"Jag saknar Ghana"

2004 ringde telefonen hos Maikano Osman i Ghana. Hans mamma Aicha hade lämnat Frankrike, där hon bott de senaste 15 åren, och befann sig i en stad någonstans i norra Europa. När den då 17-årige Maikano svarade i sitt hem, där han bodde tillsammans med sin mormor, hörde han Aichas röst bland sorlet av människor och hög musik. - Hon sa "vi är någonstans i staden och de spelar musik" och jag hörde musiken och hur folk jublade. Sedan började hon berätta om att det skulle komma snö och jag tyckte det lät spännande. Jag blev mer och mer nyfiken och ville vara där och se det hon berättade om, säger Maikano "Kano" Osman. Mamma Aicha befann sig på Luleåkalaset och fick sin son att drömma om att lämna Ghana. En av Ghanas främsta
"Kano" hade levt med sin mormor under större delen av sin uppväxt och plötsligt kände han sig redo att lämna kompisarna och livet i Västafrika. - Min mammas man, Roland, sa att "när han kommer kan han spela med Notviken". Eftersom han hade två söner som spelade där, berättar "Kano". Att han skulle få fortsätta spela fotboll gjorde valet ännu enklare. I Ghana tillhörde han ingen klubb utan spelade mest på skolan med sina kompisar. Men tillhörde ändå landets främsta fotbollsspelare. - Vi spelade på skolan och fick vara med och spela om att bli bästa skolan i Ghana - och vi vann. En annan gång kom vi tvåa. Vi hade väldigt duktiga spelare på skolan och jag var en av de bästa, berättar han. Otänkbart med is och kyla
I Notvikens IK visste man inte vad som kunde förväntas av den tunna ghananen när han anlände till Tunavallen på hösten. Det var inget snack om att det fanns talang i honom. Men vädret skrämde - och när snön första gången dalade ner över spelarna kunde man se Osman springa mot sin mor och uppgivet utbrista "jag kan inte leva här". - Jag saknar Ghana mycket och jag ringer mormor och mina kompisar nästan varje helg för att säga hej, säger den i dag 20-årige Maikano Osman. Sedan han kom till Sverige har han inte återvänt till hemlandet, men till nästa säsong planerar han att vara där "länge". - Jag har berättat för mina kompisar om hur det är här. Om hur kallt det är, om snön och att det blir is på vattnet. Jag får förklara att det är som i kylskåpen som finns i Ghana där det bildas is efter kanterna - fast på marken, berättar Osman. För vännerna låter livet bland i kyla och is otänkbart. "Kano" berättar att man får klä sig ordentligt när kompisarna frågar hur man kan överleva i ett sådant klimat. Men det är inte bara det som termometern visar som skiljer livet i Sverige och Ghana åt. Även på fotbollsplanen ser Osman stora skillnader. - När jag kom hit fick vi träningskläder och skor från föräldrarna. I Ghana var det inte alla som hade skor och träningskläder. Jag hade det eftersom mamma skickade kläder och skor till mig och ibland bjöd jag mina kompisar på fotbollsskor eftersom de inte hade några. Efter att han vant sig vid kylan gjorde han sin första säsong i Notviken, 2005, där han började i juniorlaget för att sedan flyttas till division III-laget. Han fick pris som "årets spelare" och "årets unga spelare" i klubben och kontrakterades av IFK Luleå. Norrbottens bästa spelare 2007
Men det var nära att han slutade med fotbollen när han flyttade till Sverige. - Jag slutade när jag var i Ghana. Jag kände inte att jag ville spela något mer. Ibland spelade jag i området där jag bodde men det var ingenting allvarligt - jag slutade träna helt, säger Osman. IFK Luleå är nog glad för att han fortsatte. På förra årets fotbollsgala fick Maikano Osman pris som Norrbottens bästa fotbollspelare, framröstad av Norrbottens-Kurirens läsare. Under vintern har Bodens BK, Skellefteå och Gif Sundsvall visat intresse för honom. Men han valde att stanna i IFK Luleå. - Från början blev jag sugen på att flytta, men sedan kände jag att jag ville stanna i Luleå. Jag tror att det är lika bra att stanna här och läsa klart i skolan. Dessutom trivs jag jättebra med mina lagkamrater här, säger Osman. Siktar på division I
När klubben startar säsongen säsongen med bortamatch mot IFK Holmsund på lördag har han en viktig roll. I höstas sa tränaren Per Jensen att Osman var den spelare som ska hjälpa IFK upp i division I. - Jag hoppas att det blir så, jag håller med om att det är så. Jag ska inte säga att jag är viktigast men jag är en av de bästa spelarna i laget och vi ska göra vårt bästa för att ta oss till division I. Från juniorlaget i Notviken till härförare i länets bästa division II-lag på tre år. Och Maikano Osmans karriär har bara börjat.