Äpplet faller inte långt ifrån

När Norrbottens-Kuriren kommer på besök i villan vid femtiden på aftonen är det full rulle. Bilar, mopeder och cyklar står startklara på gården. Inne i huset råder lite uppbrottsstämning. Efter jobb och skolarbete är det ont om tid för att laga mat ooch hinna äta innan kvällens träningar. Ett möte strular också till det lite extra. Men snart har alla, far i huset är förstås också inblandad, kommit överens vem som ska göra vad för att det ska gå fort så att även bildtagning och snack med Kurirens team hinns med. ? Det är mycket nu ... Att vara fotbollsmorsa och farsa innebär att skjutsa och finnas till hands för att stötta barnens satsning, säger mamma Kicki leende. Föräldrastödet är viktigt, och för fritidspedagogen Kicki är det inget problem att hitta motivation eftersom fotbollen, och idrotten överhuvudtaget, tagit en stor plats i hennes liv under alla år. Kicki, som hette Melander på den tiden när hon var som mest aktiv, började som friidrottare där hon var en talang utöver det vanliga i riktigt unga år. Hon var en rasande snabb löpare. ? Jag gjorde 12,5 på 100 meter, och 7,8 på 60 meter när jag var 12 år, minns Kicki. Friidrottskarriären blev dock kort. I den åldern bytte hon nämligen snabbt sport. ? Fotboll var mycket roligare, konstaterar Kicki vars första klubb var IFK Luleå. Naturligvis drog hon nytta av sina kvicka fötter även i fotbollen och rann igenom motståndarförsvaren. 1978 bytte hon klubb till Alvik där hon spelade två år innan hon gick över till Skellefteåklubben Sunnanå som tidigt satsade mycket stort på damfotbollen. Efter att ha börjat lite försiktigt fick hon sitt stora lyft i den nya miljön. ? Vi vann SM-guld 1982, och även finalen i svenska cupen mot Hammarby året efter. Sedan vann vi en inofficiell internationell cup i Frankrike. En motsvarighet till dagens UEFA-cup. Jag kom nog till Sunnanå precis i rättan tid för att få vara med om många oförglömliga matcher, säger Kicki. Axelskada satte stopp 1983 fick hon en axelskada om blev början till slutet . ? Men i sanningens namn ska jag också säga att jag längtade hem till Luleå,efter några år i Skellefteå. I fortsättningen satsade Kicki på att utbilda sig till fritidspedagog. Hon fick också fyra barn som alla sprungit i mammas fotspår och satsat på fotboll och även en rad andra idrotter. Lira är klubben med stor K Hela tiden har klubben med stort K varit Lira BK, där barnen hittat sina lag och mamma kunnat hjälpa till som ledare och förälder. I dag har äldsta dottern Jenny, 19 år, slutat, medan tvillingparet Rasmus och Lina, 15 år gamla, är mitt uppe i en lovande fotbollskarriär, där de båda tagit plats i länslaget. Minstingen Mia, 12 år, har allt framför sig. Ja, Rasmus satsar också stort på ishockey, och tillhör Luleå Hockeys A-1:or. Än så länge vill han inte välja idrott, men kanske tvingas han göra det nästa år för att orka med skolarbetet. ? Både hockey och fotboll är roligt, men vi få se vad det blir, säger Rasmus. I fotbollen spelar han med Liras 88-or och 89-or och med länslaget födda 1989. Höjdaren i karriären så här långt hittar han i klubblaget. ? Det var nog när vi vann Lilla VM med Liras pojkar-88 i år. Men givetvis har det också varit stort att vara med länslaget i Halmstad, tycker Rasmus som i länslaget spelar vänsterback medan han i klubblaget har mer offensiva roller. I seriespelet ligger hans Lira nu tvåa med två matcher kvar. Kalix vinner serien, men Lira har chansen att få kvala till pojkallsvenskan, troligen mot Älvsbyn eller Norrfjärden som krigar i toppen av den södra gruppen. Tvillingsyrran Lina, som tidigare också spelat hockey (!). innebandy och ridsportat, har även hon nått länslaget där hon drillas av ?Bibban? Grahn och Johanna Lindgren, damfotbollsprofiler som hon gillar. ? Det gick riktigt bra för oss i Halmstad.. Vi stod oss bra i konkurrensen och vann ett par matcher och spelade en oavgjord, minns mittfältaren Lina. I Lira spela hon både i flickor -88 som spelar i divsion IV, samt i F 18-serien där Lira just nu ligger trea. Tre gånger i veckan tränar hon med laget och hela tiden försöker hon förbättra sitt spel. ? Just nu försöker jag framförallt förbättra skotten, säger Lina. Mamma Kicki gläds åt barnens idrottsengagemang. ? Kul att intresset finns, men jag vill inte pressa dem. Idrotten har länge varit en lek, men när de blir äldre blir det allt allvarligare och det återstår då att se om glöden finns kvar. Det är mycket som lockar i dagens samhälle, menar hon. I det sammanhanget konstaterar hon också att det på tjejsidan är mycket vanligt att flickor lägger av när de kommer i 17-18-åldern. Det är en utveckling som inte är lika tydlig på killsidan. För norrbottnisk damfotbolls framtid skulle Kicki önska sig ett trendbrott.

Äpplet faller inte långt ifrån

Äpplet faller inte långt från trädet. Det gäller i högsta grad familjen Englund på Porsöberget i Luleå, Där finns mamma Kicki som var storspelare på 70-80-talet, och hennes tvillingpar Rasmus och Lina, som bägge tagit plats i det norrbottniska länslaget i fotboll.