En resa av hopp och frustration

De planerar sina liv efter serieschemat och deras humör svänger med senaste matchresultat.
Kuriren tog rygg på Luleåfans under finalmatch tre i Skellefteå.

17.34

17.34

Foto: Petra Isaksson

Luleå2013-04-18 06:00

Den senaste veckan har varit speciell i Luleå. Det var 16 år sedan Luleå Hockey var i SM-final senast - det märks.

Sällan har något dominerat stadsmiljön så totalt. Vädret har inte längre varit det självklara samtalsämnet. Nu pratar alla hockey.

Men det finns de som alltid lever så här. De som tar varje chans de får att resa land och rike runt för att stötta sitt lag.

Kuriren följde med Luleåfans när det var dags för SM-finalmatch mot Skellefteå på tisdagen.

¤ Klockan 16.15: Tre röda bussar står uppradade utanför Coop Arena. De ska föra Luleåklacken de 13 milen till den viktiga matchen i Skellefteå Kraft Arena.

Musik strömmar ur en högtalare och kapsyler slår i asfalten. De som har bokat plats på supporterbussarna bockas av på en lista innan de får stiga på.

Majoriteten är unga män, men det finns undantag.

I kön står Ulrika Backteman, 37, och Stina Markström, 31. De lärde känna varandra på ståplatsläktaren förra säsongen.

- Förutom killarna är det mest yngre tjejer uppe på läktaren, och så vårat gäng då, säger Ulrika Backteman som är fritidspedagog till vardags.

¤ 17.42: Bussarna stannar till vid fyren i Jävre. Folk strömmar ut och bildar en rödgulsvart rad längs vägkanten. Det är kisspaus.

En av busschaufförerna vittnar om en lugn resa hittills.

- Det är stor skillnad när det är match mitt i veckan jämfört med helgen, konstaterar han.

¤ 18.50: Luleåbussarna är framme vid arenan men passagerarna får inte stiga av. Först ska ett 20-tal poliser spärra av så att konfrontationer supportrar emellan kan undvikas.

Efter visitering släpps Luleåfansen in genom en speciell ingång.

¤ 19.10: Matchen är igång och Luleåklackens trumma gör att det känns som att hela läktaren vibrerar.

Ulrika Backteman står nästan längst fram. Framför henne, med ryggen vänd mot planen, står hennes särbo Toyne Ringwald. Klackledaren som är en välkänd profil på Luleåmatcherna.

De träffades på ett bröllop där de båda skulle sjunga. Lyckligtvis sjöng de i samma tonart och tycke uppstod.

- Det är ju Toyne som har dragit med mig på hockeyn. Och det är som ett gift. Ju mer man intresserar sig ju mer fast blir man, säger Ulrika Backteman.

¤ 19.40: "Vita jeans i Stadsparken på måndag", skanderar Luleåfansen i den avskilda baren under bortaläktaren. De syftar till hur ett potentiellt SM-guld ska firas. Stämningen är på topp.

Luleå gjorde mål i slutet av första perioden och leder med 1-0.

- Det här var jävligt skönt, så galet. Det är sådana anspänningar som bara släpper, euforiskt. Man vill bara krama alla som står nära, säger Ulrika Backteman.

- Skulle vi vinna nu förändrar det allt.

¤ 20.31: Skellefteå gör sitt andra mål i perioden och har vänt matchen. Luleåklacken tystnar när de nästan 6.000 Skellefteåsupportrarna ställer sig upp och vrålar. Många svordomar hörs.

Men bara 30 sekunder
senare dunkar trumman och klacken igång igen i ett försök att åter lyfta sitt lag.

¤ 20.44: Period två är slut och kontrasten är total från första pausen. Ingen stämmer upp i sång. Skellefteås två mål har satt sin prägel.

- Jag är besviken och förbannad, säger Ulrika Backteman.

Samtidigt tycker hon att det är viktigt att de fortsätter leva om i klacken.

- Vi måste fortsätta sjunga och visa att vi älskar laget. Försöka få igång dem.

¤ 21.01: Ett tiotal poliser och ordningsvakter håller stenhård koll på Luleåklacken under hela matchen.

En polis glömmer av sig och nickar i takt med trumman i en Luleåramsa.

Sekunder senare kommer han på sig själv och fokus finns åter i blicken.

¤ 21.30: Slutsignalen har ljudit och Luleå ligger under med 0-3 i matcher. Fansen strömmar ner från bortaläktaren. Svordomarna haglar.

En tv visar repriser från matchen och någon sliter ur kontakten. En annan slår i en dörr och en tredje ropar:

- In i bussarna för helvete så vi kan dra hem!

Frustrationen tynger luften.

Ulrika Backteman beskriver sina känslor:

- Slut och fruktansvärt tom, och ledsen och besviken. För det mesta brukar vi stå kvar efter matchen även om vi förlorar. Men nu orkar man inte, jag orkar inte se dem.

Vilka då?

- Skellefteåborna, jag orkar inte se dem. Så är det, säger hon.

- Nu är det 13 långa mil som väntar, säger vännen Stina Markström.

¤ 21.45: Supporterbussarna rullar ut från arenaområdet och hem mot Luleå.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om