Frågan är om det någonsin skrivits mer om skidlandslaget än vad som har varit fallet denna vår.
Jag tror faktiskt inte det och då har det ändå varit en säsong utan mästerskap.
Innehållet i artiklarna har i stället handlat om interna problem i landslaget.
Nåväl låt oss lämna det gamla bakom oss – för tillfället.
Torsdagens presskonferens inleddes av den nye landslagschefen Anders Byströms ord "Vi är världens bästa landslag och vi ska bli ännu bättre".
Va!
Har jag missat något?
När det sedan kryper fram att man ska närma sig den norska modellen så står det då om inte förr klart att det mera var en floskel. Hade Sverige haft världens bästa landslag hade vi haft norska spioner i buskarna för att försöka kopiera den svenska modellen.
Det har inte varit fallet på väldigt, väldigt länge.
Det som har sipprat ut från initierade källor under våren har handlat om att det har bildats grupperingar i landslaget och att orsakerna till detta ska vara de två framgångsrika tränarna Magnus Ingesson och Stefan Thomson.
Det är i den änden som längdchefen Daniel Fåhraeus måste starta.
Visst det är den sportsliga sidan som är den viktiga i ett landslag – men jag tror att det absolut viktigaste i detta skedet är något helt annat.
Det kommer att handla om att få såväl åkare som ledare att dra åt samma håll. Att fortsätta trycka huvudet i sanden hjälper ingen.
För även om det skulle råda harmoni i landslaget så räcker inte det.
Det måste i sådana fall synas utåt också.