Gällivare, 3 april, 2016. Charlotte Kalla åker över mållinjen i sista SM–tävlingen för säsongen. En klassisk tre mil, ett lopp där Charlotte Kalla var överlägsen segrare efter målgång (sluttid 1.23.45). Men ute i spåret körde hon på säkerhet.
– I en tremil kan det komma svackor, så man måste hålla koll. Jag såg Sofia (Henriksson) under större delar av loppet och när jag väl kom ikapp henne så var tanken att hjälpas åt. Hon är stark i uppförsåkningen och jag kände att jag var strået vassare i stakåkningen.
Allt eftersom de tre milen förflöt ökade Charlotte Kalla avståndet ner till Sofia Henriksson som låg tvåa och när målsnöret passerades var det en minut och 13 sekunder ner till Henriksson som trots krampen lyckades hålla farten i åkningen och var väldigt nöjd med ett silver.
– Det känns helt otroligt, jag är så himla glad och det känns så jäkla skönt att få avsluta på det här sättet, sade hon.
Det var på sista varvet som krampen i armarna kom smygande.
– Jag tyckte att jag kunde hålla ett jämt tempo, men ute på sista varvet började jag krampa. Då blev jag lite orolig, men det gick faktiskt bra.
– (skratt) Jag började hitta lite alternativa åkstilar och försökte korta ner åkningen så mycket som gick och det var kul att det höll hela vägen.
Det var hennes första tremil på tre år och hon tar med sig en del lärdomar från den inför nästa säsong. Pallen kunde ha blivit helt vitklädd, då Piteå Elits Jennie Öberg även hon gick riktigt bra, men när krampen kom för henne blev IFK Moras Stina Nilsson för svår och Jennie Öberg halkade ner till en fjärdeplats (totalt femma efter tjeckiskan Petra Novakova, som är på plats för Volkswagen Tour).
Redan innan tävlingshelgen drog igång hade Charlotte Kalla fått frågan om hur hon såg på att bli historisk. Att ta hem sin 22:a SM–medalj och passera Antonina Ordinas rekord i nationella medaljer. Kalla har hela tiden svarat: ”Jag fokuserar inte på det”. Även hennes mentale tränare säger att Charlotte inte tänker på det. Inte än i alla fall.
Det kanske inte betyder så mycket nu, men kanske i framtiden?
– Ja, säkert, när jag kommer att blicka tillbaka. Men just nu är ju inte SM–guld det största för mig, utan det är ju mästerskapsmedaljer internationellt, säger Charlotte Kalla.
En kort paus, sedan fortsätter hon:
– Men jag vet ju att SM har så mycket större betydelse för vår idrott i stort, att jag sätter upp som mål under säsongen att plocka medaljer även där.
Hon ler, som hon brukar och avslutar:
– Guld smakar alltid gott.
Så blev alltså så att Charlotte Kalla slog ett rekord med sitt 22:a SM–guld i karriären – hittills. Hon tog också hem den totala SM–touren. Nu börjar också säsongen lida mot sitt slut på allvar för den 28–åriga svenska skiddrottningen.
Känns det skönt?
– Jamen, det gör det faktiskt.
Snart börjar utvärderingen där hon och Magnus Ingesson ska sätta sig ner och titta på säsongen som varit och blicka framåt mot 2017.
Då är det VM i Lahtis.