Den 26-åriga skidåkaren i Piteå Elit har haft sin beskärda del av skador senaste åren.
Det har varit stressfrakturer i revbenet, frakturer i bröstbenet och i vänsterhanden och andra problem genom karriären. När hon ställde sig på startlinjen i januari 2019 var det första tävlingen på 419 dagar.
Sedan hann hon vinna både i Volkswagen Cup och NSD classic under våren.
Läget inför vintern såg hoppfullt ut.
Den här säsongen skulle tävlingskalendern ha varit full. Så blev det inte. Henriksson hann med det hon skulle före nyår: premiären i Gällivare, Volkswagen cup i Idre och Skandinavisk cup i Vuokatti. Efter jul blev det bara Offerdalspropagandan i Norge 11 januari.
Sedan var tävlingssäsongen över. Dels på grund av coronaviruset, men också för att hon var skadad.
– Det blev verkligen ett konstigt avslut. Tanken var att köra SM så det kändes snopet när det ställdes in. Det var ett mål jag hade framför mig, men sett i större sammanhang är det ett litet problem.
Henriksson vill inte gå närmare in på vad det var för skada hon ådrog sig i januari.
– Det var småstrul med kroppen, skadebekymmer kopplade till träningen som gjorde att jag inte hann med fler tävlingar. Det kändes som sagt extra snopet när säsongen tog slut tidigt och jag inte kunde träna i januari eller februari utan siktade på att få ett bra avslut på säsongen. Men det är bara att ladda om till nästa.
Blir du kvar i Piteå Elit?
– Ja, det hoppas jag. Jag har inte hört annat. Jag var i en uppåtgående trend när skadan kom så att jag var på gång var bra. Men jag har fortfarande önskan om att kunna göra en hel säsong och kunna leverera resultat. Jag hade något bra på gång.
När Sporten når Henriksson är årets avslutning med Piteå Elit bara minuter bort.
Det hålls på ett annorlunda sätt – via skype.
– Första gången vi tvingas lösa avslutningen på det sättet, men det är sådana tider.
Trots att säsongen blev rumphuggen hann Henriksson ändå visa klassen.
När hon åkte för landslaget i Skandinaviska cupen i Vuokatti nådde hon plats 22 i sprinten, 10 i masstarten över två mil och framförallt en sjundeplats i masstarten i fristil.
– Mitt kanske bästa skejtlopp i karriären. Att jag tog det klivet känns stort för mig när jag i många år har stått och stampat i fristil. Det har inte resultatmässigt varit mitt största år, men ändå i stort ett bra träningsår, fast småstruligt. Det fanns en del ljusglimtar vilket skejtloppet visar.
Sofia Henriksson spenderade påsken i Funäsdalen. Där blev det en del skidor om än inte i full fart.
– Jag trummar på och tränar om än inte lika tufft som under de tuffaste perioderna, återhämtningen behövs också. Med en kortare säsong finns möjligheten att passa på och förbättra vissa saker som har lagts åt sidan.
Hon är fullt motiverad att ta sig igenom den tunga träningen som kommer att krävas inför nästa vinter.
– Sedan säsongen tog slut har jag försökt köra på med min rehab och kunnat göra det utan att känna stress. Det här är en god möjlighet att förbereda mig extra bra till nästa säsong. Jag tänker inte bara lägga mig på soffan. Om jag är offensiv nu har jag en fördel när jag går in i barmarkssäsongen. Jag försöker att inte att ha målbilder utan fokuserar på vad som kan förbättras. Jag är väldigt peppad för nästa säsong, säger Sofia Henriksson.