Fann glädjen i musiken

Bäst på planen. Hyllad av coacher, medspelare och publik. Väntande landslagsuppdrag, en plats i basketgymnasiets lag och så småningom ? troligen ? en plats i Luleå Basket med chans på SM-guld. 16-åriga Emma Gustafsson valde bort allt det i ett ögonblick, i alla fall för ett tag. Basket var inte roligt längre och hon kände stress och press.  ? Redan förra säsongen var jobbig, först har jag haft problem med en ryggskada och sedan har fötterna krånglat. Det är som om kroppen inte har hängt med när man växt mycket och tränat hårt, säger hon. Jobbig tid med skador Kuriren träffar gymnasietjejen som varit hett basketsnack i Luleå sedan hon blev tonåring. En av de mest lovande spelarna som Luleå sett.  ? Jag har haft prestationsångest och när sedan skadorna började komma blev det inte direkt bättre. Det har varit tungt, jag har känt mig nedstämd över att vara skadad och se de andra utvecklas medan man själv stått still, berättar hon. Det var också skadorna som ledde henne in på det nya livet. Livet med noter, toner och en gitarr.  ? Musik har alltid legat mig varmt om hjärtat, när jag gick på låg- och mellanstadiet höll vi på mycket med musik men det försvann under högstadiet när basketen tog över allt mer, säger Emma Gustafsson. Men när så skadorna började avlösa varandra insåg 16-åringen att något måste göras. Vila var ordinerad ? inte det lättaste när träningar varit livsstilen under många år.  ? När jag inte kunde träna plockade jag en dag fram gitarren och började spela. Det var en sorts tröst för det jag inte kunde göra på basketplanen, berättar hon. Allt eftersom tog det som började som ett substitut för basket över allt mer.  ? Musiken kändes som om det var lite mera jag på något sätt. Gymnasievalet var självklart, Emma Gustafsson kom in på estetiskt program. Sedan var bara den stora frågan ? basketgymnasium eller inte? Vännerna från Vråkens duktiga 88-lag fanns på basketgymnasiet, likaså ungdomstränaren Mikael Johansson som funnits med i Emmas basketliv under en lång period.  ? Många var på mig och ville att jag skulle söka. Jag gjorde det och kom in. Det kändes kul att komma in men samtidigt kände jag någonstans att det inte var rätt. Det förstod nog de flesta när skolan väl började, jag var inte sugen på basket och folk kom fram och frågade om jag hoppat av BG ännu, säger Emma Gustafsson. Det hade hon inte gjort. Då. Men nu är beslutet taget och verkställt.  ? Jag ställde mig själv frågan om jag vill satsa all tid på att spela basket dygnet runt i tre år eller om jag vill hålla på med musik och basket, men inte på samma nivå. Egentligen kändes det inte så svårt att välja då. Samtidigt är det skönt att jag provade och att det kändes helt fel. Då vet man i alla fall, säger hon och ler. Reaktionerna när Emma Gustafsson hoppade av basketgymnasiet var blandade. Kompisarna tjatade, tränare funderade över vad som gått fel och familjen blev tämligen överraskad. Överraskade föräldrar  ? Mina föräldrar blev nog ändå mest förvånade när jag inte åkte på landslagslägret. De menade ?det här har ju varit ditt mål så länge, varför åker du inte??. Men då hade jag opererat halsmandlarna och varit borta ett tag, jag kände att om jag skulle åka på landslagsläger ville jag vara på topp. Annars når man ändå inte sitt mål och det är ingen mening att åka dit halvskadad, säger hon. Personer som inte känner henne så väl tycker det är häftigt att hon bytt från basket till musik. Många tror att det är något som skett just nu.  ? De vet inte att musiken alltid varit en del av mitt liv, det är inget jag kommit på helt plötsligt. I dag spelar Emma Gustafsson musik i första hand och basket i andra. Tillsammans med några kompisar spelar hon i Vråkens juniorlag, mest för att det är roligt. Men den där lilla känslan att satsa, att spela mera och träna hårdare har ändå inte försvunnit helt.  ? I bland vill jag verkligen träna mycket, spela massor och när man ser kompisar spela i damettan med BG känns det tungt. Men samtidigt känns det här rätt för mig just nu, säger hon. Musiken då? Emma Gustafsson spelar gitarr och sjunger, hon beskriver sig själv som en singer/songwriter och hämtar influenser från Eva Cassidy, Jeff Buckley och gammal 70-talsrock som exempelvis Led Zeppelin. ?Rock är roligare? Musikstilen har svängt sedan hon slutade satsa på basketen.  ? Det var mycket hip-hop på uppvärmningen och när man skulle ladda för matcher, det hör som till. Men eftersom började jag lyssna mer på rock och sådant som är roligare att spela, säger Emma Gustafsson. 16-åringen har haft ett par spelningar och fler är inbokade. Drömmen om ett skivkontrakt finns där, men hon tar en sak i taget. Först ska gymnasiet avklaras med allt vad det innebär. Musik, basket. Men framför allt ? livet. Hur tror du att ditt liv ser ut om fem år?  ? Då spelar jag en massa musik och hoppas jag har blivit bättre på det. Sedan håller jag i gång med basket på den nivå jag känner att jag vill spela.