Det är tjejerna som ska göra´t

Bara att buga - Norrbotten har de starkaste skiddamerna i landet. Förra helgen sopade SM-drottningen Charlotte Kalla spåren med konkurrenterna i den första avdelningen av skid-SM i Åsarna. I veckoslutet har framgångarna fortsatt i Östersund med Piteå-tjejerna i fokus. De laddade med palt och fick oanade krafter. Jag noterar än en gång Lina Anderssons fantastiska stakförmåga fram mot guldet i stafettspurten, Susanne Nyströms klara lyft den här vintern, samt jättetalangen Emma Lundbäcks härliga genombrott på seniornivå efter motiga år med sjukdomar och återkommande astmabesvär som varit nära att knäcka henne. Stafettguldet i går var Piteås tredje på fyra år. Årets tre norrbottniska SM-guld ( 2 för Charlotte Kalla, 1 för Piteå Elit ) samt 4 SM-brons ( Marcus Hellner 15 km fritt, Susanne Nyström dubbeljakten, Susanne Nyström och Emma Lundbäck i teamsprint, och Piteå Elit i lagtävlingen 10 km fritt) är ett strålande facit. Lägg därtill guld för Emma Lundbäck i U 23 SM, som kördes jämsides med dubbeljakten i torsdags. I det sammanhanget tycker jag också att uttagningen till U 23-EM borde ändras/kompletteras efter SM-veckan så att Emma Lundbäck kommer med till Italien. För är det någon U 23-tjej som imponerat under SM så är det just Emma. Framgångarna bäddar för en fortsatt ljus framtid för damskidsporten i länet eftersom Norrbotten fortsätter att vaska fram unga talanger vid sidan av tjejerna som redan etablerat sig i den yppersta eliten. Det är en utveckling vi ser på tjejsidan, men som tyvärr inte kan märkas på herrsidan, vilket jag återkommer till i den här krönikan. Piteå Elit har ett starkt damlag som dock visat sig sårbart när ett ess som Lina Andersson varit sjuk under de inledande dagarna i Östersund. I det läget drömmer sportchefen Magnus Ingesson om att att bredda sitt lag med de unga stjärnorna från Tärendö, Charlotte Kalla och Mia Eriksson, till nästa säsong. Jag förstår lockelsen, men det kan nog bli svårt. Hemkära Kalla vill gärna fortsätta tävla för sin hemby Tärendö, där det jobbas för en egen elitsatsning. Det finns också en poäng i två-tre starka damklubbar i länet. Men orkar inte Tärendö bör förstås Piteå hålla sig framme. Ser det bra ut på damsidan så ser det desto svartare ut på herrsidan. Det är i för sig ingen nyhet. Länet har varit blekt sedan epoken Niklas Jonsson, Magnus Ingesson och Urban Lindgren avslutades. Det är endast tack vare ?importen? Marcus Hellner från västgötska Lerdala som länet i någon mån fått sola sig i glansen på herrsidan på högre nivå. David Flinkfeldt, Piteå (som varit sjuk före SM) har fått känna på världscupen denna säsong, men det är inte realistiskt att tro att han i fortsättningen av den här säsongen och de kommande åren kan nå den yppersta nationella eliten, än mindre nå internationella framgångar. Hellner går från klarhet till klarhet och har den här vintern både tagit topplaceringar i världscupen (femma) och även sensationellt slagit sig in i den svenska VM-truppen till Sapporo. Han tog SM-brons i Åsarna förra helgen och är också ett stort hopp i kommande U 23-VM, där han redan förra säsongen tog medalj i sprint. Jag fasar för tanken att han om något år faller för lockropen från söderklubbar och lämnar länet. Vad finns då kvar? Hans klubbkamrat Jim Åhl, som snart ska åka ungdoms-OS, kan också bli något, men han är ännu för ung för att synas i större sammanhang. Bredden saknas helt på herrsidan och det är en tråkig utveckling. Förr om åren hade länet alltid förmågan att överbrygga generationsväxlingarna och lotsa fram kadrar av nya talanger. Den utvecklingen har uteblivit på senare år och vad det beror på är svårt att säga. Kanske brister det i rekryteringen (skidor är en för slitsam sport för dagens unga??)? Kanske finns också för få hårdsatsande klubbar? Klart är att här krävs krafttag från både förbund och klubbar i länet om utvecklingen ska kunna vändas. Herrkrisen bör vara ett givet tema på vårens skidting.

Det är tjejerna som ska göra´t

Sportkrönika av Håkan Svensson som kommenterar läget inom länets längdskidåkare just nu.