Det är onsdag och solstrålarna lägger en varm hand över en vindstilla stad.
Joel Elenius har redan genomfört ett gympass på morgonen då han rullar in med bilen vid strandkanten på Örnäset.
När 19-åringen kliver ur fordonet griper vinden tag i honom och kontrasterna mellan den solvarma bilen och den isande kylan blir uppenbar.
- Det kan vara vindstilla på Björkskatafjärden och Skurholmsfjärden, men när man kommer hit - då blåser det, säger Joel Elenius.
SSAB har stjälpt träningen
Kanotisten går fram till den röda containern, som står placerad med utsikt över järnverket och Aronstorpsviken, och lirkar upp det stora hänglåset med den stora kedjan.
Containern innehåller ett tiotal kanoter och har sin hemvist här från senare delen av vårvintern till inledningen av sommaren. När resten av stadens vatten ligger iklädd isdräkt har sjön värmts upp tillräckligt för att blotta vågorna och därför har Luleås kanotister sökt sig hit sedan början av april.
- Tidigare var det öppet vatten året runt, men då minskade SSAB utsläppen och isen har lagt sig någon månad, berättar Joel Elenius.
14 till 15 pass i veckan
På den här platsen har Joel Elenius befunnit sig många gånger de senaste veckorna. I sin satsning mot sommaren, som innehåller U23-EM, SM och U23-VM, tränar han två-tre gånger per dag. Oftast på egen hand.
Elenius tränar uppskattningsvis 14-15 pass i veckan, 3-4 gånger av dessa har han med sig någon träningskompis.
Turnén till Florida
Efter att ha jobbat med telefonsupport under hösten lämnade Elenius jobbet i februari och drog sex veckor till Indian Harbour Beach, Florida, för att träna bland världsstjärnor från hela världen.
En häftig - och behaglig upplevelse på många sätt.
- Det är varmt, både i vattnet och i luften, och det är ingen nackdel. Det går att paddla här också men i och med att vattnet är så mycket varmare går det snabbare där. Man får lite fartkänsla, som man kanske inte riktigt får här, berättar han och tittar kisande mot den kalla vinden.
Den hårda sparringen på platt vatten i soliga Florida är knappt jämförbar med vardagen då han återvänt till Norrbotten.
Förbundskaptenen Martin Hunter har lagt upp ett träningsprogram som Joel Elenius följer slaviskt. Den här dagen ska han ut i blåsten och köra tio fyraminutersintervaller på den uppvärmda sjön.
Ensam. Igen.
Klubbkompisen flyttade
Men Elenius ser inte något problem i att som ensam landslagskanotist i Luleå ge sig ut i alla väder. 19-åringen anser att träningspassen tillsammans med andra kanotister ofta blir lidande av konkurrensen.
- Det blir tävling på träningen. Alla vill vinna och visa att de är snabbast och då kan fokuset försvinna på att förbättra sig. I stället för att bli bättre på sikt vill man vara bäst på träningen, säger han.
Sedan klubbkamraten Henrik Strand flyttade för att gå på kanotgymnasiet i Nyköping för två år sedan har han vant sig vid att träna på egen hand.
- När jag är på läger blir det mycket träning med andra, det är bra att få de passen där vi pressar varandra också. Det är bra att kunna få balans mellan det, säger han.
Vad tänker du på när du är ute och kör dina pass?
- På längre pass har jag en tendens att försjunka i andra tankar och fantisera mig bort någon annan stans bara för att ta mig igenom dem. Det blir ganska enformigt att köra här och bara tänka på tekniken hela tiden, säger han.
"Ingen kan skrika på mig"
Med ett avstånd på 100 mil till förbundskaptenen är självdisciplinen mer än
viktig.
- Jag har ingen som kan skrika på mig från land eller från någon båt, det kan säkert vara så att jag slappar till vissa gånger och inte kör så bra som jag skulle kunna göra. Men jag försöker ta eget ansvar och säga åt mig själv om jag märker att jag gör något som inte är jättebra, säger Elenius.
Möjligtvis kommer Joel Elenius jobba igen till hösten, men för tillfället ligger all fokus på att bli en bättre kanotist.
Säger adjö till järnverket
Den gångna helgen slutade han som femte bäste svensk i K1 200 och sjätte bäste i K1 500 under säsongspremiären i Jönköping. Nästa helg är det nya tävlingar i Nyköping och en ny chans att visa att han ska representera Sverige under sommarens mästerskap.
Och då har han sagt adjö till blåsten kring järnverket och hunnit återgå till hemmavattnet i Björkskatafjärden.
Men kylan slipper han inte. Tvärtom.
- Det är varmt vatten här så det är ganska skönt för fingrarna, det är med blandade känslor man sticker tillbaka dit. Det är skönt med klubbhus, att ha kanoten på sin egen plats och slippa åka med bilen. Men vattnet är mycket kallare ...