Halvmaran blev ett helfiasko

Vart tog banan vägen? Det undrade de tre toppnamnen Jan Westerberg, Haparanda, Esko Lilleberg, Haparanda och Lars-Åke Ekman, IKSU, Umeå när de plötsligt hamnade fel ett par kilometer före varvningen på det första varvet i Luleå Stadsmara. De var lika förvånade som både publiken och Norrbottens-Kurirens reportageteam som stod vid varvningen i universitetsallén och väntade. Beskeden från speakern var att Jan Westerberg ryckt loss och ledde hundra meter före klubbkompisen Esko Lilleberg och i sin tur hade samma avstånd till trean Lars-Åke Ekman, IKSU, Umeå. Men vad händer? Jo, först in till varvningen kom finländaren Kauko Tuisku, Rovaniemi följd av ett koppel andra löpare. Alla stod vi som frågetecken och undrade vart ledartrion tagit vägen. En bra stund senare kommer förklaringen när topptrion dyker upp efter att inne på universitetsområdet ha hittat tillbaka till den rätta banan. Trion stannar upp framför Kurirens team som är perfekt placerade för att följa dramatiken. De slår besviket ut med armarna. ?För jäkligt? ? Det här är för jäkligt, fräser de åt tillskyndande funktionärer från Studentidrotten. Strax efteråt dyker också tävlingsledaren Matts Fåhraeus upp och kan inte annat än skamset beklaga det inträffade. ? Det som inte fick hända har hänt. En av våra funktionärer som skulle visa löparna rätt väg fanns inte på plats. Hon hade sprungit ifrån en kort stund för att göra sina behov, och mer behövdes inte för att olyckan skulle vara framme, förklarar Fåhraeus efter att ha tagit med sig de drabbade löparna för att diskutera det inträffade. Exakt när trion sprang fel är ännu inte helt klarlagt men riktigt fel för tätlöparna blev det före en viadukt under Porsövägen cirka en kilometer från varvningen där löparna sprang åt fel håll. Utöver att en funktionär inte fanns på plats, körde både tätmotorcykeln och speakerbilen fel. Jan Westerberg: ? Före viadukten började jag tveka vart jag skulle springa och höjde armarna i en gest mot följebilen en bit bort. Från den pekade någon att jag skulle springa åt höger, och det gjorde jag och löparna bakom följde med. Sprang två kilometer extra Efter att ha sprungit genom tunneln under vägen blev jag dock fundersam eftersom det kom en ganska brant uppförsbacke och någon sådan backe hade jag inte hört talas om. Sedan kom det inlinesskyltar och annat som gjorde att jag blev ännu mer undrande. Men efter en stunds löpning kom vi ändå tillbaka till banan, men då hade vi sprungt två kilometer för långt, konstaterar Westerberg som alltså kastade in handduken vid varvningen. Ett bittert öde eftersom han såg ut att gå både mot seger och en utmärkt tid i sin första halvmara någonsin. Länets bäste långlöpare just nu, Jan Westerberg, 24, var inte ens svettig när han bröt vid varvningen. ?Hur pigg som helst? ? Hemskt, jag var hur pigg som helst i det läget och det hade varit roligt att få springa vidare och försöka göra en bra tid, konstaterar Janne som nu får vänta med sin halvmaradebut en tid. ? Jag kanske ska springa St Eriksloppet i höst, men jag hade behövt en halvmara före det loppet för att känna hur jag klarar distansen. Nu är frågan om jag hittar något lämpligt lopp, förklarar Haparanda-löparen. För tävlingsledaren Matts Fåhraeus blev det inträffade en stor chock. ? Vi hade hundra funktionärer längs banan, men ingen kedja är starkare än sin svagaste länk. Nu gick det snett. Den här banan har varit densamma i många år och givetvis är det lätt att slentrian smyger sig på. Men det inträffade får bli en väckarklocka för oss. Jag lovar att vi till nästa år kommer att märka upp banan på ett helt annat sätt. Topptrion låg långt före övriga löpare, vilket gjorde att löparna bakom inte sprang fel, utan ångade på mot varvningen, där de omedvetna om dramatiken, plötsligt var i ledningen av halvmaran.. Finland i topp I topp fanns nu två finländare, Kauko Tuisku och Olavi Peura, Rovaniemin Roadrunner före Nilivaara-veteranen Magnus Säveros, 58, och de kunde också hålla den ställningen hela den andra varvet in i mål. 54-årige Tuisku gladdes åt sin första triumf i Stadsmaran. Glad var också Säveros åt tredjeplatsen. Hans tid 1,18,15, ger en kilometertid på 3.43 och är inte långt från Säveros personbästa på distansen, 1,17,30. ? Jag är faktiskt lite överraskad över tiden, berättar Magnus som annars mest springer orientering och nu tar sikte på DM i Vittjärv om ett par veckor. Fyra var Kent Nilsson, Lulekamraterna som sprang utmärkt trots besvär med en hälsena under lång tid.