Några minuter senare står jag där som ett frågetecken och undrar vad som hände.
Första kastet bara slinter ut ur handen.
Längd: 15 meter.
Riktning: bedrövlig.
Det ska bli bättre, lite i alla fall, men först lite bakgrund om sporten.
Kom från USA
Vi kan från och med nu också lägga namnet frisbee bakom oss, nu handlar det om discgolf. Visst, namnet frisbeegolf används ibland men utövarna själva säger oftast discgolf.
Frisbee var egentligen ett märke på en disc men blev synonymt med alla discar, ungefär på samma sätt som bilmärket Jeep blev ett samlingsnamn för alla terrängbilar.
Discgolf kom till Sverige från USA 1979 och har därefter vuxit och växer fortfarande. I Sverige finns omkring 140 banor och utövarantalet är stort, cirka 20.000, men de som tävlar är betydligt färre, cirka 500.
I Luleå är medlemsantalet cirka 40 och har legat på den nivån ett par år. Klubben har funnits sedan 2004, innan dess var det Stil som bedrev verksamheten. Det finns en bana på Porsön, en lättspelad parkbana, men när klubben bildades ville medlemmarna ha en större utmaning och det var startskottet till anläggandet av ”Serpent Hill” som ligger i närheten av Ormberget.
Betydligt finare
Jan Krantz, Johan Wikström och Tom Andersson möter upp för att gå några hål på klubbens bana vid Ormberget. 2006 fanns det 18 kompletta hål och sedan dess har ”Serpent Hill” varit huvudbana för de mest inbitna discgolfarna.
Enligt Jan Krantz har det lagts ner tusentals arbetstimmar för att få banan i det skick den är i i dag.
– Vi har utvecklat banan genom åren. Vi har markberett och ändrat de hål som vi inte är nöjda med. Jämför man den bana vi har i dag och den bana vi hade 2006 så är den nuvarande betydligt finare, säger Jan Krantz.
Men arbetet är på intet sätt över. Det finns alltid förbättringar att göra, särskilt på en bana som är så ”ung” som banan i Luleå.
– Vi kommer utveckla den ännu mer och fortsätta att förfina den och de hål vi inte är nöjda med. Vi har till exempel ingen par 5:a och då har vi ändå en ganska lång bana, säger Jan Krantz.
jag får låna tre discar av klubben och med det klarar man sig ganska långt. En driver, en mellandistansdisc samt en putte är grunden. Men i takt med att man blir bättre så brukar väskan fykllas på med rätt många discar.
Mitt första kast var inget annat än uselt. Discen gled ur handen, flög till vänster, och la sig patetiskt i gräset bara några meter längre bort. Det känns lite löjligt att ta i så mycket och få ut så lite.
En förklaring var att jag hade fel grepp. Den erfarna trion rättar greppet, som ska vara lite mer fast än vad jag trodde, och därefter får jag lite bättre kontroll på kasten även om ordet kontroll egentligen inte bör nämnas i sammanhanget.
Flyger långt
När mina spelkamrater kastar så är det lugna stora rörelser och discar som flyger långt. Det ser enkelt ut men för en nybörjare är det svårt att få discen att flyga rakt. Den vill gärna vika av åt vänster ganska fort. Och ganska ofta. Inte många fairwayträffar här inte.
Efter två hål är känslan att jag med min strandfrisbee skulle kunna gå runt banan på bra mycket färre kast än vad som är fallet med proffsdiscarna. Och visst, kanske är det så i någon runda. Men när man lärt sig behärska discarna någorlunda så finns det många kast att tjäna in. De går betydligt längre än en ”vanlig” strandfrisbee och går att placera mer exakt. När man lärt sig dem, som sagt.
Jan Krantz eget rekord är 50 kast på 18 hålsbanan där par är 62. Om han skulle gå runt med en hederlig svennebanandisc av strandraggarmodell så skulle han nästan tvingas ta till dubbelt så många kast. Så stor är skillnaden.
– Det är riktigt roligt när man känner att man börjar få kontroll på discen och den går dit man vill, säger Johan Wikström.
Säkert sant. Men där är jag definitivt inte efter bara ett tiotal kast.
Discgolf har många likheter med vanlig golf. Banan består av 18 hål och ett par som utövaren förhåller sig till och det gäller att på så få kast som möjligt ta sig runt banan.
Discen ska givetvis inte ner i något hål, ”hålet” är i stället en kedjekorg.
När en spelare lyckas pricka korgen på ett kast heter det ”Basket In One”, BIO, i stället för golfens ”Hole In One”, HIO.
Olika tekniker
En stor skillnad jämfört med vanlig golf är priset. Ja, discgolf är en billig sport i jämförelse med i stort sett alla andra sporter.
– Som nybörjare så kan man få en liten väska och tre discar för 500 kronor, säger Tom Andersson.
Vid utkastet använder vi en driver. Det är den disc som flyger längst men den är också lite svårare att kontrollera. En putter är betydligt mer stabil i luften.
Vid puttning går det att använda olika tekniker. En teknik är att stå rakt mot korgen och mer humpa disken rakt framåt.
Större möjlighet
– När man puttar handlar det om att göra en så enkel rörelse som möjligt, säger Johan Wikström.
En nybörjare kastar oftast backhandkast men de flesta utövare av discgolf behärskar även forehandkast. Det ger större möjligheter att välja rätt väg mot hålet och komma runt träd som står i vägen.
På sista hålet testar jag ett forehandkast men när man är van med backhandkast på stranden så är steget ganska långt till att få till ett lyckat forehandkast med en svårbemästrad disc.
Luleå Discgolfförening är en relativt ung klubb men personerna bakom klubben brinner för att utveckla banan och anordna tävlingar.
Redan i dag anordnas ett antal tävlingar och förhoppningen är att kunna arrangera bättre och bättre evenemang. Jan Krantz ska själv åka och spela en Europatourtävling i Uleåborg och drömmen är att kunna arrangera en likadan i Luleå någon gång.
– Det är väl inte omöjligt i framtiden men det ligger några år bort, säger Jan Krantz.