När Kuriren träffar Josefin Vesterberg är hon tillbaka i Luleå för att fira jul och nyår i hemstaden.
Det har gått sex månader sedan hon skrev på kontraktet med slovakiska MBK Ruzomberok och därmed bröt kontraktet med Northland Basket.
Veckorna innan hemfärden till Sverige har mycket av tankarna kretsat kring att återse familj och vänner. Och längtan hem har tagit en allt större plats i det slovakiska hemmet.
–•De sista veckorna har det känts. Men annars har det fungerat bra, jag är ändå förvånad över att jag inte längtat hem så mycket. Det är först nu när det har närmat sig jul, berättar hon.
För 20-åringen har livet och tillvaron i den lilla slovakiska staden (cirka 30.000 invånare) rullat på bättre än hon kunnat ana på förhand.
När hon packade väskorna och reste söderut efter sommaren visste hon inte riktigt vad hon kunde förvänta sig eller hur hon skulle hantera det.
–•Jag funderade mycket på om jag var för ung eller om jag inte var tillräckligt stark för att spela där, men jag pratade med många som tyckte att jag skulle åka. Det var nog många som inte tyckte det var rätt val, i alla fall av vad jag har hört. Så jag ville också bevisa att jag kunde göra det, berättar hon.
Vad var det du hade hört?
– Jag har hört något rykte om att någon tyckte att jag var för ung och inte tillräckligt stabil i kroppen för att åka ut. Men det är kanske bara ett rykte.
Vem sa det?
– Det vill jag inte säga (skratt).
Josefin Vesterberg pratade bland annat med LF Baskets tränare Fredrik Joulamo innan hon bestämde sig för att flytta. Joulamos råd var att testa lyckan – annars kunde hon inte veta hur det var, och enligt Vesterberg påverkade hans ord henne mycket.
I Ruzomberok har hon fått en egen enrumslägenhet och har gångavstånd till arenan. Dagarna spenderas till stor del tillsammans med Martina Stålvant, som också lämnade Northland för samma klubb, och Vesterberg erkänner att det har varit en stor trygghet för henne att ha Stålvant där. Kontrasterna mellan föräldrahemmet i Luleå och en rummaren i Slovakien är stora.
–•Att bara flytta till ett annat land, när jag bott hemma hela mitt liv, är ett stort steg. Bara att städa, laga mat och allt utanför basketen är nytt. Det är framförallt för att utvecklas som basketspelare jag åkte dit, men också för att utvecklas som människa, säger hon.
Vad brukar ni göra på fritiden då?
–•Det finns inte så mycket att göra, men det finns ett stort spa en bit bort, som laget är sponsrat av, så dit brukar vi åka. Annars går vi på restaurang ibland, vi har gått på bio ... vi tänkte gå på stan en lördag men då hade de stängt. Allt stängde klockan 12, säger hon och skrattar.
Men det är inte bara utanför planen som skillnaden varit märkbar.
Ett hektiskt spelschema, med matcher i inhemska ligan, slovakisk-ungerska ligan och Euro cup, och tuffare motstånd har gett henne nya erfarenheter.
–•Det finns också mycket större spelare där. Tidigare har "Katta" (Katarina Andersson) varit den längsta spelaren jag har mött, nu möter jag de som är över två meter och mycket större fysiskt.
Hur är det då?
–•Det är tufft, men om jag inte hade åkt hade jag inte förstått vad jag hade behövt förbättra. Nu ska jag ta sommaren till att bygga upp min fysik och bli starkare, säger Vesterberg.
Det visste du väl innan?
– Jo, men nu har jag insett h-u-r mycket som skiljer och hur stora spelare det finns.
Med sina 191 centimeter hade hon varit längst i dagens Northland Basket. Men i MBK Ruzomberok ser tränaren henne som en spelare på position tre, även om skador i laget gjort att hon fått spela som fyra och femma.
Strax efter nyår återvänder hon till Slovakien och sedan dröjer det till i början av maj innan hon ser Norrbotten igen. Därför passar hon på att njuta av sin vistelse i hemstaden.
Vad har du saknat mest?
–•Framförallt familj och vänner och svensk mat och sånt. Egentligen bara att komma hem till Luleå – jag gillar Luleå.
Kommer du stanna i Ruzomberok? Eller vill du tillbaka till Luleå?
–•Det vet jag inte. Det är något jag har tänkt på ganska mycket, men det får vi vänta med och se. Det känns bra där jag är nu, men det känns bra att vara här också. Samtidigt hade det kanske varit kul att åka till något annat land också, säger Josefin Vesterberg.