor, barn och ungdomar. Alla är där för att lära sig mer om alla de hemligheter som kampsporten bär med sig. Det kan verka en aning kaotiskt men när det handlar om ju-jutsu så handlar det också om ordning, disciplin, samling och inre kraft. Rädsla ? ingen bra känsla Därför räcker ett enda handklapp för at det ska tystna och hela den stora gruppen snabbt ska komma till ordning. De formas snabbt in i mindre grupper och Joe Carslake och hans intruktörskollegor kör sina program med effektiv noggrannhet och deltagarnas blickar avslöjar den stilla beundran som de har för sina efrarna ledare. ? Ni ska komma ihåg att ni ingenting lär er av rädsla. Det är ingen bra känsla. Ni ska lära er lita på er själva och hitta trygghet och harmoni, säger Carslake samtidigt som han visar en teknik med en av ?eleverna?. Det ser halvbrutalt ut, greppet med underarmen över näsa och ansikte och fällning bakåt. Men. ? Kontroll är oerhört viktigt här. Ni måste hålla i ordentligt. Ni får absolut inte genomföra tekniken utan att ha kontroll. Då kan ni skada varandra, påpekar Carslake bestämt. Det handlar alltså i-n-t-e om att skada någon. Och för Joe Carslake är detta en av grundpelaran i det han lär ut den här helgen. Men Carslake har också lärt ut annat under de drygt 40 år som han sysslat med kampsport i olika former. Även varit instuktör i olika militära sammanhang. Då med en helt annan inriktning än det som det handlar om i dag. Han har provat på det mesta. Men länge, länge såg det ut som om karaten var hans kall och framtid. Men så skulle det inte bli. Ödet och annat styrde in honom på andra vägar. Inte minst hans möte med Bjarni Hjaralfsson, som han började studera under 1976, blev en av de influenser som tog honom vidare. ? Jag har hållit till i periferin av kampsport en hel del. Och jag har också tävlat. Under 12 år tränade jag med de olika vapen som finns under en finsk mästare men det var sedan jag kommit in på traditionell ju-jutsu på 80-talet som jag kände jag hade hittat hem. Jag har aldrig älskat någonting annat så mycket som det jag började med då ? och som jag gör nu. Finsk läromästare Joe Carslake har ett väldigt, men vänligt handslag. Med sin glugg i överkäken, sina tatueringar och sin grova irändska dialekt ger han sken av att vara en man som käkar fotbollshuliganer till lunch. Men hans leende är öppet och hjärtligt ? och hans ögon snälla och varma. Han berättar stillsamt om sitt liv med kampsporten som fokus. Från den första kontakterna i nioårsåldern då han studerade och lärde av en japansk krigsfånge som, förutom jobbet som trädgårdsmästare, också behärskade karatens svåra konst. Uppgraderad till 9:e dan Han berättar om sin finske läromästare med stor värme och saknad, han gick bort 1983, och han berättar också om de problem som i dag finns för traditionell ju-jutsu. Inte minst i Europa. ? I dag är allt fokuserat på s-p-o-r-t-e-n. Delas det inte ut medaljer så är det ingenting att hålla på med. Det är ett problem eftersom de traditionella grundvärderingarna håller på att försvinna i hetsen av att tävla. Jag har tävlat själv (Carslake har, bland annat ett VM-silver) men jag ser helt andra värden i den traditionella delen av ju-jutsu. Kudo Butoku Renmei heter den sammanslutning som Joe Carslake ingår i, och jobbar för. Dess grundare Stephen Grayson finns också på plats i Luleå den här helgen för att dela med sig av sina kunskaper, erfarenheter och visdom. Grayson fick också möjligheten att gradera up Joe Carslake till 9:e dan den här eftermiddagen och under vördsamma applåder fick Carslake ytterligare en konfirmation på att hans träning och studier fortsätter att utveckla honom. Ett eget system Stephen Grayson är närmast att beskriva som en levande legend i de här sammanhangen och är den absolut högst graderade instruktör som någonsin besökt Luleå. 1984 tog han steget till att själv forma sitt eget system och har sedan dess fått jobba mycket hårt för att nå genomslag och acceptans i Europa och, inte minst, i Japan. Men gradvis har hans traditionella sätt att utveckla slagit igenom och det stora genombrottet kom i fjol när även Japan tog honom och hans system till sitt hjärta via en inbjudan till en landsomfattande turné. ? Det var, faktiskt, första gången som en europe fick chansen att göra något sådant, berättar Grayson när Kuriren stjäl några korta minuter av honom mitt under den intensiva träningseftermiddagen. ? Jag tror att det till slut uppskattades att jag ville ta fram det traditionella värderingarna som i så mycket tappats bort i ?sporten? i dag. Sport är en sak men det traditionella har funnit sedan 1400-talet och etik, disciplin och respekt är något som dagens samhälle också behöver. Vi vill nå ut, inte minst i skolorna, för att kunna ge ungdomar en annan bild och alternativ. Det måste vara värdefullt, som jag ser det, säger Stephen Grayson, som är på sitt första besök i Luleå. Inbjuden av Joe Carslake. Och han har bara varma tankar om sina upplevelser. ? Jag förstår varför Joe talar så varmt om Luleå. Alla är så otroligt vänliga och bjuder på sig själva. Det finns mycket värme här, fortsätter Grayson och avslöjar sedan att han också fått en ny, kulinarisk, favorit. ? Jag har ätit kött i alla värdens länder men något godare än det renkött jag bjöds på i går har jag aldrig smakat. Suovas? ? Just så. Suovas, hette det. Varför finns inte det att köpa runt hela världen precis som tex-mex eller sushi..?. Joe Carslake är på sitt tredje besök på St. Paddys Camp och han har verkligen gjort Luleå till sitt andra hem. Han har, till och med, långt gångna planer på att flytta hit. Det var på gång redan i fjol men eftersom han har åldriga föräldrar på Irland är steget inte så lätt att ta. Förälskad i Norrbotten Han tvekar dock inte om att det en dag s-k-a bli verklighet. ? Det är min dröm och min ambition. Det är så underbart här. Människorna, klimatet. Hemma påminner vädret mest om monsun och snöslaskstorm hela tiden. Så grått och smutsigt. Sedan är det inte bara det. Den attityd till träning och den respekt som visas bland de som håller på i Sverige är på en nivå jag aldrig tidigare mött i något annat land. Den är helt skild, helt skild, fastslår han och det går inte att ta miste på den beundran rösten avslöjar. ? Här brinner ni verkligen och jag är oerhört stolt att få vara en del i den här dojon. Det är den mest underbara tiden i mitt liv, säger 57-årige Joe Carslake, lyfter sin kraftfulla armar och väldiga händer i en symbolisk gest och blickar lyckligt ut över det organiserade myllret i lokalen. En del av hans historia. FAKTA OM S:T PADDYS CAMP Startade 2002. Meningen var att träna ?främmande? ju-jutsu och att ha kul. Med Joe Carslake, som var med och initierade det första lägret på plats, blev det en så stor succé att det togs beslut att S:t Paddys Camp skulle bli årligt återkommande. Joe Carslake och han bror Martin var de första intruktörerna och de blev imponerade och tagna av den värme och gästfrihet som bjöds att de till 2003 fick med sig Kevin Curtis till nästa läger. Curtis är betraktad som ett underbarn i ju-jutsu-kretsar. Dessutom kom några irändska studenter, för första gången, också med. 2004 hade ordet spridit sig ytterligare vilket ledde till att två amerikanska Senseis fanns på plats tillsammans med, bland andra, holländaren Mark Holland och i år kom Stephen Grayson på sitt första besök. Inbjuden av Joe Carslake. ? Vi kan inte mäta oss med andra lände

Joes liv handlar om kontroll

Alla har en historia. Du och jag. Och Joe Carslake. Hans handlar om kampsport. Om ärlighet, disciplin och kontroll. Och om kärleken. Till Luleå.

Alla har en historia.
Du och jag. Och Joe Carslake.
Hans handlar om kampsport. Om ärlighet, disciplin och kontroll.
Och om kärleken. Till Luleå.