Klockan närmar sig fyra på eftermiddagen den 12 april 2014. Northland Baskets tränare Jens Tillman är på väg in i A-hallen i Luleå energi arena. Sin vana trogen vill han alltid känna på atmosfären ett par timmar före match. Samma sak den här dagen.
Normalt brukar det kanske sitta ett par stycken på läktarna såhär tidigt. Någon som dricker kaffe eller läser tidningen. Den här gången är det annorlunda.
Det är dunkelt inne på arenan när han öppnar dörren. Ganska mörkt, men snart hör han ett vrål. Han tittar upp och ser hur läktarna är fyllda med folk. Högljudda, förväntansfulla och glada fans som kommit tidigt för att försäkra sig om en plats inför den tredje SM-finalen mellan Northland Basket och Norrköping Dolphins. Matchen de alla hoppas ska gå till historien.
– Jag blev livrädd när jag tittade upp. Det var ett sånt muller. Folk över allt. Sen ser jag Allis Nyström komma in från andra hörnet. Hon blev också helt chockad. Vi bara tittade på varandra och skrattade.
När Jens Tillman nu tänker tillbaka på den där stunden ryser han.
– Jag får gåshud över precis hela kroppen, verkligen överallt. Till och med på huvudet, säger han.
Det är bäddat för tidernas basketfest. Northland Basket, med fem uttjatade SM-silver i bagaget, har efter en tuff semifinalserie mot Sallén tagit sig till SM-final mot storfavoriten och regerande mästaren Norrköping Dolphins. Där har man på ett imponerande sätt skaffat sig en 2–0-ledning i matcher. Först genom 73–59 på hemmaplan, sedan genom 77–69 i Norrköping.
Det närmar sig uppkast i den tredje, potentiellt avgörande finalen, och arenan kokar så gott som över. Med flaggor, trummor och målade ansikten har den av motståndarna så fruktade hemmaklacken invaderat hallen.
– Det var fantastiskt. Vi hade den bästa hemmahallen och de bästa hemmafansen. Om vi nånsin hade en svacka så var det fansen som såg till att vi kom ut på andra sidan, säger Brittany Smart som var en av Northlands stora stjärnor den här säsongen.
Inför den här säsongen hade Northland Basket tröttnat på att bli stämplad som evig tvåa. Det är därför Jens Tillman står här nu som lagets coach. Innan han kom till Northland hade han redan vunnit fem SM-guld – tre som spelare i Plannja och två som tränare för Telge. Han visste hur man skulle göra för att vinna.
Tillsammans med sportchefen Urban Nordh hade han inför säsongen fått i uppdrag att skapa en guldtrupp – som spelade underhållande basket.
– Det låter kanske lite larvigt, men vi hade en stor kravbild. Det räckte inte att spelarna var bra på basket, de skulle också vara bra människor och lagkamrater, säger Tillman.
Artister som Brittany Smart, Katie Bussey, Dajana Butulija och Cleo Forsman Goga plockades in. Samtidigt förlängde lagkaptenen och grovjobbaren Anna Barthold sitt kontrakt. Något som skulle bli väldigt värdefullt.
– Planen var att vi skulle spela en ny sorts basket, en snabb, underhållande basket. Målet var inte att vinna alla matcher, målet var att ha roligt, säger Tillman.
"I believe that we will win, I believe that we will win".
Redan före uppkast ekar ramsan i hallen. När matchen väl drar igång står 3000 personer upp på läktarna och hoppar. Förväntansfulla. Glada. Nervösa. I högtalarna spelas Pharrell Williams – och Northland Baskets egna nationalsång den här våren – "Happy". Guldet ska hem. Men det kommer inte att bli enkelt.
Det är två sargade lag som möts med färska skador på nyckelspelare som Tina Trebec, Cleo Forsman Goga och Elisabeth Egnell. Ändå är intensiteten på planen skyhög.
Första perioden präglas av fysisk kamp, foulinferno och tjuvnyp. Norrköping tänker inte skänka bort någon SM-pokal. Det är ett som är säkert. Efter tio spelade minuter är ställningen 20–20. Matchen är vidöppen.
Brittany Smart är aldrig orolig den här kvällen. Hon vet att Northland Basket kommer att vinna. Det står skrivet i stjärnorna. Laget har redan tagit sig igenom säsongens enstaka dalar, det spelar ingen roll hur tufft eller bra Norrköping spelar i den första halvleken. Smart vet hur det kommer att sluta.
– Vändpunkten för oss kom redan inför semifinalerna faktiskt. Jens visade oss några videos då, med spel som borde ha sett annorlunda ut. Vi tog ett snack om att spela mer osjälviskt och det mötet gav oss bättre kemi, det gjorde oss bättre. Vi visste då att det enda som kunde stoppa oss från att vinna guldet var vi själva, säger Smart.
Men Norrköping har inte gett upp. I halvtid leder gästerna med sju poäng och även om Brittany Smart är trygg så sprider det sig en oro bland publiken i Luleå energi arena.
Underläge i halvtid. En otålig, nervös publik vankar av och an ovanför läktarna. I omklädningsrummet bestämmer sig Jens Tillman för att hålla ett brandtal till spelarna. De måste komma ihåg vad det är som har tagit dem hit och varför de leder med 2–0 i matcher. De måste steppa upp och börja spela sitt eget spel. Det funkar. I andra halvlek tar sig Northland tillbaka in i matchen. Med en minut kvar av tredje perioden ser Brittany Smart, genom en layup, till att laget tar ledningen för första gången i perioden. Publiken står upp och skriker. Stämningen är bättre än någonsin tidigare. Det börjar lukta guld.
– Jag kände väldigt stort förtroende i Northland. Jag tvekade aldrig inför ett avgörande läge, tog alltid skotten. Jag hade ett enormt självförtroende den där säsongen, säger Brittany Smart.
Den sista perioden blir även den jämn. Det är inte förrän under matchens allra sista skälvande sekunder som allting ska avgöras. Northland har ledningen med två poäng när Katie Bussey, som har varit fantastisk under hela slutspelet, kliver fram till straffkastlinjen. Hon måste sätta en av straffarna för att inte Norrköping ska kunna vända och vinna i matchens sista anfall.
Bussey studsar bollen en gång. Hon tittar på korgen. Böjer på knäna. Sätter första straffen.
Sen studsar hon bollen en gång. Tittar på korgen. Böjer på knäna. Sätter andra straffen.
Ett avgrundsvrål utbryter på läktarna. Publiken är både vild och galen när guldlöpsedlarna plockas fram. Det återstår fortfarande ett par sekunder av matchen, men när Norrköpings Malin Aasa missar en layup och Anna Barthold plockar returen är det klart.
Northland Basket har vunnit sitt första SM-guld någonsin.
– När Katie tog de där straffarna kändes allt så självklart. Det var givet att de skulle sitta. Vi förtjänade att vinna, det var vårt guld. Det var meningen. Jag var bara så himla lycklig, säger Brittany Smart.
På innerplan har spelarna bildat hög. Lättnaden är enorm, glädjen ännu större. Anna Barthold, som snart ska få reda på att hon är årets MVP i ligan, springer fram och tillbaka över planen. Kramar allt och alla. Fotograferas med klacken och drar titt som tätt till med ett allmänt glädjetjut.
Jens Tillman vill inte slänga sig i någon segerhög. Inte förrän han har skakat hand med Norrköpings tränare Lasse Johansson.
– Malin (Holmqvist, assisterande tränare) ville ju kramas. Men jag sa: "Nej, vi måste gå över och tacka. Försök att inte vara för glad".
Tillmans starkaste minne från slutsignalen är annars spelarnas gemensamma glädje.
– Man såg hur Frida Modig, Johanna Lundström och Emma Eriksson – alla de som inte spelade under slutspelet – kastade sig i armarna på Anna Barthold, Katie Bussey och de andra stjärnorna. Man såg hur jävla glada de var. Det var häftigt.
Efter prisutdelningen stormas planen av segerrusiga fans. Anna Barthold klipper, av tradition, ner nätet från korgen. Spelare, ledare, sponsorer, supportrar börjar alla ladda inför kvällens festligheter. Nu ska det firas – och det ska firas ordentligt.
Men Jens Tillman väljer att i det dolda lämna innerplanen. Tillsammans med sportchefen Urban Nordh sätter han sig inne på kontoret utanför omklädningsrummen. Tillsammans skålar de i champagne och pustar ut. Jobbet är gjort. Guldet i hamn.
– Vi gjorde så mycket, jag och Urban, tillsammans. Jag kände att jag ville att han skulle få lite uppmärksamhet, jag ville att han skulle förstå hur mycket han hade betytt. Så vi låste in oss helt. Vi ville bara vara i fred, säger Tillman.
Därinne på kontoret börjar Jens Tillman gråta. Det är så många och så stora känslor som sprider sig i kroppen. Han kan inte hålla tårarna tillbaka.
– Det var väldigt annorlunda att vinna guld som tränare för Northland om man jämför med när jag var spelare i Plannja. Som spelare i laget var man jätteglad och aprak i en och en halv vecka. Som coach blev man stolt. Den stoltheten och den glädjen jag kände då var större än någonting annat.