I början av augusti packar Elin Söderström sina väskor och flyttar från Luleå till
Göteborg. Därmed byter hon hemstad för andra gången
i sitt liv och skriver ett nytt kapitel i sitt liv.
2002 hade hon gjort ett bra år i Västerås division I-lag och valde bort Visby efter att
Luleå presenterat en lockande helhetslösning.
Nio år senare sitter hon på ett fik och bläddrar igenom oktobers exemplar av Norrbottens-Kuriren från sin
första tid i Luleå.
- Första matchen gick inte så bra. Solna ... konstaterar hon.
Sparade alla utklipp
Det blev två poäng i debuten för Söderström och inget omnämnande i "Kurirenligan", som en av de tre främsta i laget.
- Jag var inte så bra ... men andra matchen. Då är jag med tror jag.
Hon bläddrar i tidningen och hittar hemmadebuten, en segermatch mot Brahe, där hon får andrastjärnan.
- Ja kolla, där är jag med,
säger hon.
- I början klippte jag ut allting och sparade, det är kanske därför jag kommer ihåg det. Jag sparade allt verkligen, men sedan blev det så mycket att jag inte kunde hålla på längre. Det är lite synd.
Visade klass
För den då 18-åriga tjejen var omställningen stor, från att knappt blivit omnämnd
i tidningen till stora uppslag. Men det var också ett geografiskt och personligt jättekliv från livet i Västerås.
- Jag blev avlämnad av Lasse (Johansson, dåvarande coach) i min lägenhet. Det var första gången jag flyttade och hade inte med mig mina grejer så det blev bara "jaha, vad ska göra nu då?" (skratt). Men då hade Kristin (Nordberg, lagkamrat) ringt mig innan och sagt att vi skulle ha någon laggrej på kvällen så jag blev inte så ensam. Jag tyckte att jag var jättevuxen då, jag var 18 liksom. Men nu förstår jag att det inte var så, berättar hon.
Ojämn start
Under samtalet fastnar hennes blick på artikeln efter hennes första hemmamatch, där hon enligt Kuriren "visade klass". Hon börjar skratta åt vad hon sa till tidningen
efter matchen.
- Va roligt. Vi åkte ju ut mot Solna i kvarten det året och här säger jag "Ja ... jag tror faktiskt att vi kan gå riktigt långt" (skratt). Då hade vi vunnit två matcher, typ mot Brahe ...
Luleå Basket innehöll tio spelare det året och halva
laget var nytt, vilket gav henne stora möjligheter till speltid direkt. Och det syntes
i poängprotokollet, ibland.
- Jag tror att jag var ganska ojämn, det har jag blivit bättre på. Det var ju min grej i Västerås, att göra mycket poäng, det var det jag gjorde. Så jag visste hur det gick till.
Hon berättar att hon åkte hem till föräldrarna nästan varje helg, då laget var på bortaresor, och att omställningen därför var ganska lindrig.
Minuter från konkurs
- Det var jobbigare att ekonomin inte var så bra i klubben, man visste inte när man skulle få lön. De kunde komma dagen innan och säga att vi inte skulle få några pengar, säger hon.
Den ansträngda ekonomin nådde sin kulmen strax innan Elin Söderström skulle gå in i sitt första SM-slutspel. Då var klubben minuter från konkurs.
Hade avslutning
- Först tänkte jag att "jag flyttar upp till Luleå ett år och sedan flyttar jag hem igen, jag testar ett år - för det är ju ganska långt bort". Sedan kom det där och då tänkte jag att "nu flyttar jag definitivt hem - vi går ju i konkurs vad ska jag göra?".
- Vi hade match dagen efter att vi skulle ha gått i konkurs och dagen innan ringde Lasse (Johansson) och sa att vi inte skulle ha någon träning. Han sa: "Vi samlas på kansliet i stället för vi vet ju redan att det inte kommer att gå. Så vi samlas på kansliet och säger hej då".
- Alltså, vi hade en avslutning. Det var stört, vi gick dit och fikade i stället för att träna när vi hade åttondelsfinal två dagar efter. Sedan fick vi lite hopp och så klarade vi det. Men det var sjukt - den känslan, jag hade ju bestämt mig för att flytta hem.
Funderade du på att stanna då?
- Nja, inte direkt. Men efter säsongen hade vi så kul tillsammans med laget så jag kände att "nej, nu stannar jag - det här är så kul att jag inte kan lämna dem än, jag måste ge det en till chans".
"Inte kul alls"
Elin Söderström skrev på ett tvåårskontrakt direkt -
något hon ångrade lite ett år senare.
- Det är det enda året jag har känt att det har gått tungt, då fick jag inget förtroende. Det hade gått jättebra innan jul och jag hade fått jättemycket förtroende och sedan vände det, då kom Lisa Ericsson hem. Då kände jag att det inte var kul alls, säger Söderström.
27-åringen vrider på huvudet och minns tillbaka genom att läsa de tidiga artiklarna. Hon ler när hon bläddrar fram en stor bild på den stora stjärnan och numera Luleå Baskets assisterande tränare, Maria Näsström.
Etablerade sig
- Jag kommer ihåg hur bra Maria var, det var så sjukt - hon var alltid bäst. Vi var ett väldigt orutinerat lag, det tänkte man inte på då men det var bara fem spelare kvar från året innan. Det är jättelite - och hon bar ju oss ...
Sedan var det du som blev rutinerad ...
- Ja. Jag vet inte när det börjar kännas som att jag
varit länge i laget. Jag tror att det var när Lasse (Johansson) drog och Dennis (Pihl) kom, säger Söderström.
Då hade hon varit i klubben i fem år och etablerat sig som en av LBBK:s hörnstenar. De senaste säsongerna har hon också varit lagets kapten och känt ett större
ansvar än tidigare.
Mycket avslut
- Förrförra säsongen kände jag väl att jag hade ett tungt lass som kapten. Men jag kände att jag hade mycket att ge på basketplanen också, det var nog ett av de roligaste åren.
- Det året kände jag att jag hade mycket förtroende och att mycket var upp till mig, jag kände att jag skulle ta stor plats och att jag fick det. Jag hade den rollen att jag kunde ta mycket avslut, det är så
alla vill spela. Alla vill vara den som tar de sista skotten - eller i alla fall tro att man är den som ska ta de viktiga
avsluten.
Du tvekade länge inför en fortsättning förra
säsongen. Har du känt att det här var sista säsongen i Luleå Basket?
- Jag har inte velat tänka så mycket på det under säsongen men när vi satt där efter att ha förlorat den sista matchen kände jag att "det här var nog sista chansen i Luleå för mig". Vi förlorade och jag har tagit fyra SM-silver och varit kvar alla gånger, det är inte så många som har det.
- Jag tog på mig det ganska mycket och det kändes som att laget kanske behöver
något nytt, det kanske behöver en ny kapten som kan
leda laget till guld, säger
Söderström.