Klockan är strax efter åtta, kylan biter i kinderna och Luleå bjuder på sin allra värsta sida - minus 20 grader och snålblåst. Man vet att det är riktigt kallt ute när det känns varmt att gå in i C-hallen, den näst nyaste ishallen vid Coop Arena. Egentligen blir man lurad.
C-hallen är svinkall, men en sådan här dag är allt bättre än att vara utomhus.
Inne i ishallen är miljön allt annat än glamorös, snusprillor ligger längs sargen och det är smutsigt på golvet. Någon har klottrat "Peter" på plexiglaset och på isen hörs ljudet av skridskor mot en hård yta.
Vardag för Luleå Konståkningsklubbs Alexander Majorov.
I C-hallen har han tillbringat många timmar, morgon som kväll. 19-åringen är en av Sveriges bästa konståkare och är egentligen bara något steg från att etablera sig i den yppersta världseliten.
Att han har nått dit han redan nu är - en bedrift i sig.
Nu ska han höja sig ytterligare och det är nog få som förstår vilket arbete som ligger bakom de fyra minuter som varje program är på tävling.
Träning, träning och åter träning.
Den här morgonen drillar Irina Majorov sonen i ett koreografipass och de hamnar ofta i diskussion om en specifik handrörelse som Irina inte är helt nöjd med.
Efter träningen sitter vi
i omklädningsrummet och pratar. Irina Majorov berättar att det är svårt att både vara mamma och tränare. Hennes förstfödde son kommer alltid att vara hennes lilla bebis, som hon själv uttrycker det. Men när hon är tränaren Irina Majorov måste hon också rätta honom. Alexander upplever i bland hennes korrigeringar som ren kritik. "Det beror lite på
i vilken fas han är, men jag kritiserar inte utan rättar honom bara", berättar hon.
Alexander Majorov avslutar träningen med ett par mindre hopp innan han drar på sig den tjocka dunjackan och går mot omklädningsrummet. Han konstaterar att det är kallt, men inte kallare än vanligt.
När han rör sig mycket på isen känner han inte av kylan. Det är efter träningen som det blir påtagligt.
Konståkare har dessutom inte särskilt varma kläder på sig när de tränar, smidighet och rörlighet prioriteras. Inte en kall rumpa.
Annars har den senaste tiden varit väldigt mycket himmel och helvete för Alexander Majorov. Innan jul fick han beskedet att det inte skulle bli något EM för hans del, trots att han var rankad som Sverigeetta vid tillfället. Bägaren rann över och på ett sätt kan jag förstå det. Har man tränat så mycket, lagt ner så mycket tid på något och sedan rycks det ifrån en. Då är det lätt att det brister för en 19-åring.
I Majorovs fall tedde det sig i ett Facebookinlägg där han i mindre väl valda ordalag kritiserade konståkningsförbundet.
Resultatet av "attacken", som en kvällstidning givetvis snappat upp, blev en varning från förbundet. Majorov knöt näven
i fickan och såg i stället till att revanschera sig på nordiska mästerskapen där han vann - och för första gången i karriären nådde över 200 poäng.
I omklädningsrummet berättar Alexander Majorov om hur han klarat körkortet nästan direkt, endast tiotalet körlektioner krävdes. Övningsköra med föräldrarna var inte tillåtet eftersom deras körkort är omvandlade från ryska till svenska. Bil till skolan är dock helt uteslutet för 19-åringen, det blir för dyrt. Bussen fungerar utmärkt och till träningarna går det bra att åka med föräldrarna. Men han vidhåller ändå att det är en form av frihetskänsla att ha körkortet.
Resultaten på nordiska mästerskapen ledde till en plats på VM i Tokyo som avgörs i slutet av mars. Ett skönt besked som gav Majorov ett kvitto på att det han gör är rätt.
Men innan senior-VM är det dags för junior-VM. Tävlingarna inleds i morgon i Sydkorea och Alexander Majorov har åkt tävlingen tidigare. Med en åttondeplats som bästa resultat. Nu står han bättre rustad än någonsin inför tävlingen.
Dagen innan vårt möte hade 19-åringen genomfört ett perfekt träningspass. Orden kommer från hans egen mun och betyder mycket. Både adept och tränare är annars ganska självkritiska och att vidhålla att man genomfört ett perfekt program är stort. Och betyder förmodligen att programmet var mer än perfekt.
Dessutom lyckades han för första gången i karriären landa en kvadrupel axel, ett av konståkningsvärldens svåraste hopp. Alexander Majorov skiner av stolthet när han berättar om landningen och om att hoppet också finns filmat. En av Majorovs värsta motståndare
i Sverige, Adrian Schultheiss, har satt kvadrupel axel. Nu är 19-åringen från Luleå uppe på samma nivå.
Till junior-VM kommer han dock inte att försöka sig på en kvadrupel axel, i stället handlar det om att genomföra en trippel axel/trippel toeloop på bästa sätt. Men det krävs en hel del för att sätta en sådan hoppkombination.
Alexander Majorov berättar om tankegångarna under programmet. Hoppet kommer tidigt i programmet och blir det så att han av någon anledning inte kan göra det så bör det komma senare i programmet, då pumpar mjölksyran i kroppen och ett hopp av den kalibern kan i det läget vara rent farligt. Huvudet måste vara med, konstaterar Majorov och avfärdar allt som har med autopilot att göra.
"Berätta att du skaffat en hund", säger Irina Majorov. Jodå, Alexander berättar om hunden. En tre månader gammal lapsk vallhund som fått namnet "Chuck". Irina Majorov försöker övertyga mig om att det är Alexanders hund medan Alexander hävdar att det i själva verket är föräldrarnas vovve. "Det är bra för dem, i stället för att prata konståkning hela dagarna och hela kvällarna så måste de nu ut med hunden", säger Alexander.
Jag frågar Alexander om inte hunden är en bra grej - då får han lite ensamtid hemma. Han nickar instämmande och konstaterar att "det har blivit lugnare". Pappa Alexander senior är även han 19-åringens tränare och i bland kan det bli för mycket.
Han vill inte riktigt spekulera i hur bra det skulle kunna gå på junior-VM. Majorov menar att åker han bra samtidigt som de andra åker dåligt, ja då har han troligen en bra placering. Sker det motsatta scenariot, ja då kan placeringen bli betydligt sämre.
Om Alexander är lite försiktig
i uttalandena kring junior-VM är Irina Majorov betydligt mer säker. Hon menar att sonen har fina möjligheter att bli en världsåkare. Allt handlar bara om att få all träning, psyket och omständigheterna att stråla samman i fyra minuter.
Fyra minuter.
Skillnaden mellan succé och fiasko.