En verksamhet som bara växer och växer
Luleå Friidrott firade i helgen 30-års jubileum. Och föreningen växer så det knakar. Antalet utövare har ökat explosionsartat senaste åren. - Vi har tvingats göra en kölista, berättar tränarna Dennis Gustafsson och Maria Strömbäck.
Men det var före OS och alla svenska framgångar.
- På första träningen vi hade efter OS så välde det plötsligt in barn och ungdomar. Det kom 40 stycken och svetten bara rann på mig och Dennis. Vi fick greppa en pappa på läktaren för att klara av alla, minns Maria med ett leende.
Alla vill bli som "Carro"
I dag har Luleå Friidrott drygt 120 aktiva varav ungefär 80 procent är tjejer. Enligt Dennis Gustafsson och Maria Strömbäck beror det på en enda person - Carolina Klüft. Nästan alla som kommer till dem bär på drömmen att bli som henne.
- I hela landet är det ett stort uppsving men här uppe syns det väldigt tydligt, tycker Dennis.
Han och sambon Maria lägger ner ungefär 30 timmar i veckan på friidrotten i Luleå. Nästan all fritid spenderar de på Skogsvallen eller i Arcushallen. Ibland är det svårt att få orken att räcka till.
Fler ledare behövs
- Det händer att man är både trött och less. Då är det bara att bita ihop, menar Maria.
De är båda överens om att det behövs fler ledare och tränare om verksamheten ska kunna fortsätta expandera.
- Som det är nu kan vi inte ta emot fler. Vi är för många utövare och för få ledare. Vi ligger på bristningsgränsen och har tvingats upprätta en kölista, förklarar Maria Strömbäck.
I hopp om att få fler föräldrar att ta steget ner från läktaren gick Dennis Gustafsson för en tid sedan en kurs som nu gett honom möjligheten att utbilda tränare. Men gensvaret har varit under förväntan.
- Det är som att föräldrarna inte riktigt vågar. De tror inte att de kan. Men vem som helst inser med lite eftertanke att det inte krävs mycket för att entusiasmera en sexåring, säger Maria.
Dåliga träningsmöjligheter
Ett annat problem som tränarparet tampas med är de dåliga träningsmöjligheterna under vinterhalvåret. Luleå Friidrott har två tider i veckan i Arcushallen - men de är aldrig ensamma.
- Vi får alltid trängas med andra. Är det inte fotbollslag är det Luleå långdistans eller några andra. Vår största önskan är en egen hall. Vi behöver det för att utvecklas ytterligare, säger Dennis och Maria.
Vad är det som driver er att lägga ner allt det arbete som ni gör?
- För mig är det här lite av reinkarnation. Har det varit tungt på jobbet så åker jag hit och får tankarna på annat. Jag kommer nästan alltid hem med ett leende. All den glädje som finns hos barnen smittar av sig, säger Dennis Gustafsson.
Så jobbar vi med nyheter