Kroaten Matija Poscic anlände till LF Basket i januari.
Han känner inte att han fått ut allt av sina basketkunskaper på planen.
Men han känner att han har bidragit som person.
- Jag försöker alltid vara positiv. Folk säger att jag bara gör det för att alla ska gilla mig, men så är det inte. När man har den uppväxten som jag har haft är det lätt att man är glad för det lilla, säger Poscic.
Han växte upp vid kusten i norra Kroatien, med sina föräldrar och två syskon.
1991, när han var sex år gammal, kom kriget.
"Domovinski rat", Hemlandskriget, slog hårt på Kroatien.
Levde på existensminimum
Kroatiens regering hade förklarat sin självständighet mot Jugoslavien, vilket ogillades av serbiska militärtrupper.
Kriget varade i fem år, under den tiden då han växte upp.
- Vi var inte mitt i kriget, direkt. De sköt inte i staden där jag växte upp, men runt omkring oss var det fullt krig, säger Matija Poscic till Norrbottens-Kuriren.
Under den här tiden fick hans föräldrar inte betalt för att arbeta.
I stället fick de matkuponger som skulle räcka för att mätta hela familjen.
- Vi levde på existensminimum, säger Poscic.
Men det är först i efterhand som den kroatiske centern har förstått vad som hände i hans hemland.
Föräldrarna berättade för barnen att det bara var en lek.
- De ville väl skydda oss från det som hände. Vi gick fortfarande bara i skolan, vi var bara barn, säger Poscic.
Och den vita lögnen om att det hela var en lek fungerade, tack vare att han inte förlorade en familjemedlem eller närstående.
Värdesätter små saker
Men han har fortfarande svårt att prata om det som hände.
- Det var en tuff situation. Det kom folk till vår stad för att skydda sig, de kunde bo på hotell i fem år. Det var värre på andra ställen, men det finns fortfarande märken från kriget hemma. Vi har fortfarande inte saker som vi behöver. Vi klagar inte över saker som vi vill ha, vi klagar över att vi saknar saker som vi verkligen behöver, säger Poscic.
- Det är svårt att glömma, men livet går vidare. Man försöker gå vidare.
Hur har den uppväxten format dig som person?
- Du värdesätter saker mycket mer. Småsaker. Det är ungefär som med mitt poängsnitt. Jag är glad bara jag kan hjälpa laget. Jag tänker aldrig på mig själv som en individ, jag tänker alltid på
laget. Och jag vill att alla ska vara glada både på planen och vid sidan av.