Med norrbottniska ögon var förstås Anton Lahdenperäs finfina världscuplopp en källa till stor glädje.
Han behövde den framgången för att kunna få det lyft som jag så länge väntat på för hans del.
Anton har så mycket bra skidåkning i sig, och är förbluffande ståsäker.
Men trots att han hunnit blir 29 år så har han ännu inte fått chansen att visa sitt allra bästa. Det är jag helt övertygad om.
Skulle han kliva in på tio i topp i världscupen vid några tillfällen framöver, så är det precis vad som behövs för att lyfta honom rejält i kraft av ett ökat självförtroende.
Kanske är det hans år nu, och då är förstås VM i Vail det stora målet.
Han har inte heller fått vara med på något stort mästerskap i karriären så här långt, utan tveksamt sidsteppats några gånger när han varit nära.
Mattias Hargin och André Myhrer var inte oväntat bästa svenskar. De har den högsta kapaciteten i laget just nu, men kan bättre än vad de visade i premiären.
Norska flaggan vajade mest i Levi i dag. Att Henrik Kristoffersen skulle gå högt var ingen skräll, han är en kille som kan bli riktig giftig för favoriten Marcel Hirscher framöver.
En större sensation var att unge norrmannen Sebastian Foss Solevaag skulle slugga sin in på fjärdeplatsen.
På damfronten har Sverige Frida Hansdotter och Maria Pietilä Holmner på topp. De, speciellt Frida har en het vinnarvilja, och jag tror hon kommer att klara hela resan fram mot VM i Vail.
Stora insatser av många åkare i pisten, men stort, ja, kanske ännu större tycker jag det är att en by med bara ett par tusen (!) fasta invånare kan arrangera denna alpina skidfest för tionde (!) året.
Jag kan inte undgå att imponeras över kreativiteten hos arrangörerna uppe i den finska lappmarken, inte långt från den svenska gränsen.
Samekulturen och tomtekulturen får med all rätt stor plats, och det lever Levi gott på för att över hela den alpina världen marknadsföra sin världstävling. De satsar med hjärta, och en glädje som smittar.
Men naturligtvis är det ändå en smärre bragd av alla entusiaster i byn att klara av att så tidigt på säsongen få till ett fantastiskt underlag i backarna.
Ett underlag som även ger startande långt bak chansen att hävda sig. För att lyckas med det krävs passion och stor kunskap.
Jag skulle vilja att både Gällivare och Kiruna tar intryck av det som händer här i Levi för att utveckla sina satsningar på turism och idrott.
Gällivare är på hugget nu med stora satsningar på Dundret, både när det gäller alpint och längdåkning, men borde nog skaffa sig lite ”Levi-anda” från hela befolkningen för att bättre hänga med i den tuffa konkurrensen på event-marknaden.