Krönika: Silvret gör henne störst

Hon kände sig stum i sista backen. Då bultade hjärtat hårt, så hårt. När Lina Andersson på mållinjen, lyckligt leende, sträckte upp handen och jublade över Sveriges andra silvermedalj i detta VM bultade mitt hjärta lika hårt. Det var en underbar känsla att se olympiamästarna i teamsprint, Lina Andersson och Anna Olsson, leva upp till förväntningarna och på nytt visa att de är stora, när det verkligen gäller. Återigen var det Malmbergsjäntan Lina Andersson, som med ett mäktigt slutvarv och en rasande spurt, bäddade för silvermedaljen, som hon senare på kvällskvisten fick ta emot med glittrande ögon på Medal Plaza i centrala Liberec. Lina Andersson är tjejen som varit en skidtalang utöver det vanliga från barnsben, och under alla år visat en enorm träningsvilja och ambition. Tyvärr har hennes karriär kantats av besvärliga sjukdomar som förstört vissa säsonger för henne.

I det ljuset är det fantastiskt att hon nu tillsammans med Luleå SK:s Sonja Edström-Ruthström är skid-Norrbottens största på damsidan.

Båda har tagit flera medaljer på OS och VM, och som bekant är det som räknas i ett historiskt perspektiv. Sonja Ruthström har tagit fem medaljer i OS och VM. Stafettguldet vid OS i Squaw Valley 1960 är hennes största. Sedan har hon också ett OS-brons på 10 km från Cortina 1956 samt två stafettbrons från VM i Falun 1954 och VM i Lahtis 1958. Lina Andersson har skidat hem ett OS-guld i teamsprint tillsammans med Anna Olsson i Pragelato 2006, och ett VM-silver individuellt i sprint 2005 i Oberstdor, samt silvermedaljen i teamsprinten i Liberec i går.

Utöver gulden har Sonja sina bronsmedaljer, medan Lina har silvermedaljer vid sidan av OS-guldet. Det är mycket jämnt mellan de två, och innan det här mästerskapet i Liberec är över kan också Lina Andersson öka på sin medaljskörd med ytterligare en VM-medalj i dagens distansstafett.

Lina från Malmberget, tävlande för Pite, och boende i Östersund, är stor i norrbottnisk idrott, och ännu större lär hon bli. 27 år gammal är hon i sin bästa ålder som skidåkare. Hon är också starkt motiverad inför kommande säsonger, då OS 2010 i Vancouver och VM 2011 i Oslo finns om hörnet. I OS nästa år avgörs det individuella sprintloppet i klassisk stil, och då har Lina sin stora chans att nå sina drömmars mål, att vinna också ett individuellt guld i ett stort mästerskap. Jag har pratat om Vancouver många gånger med henne, och får hon bara var frisk inför nästa säsong och träna bra, under Jocke Abrahamssons vingar, så har hon stora möjligheter där. Linas styrka som skidåkare är hennes kraft i stakningen.Ni såg väl hur hon tryckte på upploppet i går. Den kraften har hon byggt i unga år med en Brå-sterk-maskin hemma i källaren på Hökvägen. I silverloppet i går visade hon också sin taktiska klokhet, när hon valde att ge järnet redan från växlingen och köra hårt redan i första backen, istället för den sista. Det knäckte hennes motståndare mentalt, men var en risktagning. Jag tror också att Lina fortfarande har en del ogjort som distansåkare om hon får vara frisk, men givetvis är klassisk sprint nummer ett. Vi har under den här säsongen fått uppleva Undret på Dundret, när två skidåkare från skidgymnasiet i Malmberget, Charlotte Kalla och Marcus Hellner, vann världscupen samma dag. Nu ska alla veta att också Lina Andersson har byggt sin glansfulla karriär där under året 1997-2002. Än, en gång: Sträck på dig Lars-Gunnar Pettersson. Stjärnmakaren med stort S. Till sist: Emil Jönssons VM blev inte riktigt vad vi räknat med, medan norske Hattestad var guldfavoriten som höll.