Huvudartikel 5600 tecken + Kuriren tar tempen + fakta 1400

Jag fick chansen att prova på sporten en stilla tisdagskväll i juni, på den provisoriska bana som Luleå Bågskyttesällskap ställt i ordning vid skidskyttestadion på Kronan, i väntan på klubbens nya bana bara hundra meter därifrån på samma stadion.Den banan ska bli klar senare i sommar, lagom till största tävlingen, Barentskampen 4-5 augusti, som avgörs samtidigt med Luleåkalaset i stan.Och det var verkligen en kul upplevelse för en ren nybörjare.Lika spännande som det var när jag som liten grabb, inspirerad av Robin Hood, smög omkring i skogen med min hemmagjorda båge, med pilarna spikförsedda i spetsen, och försökte pricka både ekorrar och fåglar.Materialet på den tiden var dock inte av den dignitetet att det träffarna stod som spön i backen, precis...Oftast dök pilen i backen, och bågen, eller bågens sträng (oftast ett snöre), small av titt och tätt.Numera är bågarna under av teknisk fulländning, och med möjlighet till oerhört hög precision, när bågskytten väl lärt sig hantera sitt intrument.Det finns olika typer av bågar och pilar. Recurvebågen är vanligast, och den som används i OS och VM. Den har sedermera fått en efterföljare Compound-bågen, som är tekniskt mer avancerad och möjligen helt kommer att ta över i framtiden. Det är Luleås två bästa bågskyttar som lotsar mig in i bågskyttets ädla konst.En av dem 44-årige Tommy Flink som på 70-talet tillhörde landslaget, var med på för-OS 1979 och vann både EM, Nordiska mästerskapen och SM sex-sju gånger, men som la av tidigt för att "försörja sig" och först för två år sedan, 27 år efter sina glansår, fick en nytändning.- Nu tränar jag lika mycket som på den tiden, fem dagar i veckan, berättar Tommy leende.En plats i solen
Intill står lovande unge sonen Ludvig, 8, som nu är lika entusiastisk som pappa för sporten. Han har också fått med sig sin hustru Anna till sporten. Hon var en gång skidåkare i landslagsklass.Tommy Flink är nu fast besluten att också återföra Luleå Bågskyttesällskap till en plats i solen. Det är den anrika klubben (grundad 1958) värd efter att ha varit på väg att somna in för gott i slutet på 90-talet.Han har engagerad hjälp av Rolf Rönnlund, armetekniker, klubbens ordförande och toppskytt, som också varit borta en herrans massa år (17) från sporten och först nu, 40 år gammal, tänt om efter en tid som bowlare i Bodens BS.2003 blev han tvåa vid norrländska mästerskapen och det är den bedrift han är mest stolt över, hittills... Dagens bågskyttesatsning från hans sida lovar mycket mer.Medlemsantalet i Luleå BS har stigit rejält på kort tid och nu går dessa herrar i spetsen för en rejäl drive för att lyfta klubben och hitta nya skyttar, inte minst bland ungdomar som alla är välkomna att börja skjuta. Stjärnorna återvänder
Föreningen har också gjort en storsatsning på en egen inomhushall på Storheden och har även arrangerat en unik tävling med bland annat landslagsskytten Göran Bjerendall på plats i Arcushallen.- Där fick landslaget skjuta på 90 meters avstånd inomhus i mars månad. Det blev succé och nu kommer stjärnorna tillbaka nästa år i mars för att ladda inför OS i Peking, berättar Rolf Rönnlund stolt.I den sena kvällen radar skyttar i alla åldrar upp sig på Stadion Kronan och skjuter sina serier med olika bågar. Vandrar sedan gemensamt fram till tavlorna på olika avstånd. Stannar upp, begrundar resultatet och rycker sedan ut pilarna som med kraft borrats in i tavlorna, och ibland kan vara jobbiga att dra ut.Tommy, Rolf och Urban Olsson drar iväg några serier på 70-metersavståndet för att visa hur det ska gå till. Urban skjuter bäst och har en fantastisk fin samling på sina pilar. Inte mitt i prick men näst intill. Klart imponerande.Krävs armstyrka
Efter en stunds undervisning om olika finesser på de olika bågtyperna är det också dags för mig att provskjuta på 20-metersavståndet.Först konstaterar jag att den allra tuffaste compound-bågen kräver alldeles för mycket armstyrka för att rå på. En armbågsskada nyligen gör inte saken enklare.Lättare är nybörjarbågen i compound, och även recurve-bågen är hanterbar.I dagens tävlingsklasser är compoundbågen försedd med ett sikte som har en förstorande lins, peep (ett bakre siktmedel fäst i strängen), pilhylla, och ett varierande antal stabilisatorer. De sistnämnda har, som namnet antyder, till uppgift att göra bågen så okänslig som möjligt för yttre påverkan vid siktning.Själva avfyrandet av bågen sköts med en mekanisk avtryckarmekanism som varierar i utförande. Jag spänner avfyringsmekanismen, drar åt mig strängen i höjd med kinden och försöker fokusera tavlans mitt genom sikthålet, och släpper kolfiberpilen.Det känns lite fladdrigt, pil efter pil. Men jag hittar en åtta och väl framme vid tavlan visar det sig att min serie är mycket väl samlad, men lite för mycket åt höger.Skyttet med recurvebågen går inte lika bra, men jag är övertygad att det går att lära sig. Aldrig för sent att börja
Och gräsligt kul är det . Inte undra på att gubbarna och gummorna inte vill sluta när Flink och kompani ordnar företagsarrangemang på banan.- Bågskytte är suveränt eftersom det bara behövs ett par-tre veckors träning för att börja skjuta riktigt bra, och då blir det ännu roligare, säger Flink och Rönnlund trösterikt.Jag tror dem, och vem vet: Kanske återvänder jag nång gång till banan och spänner bågen på nytt.Det är som sagt, aldrig för sent att börja.