Mia Eriksson klättrade upp för slalombacken i Val di Fiemme i Tour de Skis avslutning 2019.
Den 33-åriga skidåkaren har tillhört Sveriges främsta.
Bland meriterna finns deltagande i Tour de Ski och andra lopp mot världens bästa.
Som bäst har det blivit två niondeplatser i världscupen. Men det är tio år sedan.
För närmare två år sedan tvingades Mia Eriksson genomgå sin andra diskbråcksoperation.
Det skulle bli en lång återhämtningsperiod för 33-åringen.
– Min rehabilitering tog längre tid än väntat. Tanken var att åka SM-veckan ifjol, men den blev inställd på grund av pandemin. Sedan var jag anmäld till premiären i Bruksvallarna men blev krasslig och fick avstå den, säger Eriksson som bor i Piteå men är från Tärendö.
Redo att tävla har hon varit hela vintern.
Senaste loppet var 24 mars 2019. Nu är det dags igen efter 22 månaders uppehåll.
Fredag står hon på startlinjen när Volkswagen cup i Östersund med 15 kilometer masstart avgörs.
– Äntligen! Det känns ovant men riktigt kul att dra på sig nummerlappen igen. Jag har ingen aning om hur det kommer att gå resultatmässigt. Jag ska göra mitt lopp och njuta av att tävla igen, säger Eriksson.
Hur är ryggen?
– Det är ingen smärta i ryggen eller nerven ner i benet som jag haft problem med, men däremot är styrkan och känseln i högerbenet nedsatt. Men jag tröstar mig med att det är betydligt bättre än för ett år sedan.
Hur tänker du inför den här tävlingen?
– Jag har inga resultatmål utan vill bara komma in i min åkning och få till de tekniska bitarna.
Hur påverkar den minskade muskelstyrkan i högerbenet din åkning?
– Det är svårt att veta var jag står. Jag har inte kört supermycket traditionell träning utan mycket rehab och styrketräning för att få kontakt med musklerna i högerbenet där nerven varit påverkad och signalerna inte gått fram. Jag får inte lika mycket kraft i högerbenet och har sämre balans, men det är inget jag ska tänka på utan bara köra så fort jag kan.
Har du under de här två åren funderat på att lägga av?
– Det har varit tuffa perioder. Speciellt efter operationen, när den inte blev lika bra som den första jag gjorde flera år tidigare, men jag vill komma tillbaka och se hur jag kan åka utan smärta i ryggen.
Du har åkt i världscupen tidigare. Vad är realistiskt nu?
– Målet är att vara bland de bästa. Det har jag varit förut, men jag vet inte om det kommer gå. Jag har allt att vinna och att få stå på startlinjen igen är ett mål det också.