Under Larssons vingar

Kvällsträning med Hökens pojkar -04 i Örnnässkolans sporthall.
Det är andra året sjuåringarna tränar basket och det är fortfarande mycket lek.
Men det finns en kille, en liten grabb med blått linne och blåa shorts, som tar träningen på största allvar.
När han tappar bollen slår han händerna i sidorna, säger uppgivet ”lägg av” och springer tillbaka för att försvara. Han vill inte förlora.
– Han påminner mycket om mig när jag var i den åldern, säger Håkan Larsson.
Grabben heter Oskar.
Och man kan lugnt säga att han har basket i blodet.
Pappa har nämligen sex SM-guld på meritlistan.
1993 började Håkan Larsson sin långa basketkarriär som gjorde honom till en legendar i Plannja Basket.
En karriär som gav honom möjligheten att spela som proffs Frankrike, Italien och Tyskland och som innehöll 110 landskamper för Sverige. 
Men den 25 augusti 2011 tog det slut.
Ny karriär
Håkan Larsson meddelade då att han slutade som basketspelare på grund av efterhängsna skador.
– Det gick inte. Som knäet kändes sist jag spelade så ångrar jag det inte. Det hade aldrig gått att fortsätta. Jag försökte att underhålla kroppen genom att spela division III med gamla gänget i Vråken, men det höll en halv match. Sen gick det inte mer, säger Larsson.
Men nu börjar en ny karriär.
Sedan han slutade har han fortsatt att ägna sig åt basket.
Numera är Håkan Larsson tränare för bland annat pojken Oskars lag.
Hökens pojkar födda -04.
– Det är lite annorlunda, man måste ha ganska mycket tålamod. Men det är väldigt roligt. Man ser att det går framåt hela tiden. Jag började ju träna det här gänget redan förra året lite smått.
Efter mycket tjat från den gamla lagkamraten i Plannja, Jim Enbom, är nu Håkan Larsson med i tränarstaben för LF Future.
Ett enkelt jobb, jämfört med att coacha Höken.
I LF Future ska han förädla baskettalanger.
I Höken går det mesta av jobbet ut på att få åttaåringarna att lyssna på vad han säger.
– Vad får ni inte göra när jag blåser i pipan? frågar Larsson.
– Inte studsa bollen..., säger laget i kör.
Meriter – ingen merit
Det är en tuff utmaning för en av Luleås största basketspelare genom alla tider.
I Örnässkolans sporthall spelar hans meriter ingen roll.
– Det är svårare att träna det här laget än att träna Future. Jag vet ju själv hur det var när man var liten, tålamodet är inte det bästa hos de här grabbarna. Så jag försöker att undvika köer på träningarna, så lite köbildning som möjligt, säger Larsson och skrattar.
Kan inte förändra
Efter karriären blev det ingen civil karriär. Just nu är det bara basket som gäller.
– Men det kommer nog säkert, säger Larsson.
Men planen är att fortsätta med basket. Inte som spelare. Inte heller som knattelagstränare.
Håkan Larsson tänker söka steg tre-utbildningen för coacher, en utbildning som gör honom till förbunds­tränare.
Han vill tillbaka till basket­hallarna. 
– Det är just det här man kan bäst. Så, varför inte? Men det är lite ovant att vara tränare. Nu måste man tänka på ett annat sätt, jag kan inte förändra en match på samma sätt som när jag var spelare, säger 36-åringen.
Norrbottens-Kuriren fick en pratstund med honom mellan två träningspass.
Först tränade han sonens lag.
Sen var det dags att träna Hökens flickor som är några år äldre.
Det rycker i honom – han vill iväg och starta träningen.
Vi avslutar intervjun. Han skyndar sig i väg, joggar mot mitten.
Men innan han ska blåsa i gång träningen vänder han sig om, tittar tillbaka.
– Det är ju kul det här med basket, säger Håkan Larsson och ler.