Emil lärde mig en hel del

Det där med ålder är ju en rätt intressant sak. Jag känner mig sällan äldre än 23 år men nu börjar det vara oundvikligt. Det där strecket som dras vid 30. Visserligen är det fortfarande närmare två år kvar för min del, men folk i min bekantskapskrets börjar landa på de magiska siffrorna. En efter en. I helgen är det dags för kusin Emil att passera strecket. Nu känns det liksom som om han är typ, jättevuxen. Även om han bara är drygt ett år äldre än mig. Och det är honom som jag har att tacka för en hel del viktiga saker och lärdomar i livet. Exempelvis var det han som såg till att jag tog mig i väg på det första mellanstadiediscot i livet. Emil hade ju erfarenhet från de betydligt häftigare tillställningarna i Saudi-Arabien där han spenderat början av mellanstadiet. Persöskolans discon var väl kanske inte tokhäftiga, men musik, popcorn i muggar och lorangadrickor är icke att underskatta. 11-åriga killar som överdoserat pappas after-shave och en färgad glödlampa i taket på sexornas klassrum. Det, mina vänner, är nostalgi. Inte kissa på ett elstaket Emil lärde mig också andra saker, som hur man inte ska släppa kopplingen på en motorcykel eller moped. Att de flesta killar inte är särskilt intresserade av hästar annat än som fortskaffningsmedel när man leker indian och cowboy. Via ett stackars sommarbarn från Stockholm som bodde i Smedsbyn en sommar lärde Emil oss andra att man inte ska kissa på elstaket. En bra lärdom. Under mellanstadietiden bodde Emil hos oss i Smedsbyn en period medan hans föräldrar avslutade arbetet i Saudi-Arabien. Då var han ovärderlig eftersom han av någon anledning tyckte det var skoj med småbrorsor. Han släpade runt på mina två brorsor en hel vinter, drog dem i pulka och åkte skidor med dem. Perfekt för min del som då slapp ha de små otygen (som man då ansåg att bröder var) runt en själv hela tiden. Bra att ha en domkraft i bilen Lite senare i livet var det Emil som såg till att journalistkarriären började ta fart. Min första frilanstext skrevs från ett kylslaget Lycksele där det var motocrosstävling med Emil som en av favoriterna. Innan vi hade tagit oss fram till banan lärde Emil mig att det alltid är bra att ha en domkraft med sig i bilen. Ty punktering på husvagnar kan annars vara tämligen besvärliga att åtgärda. (Att sedan samma sak hände ett par mil norr om Örnsköldsvik en månad senare, utan domkraft, påvisar kanske inte så mycket lärdom...). Emil förklarade de viktiga sakerna inom motocross, att starten är halva loppet, att fjädringen på en motorcykel aldrig blir perfekt och hur krångligt det är att göra vissa motorjusteringar. På ännu äldre dagar har det visat sig att Emil är en hejare på efterfester, att han inte är det minsta främmande för att byta ut gympadojorna mot ett par monstertofflor eller att för den delen agera som beskyddare när undertecknad råkat i bekymmer. Nu är Emil farsa, sambo och vuxen. Men jag misstänker att han alltid kommer att ha barnasinnet kvar, i alla fall när det gäller att köra på bakhjulet och dominera på efterfester. Eller jag hoppas det i alla fall - för klarar han av det så lär nog jag göra det också.

Emil lärde mig en hel del

Kurirens sportredaktion blåser slutsignal för veckan och i dag är det nya sportchefen Malin Öhrlund som bjuder på lite extra lördagsläsning.