Det är hög puls på ridskolan.
När Kuriren kommer på besök för att träffa Linnéa Blomgberg är förberedelserna inför kvällens träning redan i full gång.
Det är torsdag eftermiddag – om två dagar ska ryttarna vara redo för tävlingen som de sett fram emot hela året.
Kurirenmästerskapet rundar av tävlingssäsongen för Norrbottens ponnyryttare. Tävlingen som kräver stora kunskaper inom både hoppning och dressyr är värdemätaren för hur komplett man är som utövare och hur mycket förståelse man har för sporten.
– Man kanske inte förstår det, men för ponnyryttare är den väldigt stor i Norrbotten. I mars sitter man och planerar vilken häst man ska ha och hur man ska lägga upp taktiken. Den är väldigt stor och eftersom det är både dressyr och hoppning är det lite av ett kvitto på hur pass allmänbildad man är inom ridsporten. Den betyder väldigt mycket och det här är femte gången jag är med, säger Linnéa Blomberg.
Vad gör tävlingen så stor?
– Du ska vara bra på båda delarna. Oftast är du specialiserad på en del. Det blir då en värdemätare på hur bra man på att klara av olika saker. Det är olika svårigheter i båda grenarna. Det är nog det som gör att det blir så stort.
Femte och sista gången. Har du separationsångest?
– (skratt) Nej, det har jag inte. Jag har alltid varit medveten om att den här dagen skulle komma. Du är alltid förberedd på det. Men det är klart att det känns skittråkigt. Men det är samtidigt därför som jag har valt att satsa så pass mycket som jag ändå har gjort nu, så mycket tid och pengar. Jag vet att jag har fram till det här årets slut på mig och sen så kanske jag kan trappa ned på det lite och fundera på att göra någonting annat på sidan om och ha tid med det också. Men det är klart att det är tråkigt att skiljas från hästen när vi har jobbat så bra tillsammans.
På lördag och söndag kommer att 18-åringen från Björkskatan i Luleå tävla med ridskolehästen Joeri, som hon har ett långt och framgångsrikt partnerskap med.
Hela året har hon lagt ned mycket tid, kraft och pengar på att hitta det där vinnande samarbetet med just Joeri. På söndag avslutar de sitt samarbete på hemmaplan, på Hertsöns ridhus.
– Jag har satsat mycket på den här ridskolehästen och tävla med den. Men det är inte så att jag satsar på att rida SM med min ridskolehäst eller någonting. Jag satsar på att utvecklas inom tävlingsverksamheten, säger hon.
Blomberg menar själv att hon tagit stora kliv framåt den här säsongen, med fler framskjutna placeringar och fler bra tävlingar.
– Det har gått jättebra. Dels resultatmässigt och dels har andra berömt en. Jag har själv sett att jag har utvecklats, man ser att det är skillnad från första till sista tävlingen, säger Blomberg.
Men i Kurirenmästerskapet har det inte blivit någon seger på de fem åren hon tävlat den tävlingen. Det har blivit några topplaceringar i olika delgrenar och framför allt flera bra prestationer som hon kan blicka tillbaka på med värme.
– Det är inget märkvärdigt, men det är bra prestationer jag har gjort med tanke på att det är en ridskoleponny jag har haft och det har varit många duktiga privata ryttare som har varit med, säger Linnéa Blomberg.
Har man stor fördel av att ha en privat häst?
– Det är stora skillnader. Vi rider våra hästar kanske en till två gånger i veckan, sen rider jag Joeri mycket mer eftersom jag hyrt honom under veckorna. Men de vanliga ridskoleryttarna rider en till två gånger i veckan medans en ryttare med egen häst rider sex gånger i veckan. Så, då kan man ganska snabbt räkna ut att man på en månad ridit sin häst väldigt många fler gånger om du är en privat ryttare. Du kommer mycket snabbare framåt och utvecklas mycket.
Så även om 18-åringen känner att hon utvecklats mycket har hon inga uppsatta resultatmål med helgens avsked från Kurirenmästerskapet.
– Resultaten är oftast i andra hand. Det viktigaste är att man hittar en bra känsla och är nöjd. Sen kanske man har en jättefin hopprunda, men river sista hindret och vara skitnöjd ändå. Du blir oftast inte placerad då, men du har haft en jättebra känsla och ni har fått toppensprång på de andra hindrena. Då kan man vara nöjd, även med en jättedålig placering. Sen kan man få en väldigt bra placering och inte alls vara nöjd med prestationen. De tär så stora kontraster – om allt sitter och samspelet fungerar kan man vara nöjd hur som helst, säger hon.