Bildtexter är skrivna till "kuriren testar miniracing" nummer 2, 5, 6, 7, 8, 9 i formuläret. Bild 8 måste dock vara med.
Jodå, det kan sägas direkt. Miniracing är en sport i samma bemärkelse som skytte, bowling och andra precisionssporter. Kuriren testade - och hade svårt att hålla tungan i munnen.
Kuriren testar mini racing
Foto: Maria Åsén
Under en tävling står alla deltagare på en ställning där man överblickar banan. Domare kontrollerar att deltagarna är tysta. Jag blir dock lite fundersam om det inte blir hätsk stämning när bilar krockar, för det händer att det krockas. - Tycker ändå att det är ganska städat, konstaterar Magnus Wiklund. Han har tävlat i miniracing sedan 1999 men tillhör ändå ungdomarna i klubben när det gäller den grenen. Tjejerna flockas inte direkt kring miniracingbanan heller även om Magnus Wiklund poängterar att det finns tjejer i södra Sverige som är riktigt duktiga. Tävlingarna funkar annars nästan som riktiga formel 1-tävlingar, förarna har mekaniker som sköter däckbyten och tankningar. - Farsan hjälper till men han är inte så snabb på att tanka än, säger Magnus Wiklund och skrattar. För Magnus Wiklund handlar det om att utvecklas inom sporten och köra större tävlingar.För min del handlade det om att ta sig ett varv runt den drygt 200 meter långa banan utan att köra av.Det gick - så där. Första tanken blev det mest för Magnus Wiklund att hämta bilen ute i "ruffen" där jag allt som oftast placerat den. Eftersom det även var andra bilar på banan gällde det att försöka hålla sig någorlunda rakt för att inte orsaka en masskrock. Jag lovar att det krävdes koncentration. Själva styrkontrollen ser ut ungefär som en pistol där man gasar på avtryckaren och styr med en ratt som sitter vid sidan av. Efter andra tanken började det ta sig. Eller i alla fall trodde Magnus Wiklund det. Helt plötsligt gasade bilen på som tusan och jag såg ut att ha blivit en expert på nolltid.Snabb förbättring
Det visade sig inte riktigt överensstämma med sanningen.Niklas Andersson och undertecknad genomförde en tvättäkta kupp där vi helt enkelt bytte bilar. En något chockad Magnus Wiklund såg på när bilen på ett rent expertmässigt sätt lotsades runt banan.Humor på hög nivå.Nåja, när vi bytt tillbaka konstaterades det att jag minsann tagit mig litegrann.Taktiken som jag lärt mig av min rallyförare till pappa, att rulla in i kurvorna och sedan gasa ut, fungerar alldeles utmärkt även i miniracing. När sedan Niklas Andersson, som för stunden blev min nya guide när Magnus Wiklund fick springa runt och hämta bilen utanför banan, upplyste mig om att bilarna faktiskt tål en hel del provade jag att gasa på.Men det slutade - i en liten avåkning. Om man säger så här - Magnus Wiklund fick ett rejält motionspass. - Jag tycker du var riktigt bra ändå. För att vara första gången, berömmer han. Miniracingen lämnade således positiva intryck och det kan bli en repris.Antar att jag inte kommer närmare formel 1 än så här.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!