Lisa Eriksson, Strömnäs Gif, har under ett par år varit en av Sveriges absolut bästa juniorer. Nu har den delen av hennes karriär kommit till vägs ände. När Sporten får tag i henne så är hon i Storhogna för lite ledighet efter en tuff säsong.
– Det är tråkigt att juniortiden slutar och kanske speciellt att jag också slutar gymnasiet. Skolgången här i Sollefteå har betytt jättemycket för mig, säger Eriksson innan hon konstaterar:
– Fast det är nu det börjar på riktigt.
Med två månader kvar av skolgången så har hon ganska många saker att tänka på. Det handlar om allt från själva längdåkningen till hennes vardagssituation.
– Jag har ännu inte bestämt mig för var jag vill bo. Det handlar om att välja mellan Sollefteå och Östersund och det känns som att jag bör ha valt inom några dagar. Det är inte ett lätt beslut – men viktigt. Jag måste göra det som är bäst för mig själv.
Vad tror du själv att kommer avgöra var du väljer att bo?
– Jag vet inte. Sollefteå har allt jag behöver, men jag trivs väldigt bra även i Östersund och där finns också allt jag behöver.
Jobbigt?
– Jo, jag har lite separationsångest över att sluta gymnasiet.
– Det kommer att bli jobbigt, men det är ett naturligt steg och något jag har siktat på hela tiden. Det är lite halvsvåra beslut och egentligen hade jag velat göra allt fast det funkar ju inte.
Eriksson har under sin juniorkarriär varit en av Sveriges bästa juniorer och hon har kört inte mindre än tre stycken junior-VM. Hon har tagit ett JVM-guld, tre silver och ett brons. Nu ställs hon inför den tuffaste utmaningen så här långt i karriären då steget från junior till senior ska tas och utmana om en plats i världens bästa längdlandslag på damsidan.
Har du någon rädsla inför att bli senior?
– Nja jag vet inte ännu. Jag gillar utmaningar och jag har ett mål med min skidåkning, men rädslan skulle väl vara att misslyckas, säger hon innan hon fortsätter:
– Jag vill tillhöra världseliten och därför givetvis också vara en del av det svenska landslaget.
Två åkare som Eriksson har mött åtskilliga gånger som junior tog steget till senior inför den nyligen avslutade säsongen. Det var förutom Strömnäskompisen Ingesson även Märta Rosenberg och de bägge åkarna har fått testa på att tävla på världscupen.
Är det en trygghet för dig?
– Ja, det känns lite som om att – kan de så ska väl jag också kunna. Vi har ju varit ganska jämna under juniortiden.
Hennes sista säsong som junior har dock kantats av olika problem. Det började under hösten då hon drogs med onda benhinnor och under våren så har hon haft en segdragen förkylning.
– Det känns som om att jag inte har fått tävla speciellt mycket efter JVM.
– Jag missade cuphelgen i Ulricehamn eftersom att jag var ganska jetlaggad efter resan hem från JVM. Vi landade bara ett par dagar innan tävlingarna där så jag kände bara att jag inte skulle kunna prestera. Efter det var det knappt några tävlingar innan junior-SM och då blev jag sjuk.
Det som återstod sedan var avslutningen på Bauhaus Cup i Boden – men inte heller där gick det som Lisa Eriksson hade hoppats.
– Jag var nog fortfarande märkt av förkylningen och det kändes det som om allt gick mot mig. Jag började med att ramla på sprinten och på lördag så ville skallen åka fort, men inte kroppen. På söndagen ramlade jag igen och jag tappade mycket där och jag var nära att bryta eftersom att jag fick ont i ryggen, säger hon innan hon fortsätter:
– Då tänkte jag om. Jag började tänka på att det var mitt sista juniorlopp och att jag skulle åka igenom det och skita i resultatet. Det kanske inte var smart, men men...
Vad säger du om din säsong som helhet?
– Jag har ganska höga krav på mig, men jag tycker väl att den är godkänd i alla fall. VM gick ju hyfsat även om jag hade siktat högst upp.
Om du får drömma fritt hur kommer nästa säsong se ut för dig?
– Jag är ödmjuk inför nästa säsong och försöker att inte ta på mig allt för hög målsättning.
Och ta en plats i någon av träningsgrupperna?
– Det hade varit väldigt roligt.
Nu är frågan givetvis om Lisa Eriksson från och med nästa säsong tillhör Sveriges bästa klubblag, Piteå Elit, inom längdåkning.
– Jag har inte fått frågan – ännu i alla fall, skrattar Eriksson.
Du har tidigare sagt att ett av dina mål är att ta en plats i Piteå Elit, är det fortfarande ett mål?
– Ja fast vi får väl se vad som händer under de kommande veckorna. Det vore väldigt roligt att få vara en del av det laget, säger hon avslutningsvis.