En dag på stranden med fötterna i sanden
Ena dagen agerar OS-meriterade världsspelare motståndare.Andra dagen står Kurirens tuffaste, bästa och smidigaste testpatrull på andra sidan nätet.Kuriren spänner upp nätet, pumpar bollen och utmanar Luleås bästa dubbelpar i beachvolleyboll.
- Det var jäkligt kul. Vi hade 14-14 mot dem, men det syntes att de inte gick för fullt, säger Joakim Lundqvist.
Inga stora erfarenheter
Kuriren all-stars, som förutom undertecknad består av fotografen John Håkansson, tvekar däremot inte över att gå för fullt. Men det känns ändå som att matchen mot herrarna, som tillsammans har 16 år som aktiva beachvolleybollspelare, blir en tuff nöt att knäcka.
Mina egna erfarenheter är lätträknade.
Match med kompisarna någon gång per sommar, där spel sex mot sex inte är någon ovanlighet, är egentligen allt.
Då dominerar alltid Bergnäsborna eftersom de fick spela volleyboll på sina gympalektioner på högstadiet för åtta år sedan. Hur ska det då gå mot Lundqvist och Nordlund som spelar fyra gånger i veckan och har rest runt i Sverige på olika tävlingar - med bara två man på varje lag?
En sak är säker - här krävs det att sätta sig i respekt direkt.
Enhetlig klädsel ska få motståndarna att skaka. När Joakim Lundqvist och Markus Nordlund kommer vandrande ned mot Gültzauuddens sandstrand möts de av en skrämmande syn.
Där är Kuriren-teamet på plats. På oss har vi ljusa shorts och grymma avklippta retrotröjor med Kurirentryck. Med oss har vi ett parasoll och två solstolar, med loggan placerad på huvudstödet.
Motståndet kontrar med att ta fram blå linjer som varit med dem till Copa Cabana i Rio de Janeiro. Men våra tröjor har lagrats i Kurirenhusets källare och jag har badat med mina shorts på Norrbottens, enligt läsarna, näst bästa strand, Aldersjön i Boden. Så att de släpat runt med linjer till Brasilien biter inte på mig.
Baggeruppvärmning
Det blir en snabb uppvärmning innan vi sätter igång. Joakim Lundqvist berättar att övningen kallas för Halmstad-bagger, varför vet han inte. Det går ut på att bara slå så kallade baggerslag, med båda armarna ihop, till varandra utan att passa sin medspelare.
Det fungerar oväntat bra och efter att fotograf Håkansson instruerat mig i hur jag ska nå perfektion med mina slag känner jag att vi kanske kan störa lag Lundqvist/Nordlund.
Inners inne vet jag att det kommer bli svårt att ens lyckas ta ett poäng mot de här grabbarna. Men efter att kollega Håkansson börjat serva och jag är på bollen i mitt första blockförsök känner jag att vi är på gång.
Jag tittar på min medspelare. Vi vittrar blod.
Matchen är ju jämn...
Kalla det chocköppning om ni vill. Vid första sidbytet har jag ett belåtet leende på mina läppar när jag kör den obligatoriska handklappen med motståndarna. Jag vet, de vet.
Ställningen, 3-4, har överträffat alla mina förväntningar.
Jag hade drömt om att ta ett poäng från dem.
Nu har vi redan tagit tre och matchen är helt jämn.
Efter sidbytet tappar vi dock allt. Vi servar, de tar bollen, lägger upp den och gör poäng. De servar, jag får bollen för långt ner på armen och styr ut den eller så tar min medspelare bollen, jag levererar ett uselt pass tillbaka och bollen går ut. Samma visa, hela tiden och det börjar kännas ganska skönt att Gültzauudden gapar tom.
Första set slutar 7-21.
Vad gick fel? Det som började så bra. Jag och fotograf Håkansson analyserar händelserna medan vi kyler ned oss med vatten på våra solstolar.
Växande självförtroende
Av någon anledning är våra pannor fulla av svett och våra lungor flåsar som hundar en varm sommardag. Samtidigt verkar våra motståndare obehagligt opåverkade.
Men "chockstarten" i vårt första set gör ändå att självförtroendet har växt. Klarade vi av att ta sju poäng då ska vi väl komma över tio poäng nu.
De första bollarna är imponerade bra från vår sida. Två gånger i rad går jag upp på blockförsök samtidigt som Håkansson äger den bakre delen av planen och lyckas rädda två av deras poängförsök.
Men så ... Pang, pang, pang.
4-21.
Besvikelsen är total. Vi gav de inte ens en riktig match.
Det är bara att packa ihop solstolarna, fälla ihop parasollet och plocka ned nätet.
Klart godkänd insats
Det avslutande setet gick allt för fort. Kuriren all-stars är nedstämda, lag Lundqvist/Nordlund är lättade. Matchen slutade som beräknat, 0-2 i set, och klasskillnad. Markus Nordlund konstaterar att "det gick bra i dag" för deras lag när vi sätter oss ned för att pusta ut efter omgången.
Hur bedömer ni min insats?
- Klart godkänd, du sprang inte bort dig. Du gav ett stabilt intryck - man såg att viljan fanns i ögonen, säger Markus Nordlund.
- Sen hade du ju fyra smashar också, och det blev väl poäng på två av dem, fyller Joakim Lundqvist i.
Vad tycker ni om vårt samspel då?
- Det var väl si sådär, säger Nordlund leende.
- Det blev ingen "butterknife" i alla fall, säger Lundqvist. Det är när båda tror att den andre ska ta bollen och så går den rakt igenom i stället.
Ingen "butterknife", några fina smashar, en chocköppning och utklassning i stilpoäng.
Kuriren all-stars gjorde inte bort sig i alla fall.
Så jobbar vi med nyheter