Efter rubrikerna: Lenas nya guldklimp

I Norrbottens-Kurirens artikelserie Efter rubrikerna får du i dag möta skidorienteraren Lena Hasselström, som numera heter Turesson i efternamn och lever ett lugnare familjeliv i Luleå med maken Claes och dottern Ella.

LULEÅ2006-01-10 06:30
Jakten pågick i tolv år. En jakt efter guldsmak i munnen. <BR>När alla bitar äntligen föll på plats för Lena Turesson, nöjde hon sig med det. <BR>? Det jag minns var den stora lättnaden, säger hon. I dag går jakten vidare på en lite lägre nivå. Eller rättare sagt, kortare nivå: dottern Ella. <BR><BR>Det är maken Claes Turesson som tar emot i dörren till radhuset ute på bostadsområdet Björkskatan. Bakom honom kommer dottern Ella och mamma Lena för att hälsa Norrbottens-Kurirens team välkommen.<BR>Ella är nyss fyllda 1 år och är ännu lite blyg. 33-åriga Lena Turesson är däremot väldigt van vid pressens besök i hemmet.<BR>Men då som Lena Hasselström.<BR>Nu klickar det säkert för ett antal läsare. Men konstigare än just ett bröllop är det inte. Annars är det naturligtvis samma person som börjar berätta om avskedet från sporten vårvintern 2002.<BR>Förutom att hon är mamma i dag.<BR> ? Det var en enorm lättnad just när jag insåg att jag fixade det där VM-guldet, efter alla år. Men sedan att man bestämde sig att sluta.., man hade ju hållit på i 15 år. Ja, det var både och, både tråkigt och skönt, säger Lena Turesson som när hon tog beslutet också hade börjat planera för ett ?vanligt? familjeliv.<BR> ? Naturligtvis var det en av anledningarna att jag valde att sluta just då. Jag var 30 år och ville väl göra det här innan jag blir alltför gammal.<BR><BR><STRONG>?Tårarna trillade?</STRONG><BR>Den avslutande säsongen kunde knappast bli bättre. Efter att kämpat för att nå hela vägen individuellt på VM i tolv tuffa, slitsamma ? men väldigt roliga år, fick hon äntligen lön för mödan. Lena Turesson vann två individuella guld och lite så där vid sidan om körde hon även hem ett silver och ett brons.<BR> ? Det jag minns speciellt var den där stora lättnaden, tårarna trillade, säger Lena Turesson med ett leende. Det var som ?äntligen?. Efter år av försök.<BR>Mästerskapen i Bulgarien blev hennes sista som elitidrottare.<BR>För många idrottsmän ett steg som ger en oerhört bitter eftersmak i munnen. Den röda tråden i livet är borta, en insikt som har blivit svår att bära för många.<BR>Lena Turesson känner inte igen sig.<BR> ? Det kan jag inte riktigt förstå. Eller, ja.., jag kan kanske förstå det men man har ju uppfyllt sina drömmar. Men visst kändes det tomt, här har man i 15 års tid lagt ner hela sin själ, all energi och kapacitet man har, bara för att försöka nå ett mål. Man tänker på det när man somnar och tänker på det när man vaknar. Så visst blir det tomt, just med den biten. Men man måste försöka fylla sina dagar med annat, konstaterar hon.<BR>Så är det naturligtvis.<BR>För Lena Turesson och maken Claes kretsar det mesta kring dottern Ella i dag.<BR> ? Det är jättekul, säger Lena Turesson och tittar på dottern. Om man hade en meningsfull tillvaro när man tränade så är den ju än mer meningsfull nu. Det finns ju att göra och det är jättekul.<BR><BR><STRONG>Ett privilegium</STRONG><BR>Claes Turesson konstaterar också med ett brett leende att han snart kommer att vara i kanonform på grund av familjelivet. Den här dagen är nämligen hans första pappalediga dag, en tillvaro som kommer att pågå ända till augusti nästa år. Massor av pulkpromenader vankas med andra ord.<BR>Lena Turesson trivs med tillvaron i dag men bevarar minnena från från idrottskarriären med värme.<BR> ? Alla dom här platserna man varit på, alla händelser. Det har man ju bara med sig som en bonus. Det är som en gåva som man måste förvalta och se det som ett privilegium att man har fått vara med om det här. Det får ju inte bli en belastning, säger hon.<BR><BR><STRONG>Saknar adrenalinkicken</STRONG><BR>Någon comeback har heller aldrig varit aktuell. En del av tävlingskänslan får hon redan som elitmotionär som orienterare, löpare och multisportare.<BR>Men visst kan Lena Turesson sakna adrenalinkicken som endast en elitidrottsman kan känna.<BR> ? Det saknar jag. Jag saknar att tävla och att vinna. Det är en enorm adrenalinkick som man knappt kan beskriva. Men det blir en ganska skonsam övergång när man håller på med skidorientering, man kan ju tävla ändå, säger Lena Turesson.<BR>Hon konstaterar sedan att just känslan när allting stämmer och formen står i zenit går att återuppleva.<BR> ? Precis när som helst kan man plocka fram den där känslan. Den ligger så ytligt fortfarande, säger hon.<BR> ? Man måste ibland få tänka på det och få känna hur nöjd man är att ha gjort det.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om