En becksvart dag för tennisen
Game, set och plattmatch. När Kuriren testar tennis blir det en svart dag i sorgens färger.
SLAG. Magnus Tosser fick beröm för sin forehand...
Foto: Roland S Lundström
Svart klädsel kanske inte uppskattas, det kanske rent av anses vara fult - men jag är inte här för att skaffa mig vänner. Jag är här för att spela tre tie break mot tre fjärdedelar av Luleå TK:s damlag.Jag är här för att vinna.För att inte de 16- och 17-åriga tjejerna ska ha för stor fördel av att träna med klubben fyra gånger i veckan får jag en genomkörare inför matcherna.Klubbens tränare Erik Sundström kollar min teknik (om den nu får kallas så) och ger mig några tips.- Din forehand kommer vara ditt starka slag, det ser väldigt bra ut, säger han och låter imponerad.Kanske är det min mörka klädsel som redan gett respekt - vågar han inte säga att jag är usel?Vi går sedan igenom backhand-slagen och övar på min serve. Hela tiden ger Sundström mig uppmuntrande ord och berömmer mig.- Nu är du redo att möta tjejerna, säger tränaren.In på planen kommer Anna-Klara Ahlmér, Mahboba Jamshidi och Sofia Persson. När jag ser på mina motståndare kan jag konstatera att jag åtminstone har en räckvidd som är överlägsen deras. Vad de tänker när de ser på mig vet jag inte, men jag tycker mig se finurliga flin på deras läppar. Jag antar att de bara imponeras av mitt klädval.Dubbelfel
Först ut är Mahboba Jamshidi. Och plötsligt känner jag mig nervös.Jag fumlar fram en boll ur gruset och när jag ska serva känns det som att jag aldrig hållit i ett racket tidigare. Två bollar i rad går ut och min start kan inte anses vara något annat än ett fiasko.Sedan går allting väldigt fort. Mahboba servar - jag svarar med boll i nät eller långt utanför. Jag servar - Mahboba placerar in returen. Så ser det ut till ställningen 6-0.Men då händer något. Jag servar, Jamshidi smäller tillbaka bollen över nät och jag svarar med en forehand som sitter perfekt till höger om henne. Min motståndares förvånade ansiktsuttryck säger allt.- Va fan var det där? kommenterar hon.Jag är lika imponerad som motståndaren och alla fem vittnen på sidan om. Det är mitt första riktiga slag som går precis som jag vill.- Nu har det vänt! ropar jag. Mahboba måste vara nervös, för hennes efterföljande serve går i nät.Sedan tar hon nästa poäng och vinner mitt första tie break med 7-1. Avslutningen gav mig i alla fall pånyttfött självförtroende och inför mötet med Sofia Persson känner jag mig hoppfull.Det blir också den jämnaste och spelmässigt klart roligaste matchen att titta på. Plötsligt flyger bollen över nät flera gånger innan någon får tillgodoräkna sig poängen.Vi följs åt poängmässigt under hela matchen och när jag lyckas trycka in en backhand till vänster om Sofia är matchen över. Jag vinner med 9-7. Mannen i svart är tillbaka.Duellen mellan Kurirens testpilot och Luleå TK:s damlag ska avgöras i ett avgörande tie break. Trots allt borde pressen ligga på Anna-Klara Ahlmér vid det här laget. 17-åringen går på det regionala tennisgymnasiet och har tagit hem en hel del tävlingar under åren. Men jag har självförtroendet och nu är det inte bara klädseln - utan även min blick - som är svart.Retas inte ostraffat
Det måste anses vara mitt livs viktigaste tie break och nervositeten är påtaglig. Min vana trogen öppnar jag med två icke godkända servar och biter ihop tänderna av frustration.Ahlmér verkar inte ha samma problem och tar enkelt ledningen med 2-0. Hon sätter spinn på sina bollar och ställer mig gång på gång.Vid ett tillfälle besvarar hon min serve med en stoppboll som skruvar sig bakåt, mot nät, när jag är framme och ska slå tillbaka den. Jag känner mig dum.Och känner igen det där finurliga flinet på Anna-Klaras läppar.- Jag retas bara med dig, säger hon och skrattar.Hon retas med mig. Det gör man inte ostraffat, tänker jag - vilket visar sig vara helt fel.Anna-Klara leker tennis och matchens höjdpunkt för min del är när jag får in en perfekt träff efter hennes serve. Jag blir så förvånad över mitt lyckade forehandslag att jag slår hål i luften när bollen kommer tillbaka på backhandsidan.Resultatet 7-0 säger allt.- Det var inte min svåraste match direkt, konstaterar motståndaren sympatiskt.Luleå Tennisklubb vinner med 2-1 och visar att klubben är goda segrare då de bjuder mig på en pokal trots nederlaget. Kanske för att jag inte ska glömma min förlust - hur nu det skulle kunna hända.- Serven var helt klart ditt starka slag, den såg riktigt bra ut, säger Erik Sundström när jag samlar mig efter matcherna.Men du sa tidigare att forehand var mitt starka slag?- Ja. Men då hade jag bara sett din forehand. Sedan fick jag ju se din backhand och din serve också, säger Erik och skrattar.Mahboba Jamshidi har inte glömt den "superforehand" jag piskade in mot henne och ger mig beröm.Jag ler och kan inte låta bli att sträcka lite på mig.Tror du det finns någon framtid som tennisspelare för mig?- För dig? Nej.Jamshidi ger mig en skarp blick.Nähä.- Jo, det är klart. Om du lägger ner några timmar kan du säkert bli bra, säger hon.Trots deras överlägsenhet är de ödmjuka. Men de tycker antagligen bara synd om killen som kommit dit. Dessutom i helsvarta kläder - vilken amatör.
Så jobbar vi med nyheter