Hittills har foten svarat bra på barmarksträningen.
Ifjol var Sofia Henriksson kanske i sin bästa form på länge. Då kallades hon till ett försäsongsläger med landslaget i Planica, men väl på plats i Slovenien trampade hon snett under första löppasset och tvingades åka hem direkt. Ett ben i foten var brutet.
– Jag hade en jättebra försäsong ifjol fram till i slutet av september. Fram tills dess gick allt verkligen enligt planen. Jag fick åka med på landslagsläger och kände att jag låg i bra fas, säger Henriksson och fortsätter:
– Det var väldigt tråkigt att det skulle sluta med en skada – och sen blev säsongen lite därefter. Eller, med tanke på förutsättningarna var den ändå okej, men jag hade förhoppningar på mer.
Större delen av säsongen blev spolierad. Först i mitten av januari gjorde hon comeback i Skandinaviska cupen. Då i den klassiska stilen. Skejtpremiären dröjde ytterligare en månad.
Nu är det förstås sommar och barkmark som gäller. Foten har svarat bra på träning med både rullskidor och löpning.
– Jag har inte haft något ont än så länge. Peppar, peppar, ta i trä.
Sporten träffade Sofia Henriksson i samband med att Piteå Elit hade träningsläger på Lindbäcksstadion förra veckan. För henne var det verkligen läger på hemmaplan då hon är en av få i truppen som faktiskt bor i kommunen.
Ifjol köpte hon och sambon Karl Edenroth, som för övrigt är vallachef i landslaget, hus tillsammans i Bergsviken.
– Det är där jag är uppvuxen, så nu känns det som att cirkeln är sluten efter att jag bott borta i många år. Det känns väldigt bra med närheten till gymmet också och till Stefan (Thomson) som jag har som tränare. Jag har det väldigt serverat på så sätt.
Sofia Henriksson vill tillbaka till landslaget. "Målet är att komma ut mer på världscupen och hela den biten", säger hon.
Henriksson har Storfors SK som moderklubb och började åka skidor på Ursberget, men nu är Piteå Elit och Vallsberget "hemma". Hon har åkt så många varv runt Lindbäcksstadion att hon längtar till att få omväxling med läger på andra orter.
– Men sen är det jätteroligt att vi kan samla en del av gänget och träna här tillsammans. Det ger ju en extra boost, säger hon.
Halva truppen saknades på lägret eftersom att de var borta på landslagsuppdrag. Sofia Henriksson vill också tillbaka till blågult:
– Nu är jag less på att vara där och nosa om man säger så. Målet är att komma ut mer på världscupen och hela den biten. Jag vill inte behöva förlita mig på att andra ska bli sjuka eller så, utan vill vara med och tampas om platserna hela tiden.