Säsongen 2003-2004 var Johan Franssons stora genombrott. Den 19-årige backtalangen tog elitserien med storm. I sin första slutspelsmatch fick han känna på hetluften ordentligt. Redan efter sju sekunder satte
Färjestads Peter Nordström in en våldsam tackling som fick Fransson att se stjärnor. Nu nio år senare kommer han in med mer rutin och en
hysterisk form. Man skulle kunna säga att han spelar sin livs hockey.
- Det känns riktigt bra. Jag tycker jag har utvecklats mycket i år. Sen har jag klivit fram lite extra här under slutspelet. Formen har stegrats under säsongens gång och jag tycker jag blivit bättre och bättre, säger han.
"Studsat emot"
Även om Fransson har spelat bra under grundserien så har det varit lite stolpe ut och poängen har inte kommit som han hoppats. Men under slutspelet har det lossnat rejält, och med nio poäng är han bäst bland de svenska backarna.
- Ja, det tycker jag stämmer. Det har studsat emot mig nå jävulskt rent poäng-mässigt under grundserien. Det känns helt sjukt med
tanke på alla chanser att jag bara gjorde elva poäng under serien. Men under slutspelet känns det som att det har börjat studsa med mig, säger han.
Hyllar tränarna
Hur skönt är det att du har börjat få med dig studsarna?
- Det är riktigt skönt. Någon gång lossnar det om man jobbar vidare och för-
söker spela på det sätt man kan, säger han.
Vilken spelare är du i dag jämfört med ditt första slutspel för nio år sedan?
- Sista åren här med Luleå att jag har utvecklats något enormt till det bättre. Jag har blivit en mer komplett
hockeyspelare. Och det är framför allt defensiven som jag förbättrat. Börjar man bra på den undre halvan på plan så går det ofta bra på den övre halvan, säger Luleåbacken.
Har Jonas Rönnqvist en stor betydelse för din utveckling?
- Det tycker jag absolut. Hela ledarstaben har gjort ett fantastiskt jobb. Det är de bästa tränarna jag har haft. De är hårda men rättvisa, säger Johan Fransson.