Krönika: Det finns många knallkorkar inom idrotten

Jag vill börja med att påpeka att det finns horder av duktiga ledare och pedagogiska och kloka föräldrar som tillsammans driver och utvecklar den svenska idrottsrörelsens grundpelare; ungdomsidrotten. Massor av engagerade människor som lägger ner eoner av ideell tid för att hjälpa till att uppfostra och skola våra ungdomar genom den idrottsliga uppväxten och forma dem till självständiga individer. Men. Och det är ett stort MEN. Det finns mängder av knallkorkar som gör sitt bästa för att sabotera, söndra, förvirra och förlama. En massa otänkta fanatiker som bara ser sitt egets lags resultat framför sig och i den totala hetsen för att driva fram sin egen son/dotter helt tappat kontakten med verkligheten och fullständigt glömt bort vilka signaler man absolut inte ska sända ut till ungdomar. Oavsett om det handlar om idrott eller annan skolning. Hela dagen i går hörde det av sig människor till Kurirens sportredaktion men den ena berättelsen mer skrämmande än den andra. Det var som om när vi väl tagit fram problemet så släppte fördämningarna hos de som sett, hört ? men kanske inte gjort något. Och från de som hade försökt. Jag har själv skällt på domare. Massor, massor av gånger. Men då i affekt, som spelare, och då till vuxna rättskipare som kunde hantera en skrikhals ? som dessutom oftast hade fel i frustration och trötthet. Men att som ungdomsdomare bli hotad till liv och lem, förföljd och trakasserad är något som aldrig kan accepteras. En 15-årig domare orkar inte så emot en föräldrapöbel. Självklart inte. Och det är omänskligt att kräva detta. Barnen behöver trygghet för att ha roligt Vi vuxna måste ta vårt ansvar och bete oss ? som vuxna. Annars anser jag att det är lika bra att stänga av ledare/föräldrar som inte kan sköta sig ? precis som en spelare som blir utvisad. Det kan tyckas drastiskt men barnen måste få den lugn och ro som behövs och den trygghet som krävs för att h-a r-o-l-i-g-t med sin idrott. För vad handlar det om egentligen? Varför sätter vi våra barn i idrotten? Varför vill vi ha dem där och för vems skull är de där? Jo, f-ö-r d-e-r-a-s e-g-e-n s-k-u-l-l. För att d-e ska ha roligt. Inte fasen är det för att pappa lagledare eller mamma tränare ska slå sig för bröstet när ?deras? lag har vunnit. Om det sedan sker på bekostnad av att alla inte får spela lika mycket, om överåriga spelare sätts in i lagen och tar plats för de rätta spelarna i det aktuella laget eller via öppen- eller smygtoppning ? det verkar inte spela någon roll. Här finns det också mängder av skrämmande exempel. Ett hämtar jag från en luleåklubb där en av tränarna som praktiserar solklar toppning själv varit med och författat klubbens policydokument som, bland annat, tydligt säger att toppning i-n-t-e ska förekomma. Huga! Logiken skrämmer. Hur ska 12-åriga tjejer eller killar kunna utvecklas och bli bättre om de får spela en minut i varje match? Detsamma gäller för ungdomsdomare. De måste ju börja någonstans och de måste få göra sina fel och misstag i början. Men de måste också få handledning och stöd på vägen. En variant kunde vara att klubbarna utsåg faddrar till domarna. En vuxen person att vända sig till, en vuxen person som kan avvisa tokiga biståare och ta den diskussion som ska hållas på vuxnas vis. En person att ty sig till. Som tar del av det annars för stora ansvaret. Kräv att alla föräldrar som är runt ungdomslagen får en utbildning i etik och moral samt en domarkurs. Tycker också att de ska tvingas döma. Minst en match per säsong. Då får de lära sig vad som gäller ? och, dessutom, får de lära sig vilka regler som gäller. Något som jag är övertygad om att alla föräldrar faktiskt inte har koll på. Ta er samman där ute. Låt våra unga utvecklas på rätt sätt. Vi ska lära ? inte förfära. Då blir det rött kort.