Sporten träffade Lina Andersson i sitt hem i Malmberget där hon gav hela historien om hur OS-guldet säkrades.
Sverige hade inte vunnit ett OS-guld i längdskidåkning på damsidan på 38 år. Nationen var svältfödda på damframgångar och Toini Gustafsson OS-guld i Grenoble 1968 på 10 kilometer klassisk åkning började allt mer försvinna i minnesbanken från skidentusiasterna som var med redan på den tiden.
Men Lina Andersson, bördig och fortfarande bosatt i Malmberget, skulle i par med Anna Dahlberg (numera Olsson) skriva ny skidhistoria i det nya millenniet.
Sporten träffar Lina Andersson i hennes familjs hus i Malmberget och ute på altanen tar hon oss igenom hela dagen som slutade med sådan succé. För att färska upp sitt minne har hon dagarna innan spanat in reprisbilder från sprintstafetten som slutade så lyckligt.
Men vi backar bandet till frukosttiden den här soliga tisdagen i mars 2006 i norra Italien. Vi befinner oss på skidstadion i byn Pragelato, drygt 8 mil nordväst om Turin, och svensk skidhistoria ska skrivas.
06.32
Lina Andersson och Anna Olsson sitter och äter frukost. Proceduren är den samma som inför vilken tävling som helst men det är ändå något som skiljer sig den här gången. Att just den känslan infinner sig bara några timmar innan sprintstafetten i ett OS, var högst oväntat, men ändå väldigt välkommet för duon.
– Jag har bara känt den känslan en enda gång under hela karriären, det fanns liksom inget tvivel. Utan det var bara helt naturligt att "I dag kommer vi vinna OS-guld", säger Lina Andersson och fortsätter:
– Alltid annars brukade det finnas något mått av tvivel men den här dagen fanns inte det.
Guldmedaljen har så klart sin speciella plats i hemmet. Och ja, den är precis så tung som den ser ut kan undertecknad intyga efter ett provlyft.
Har du någon förklaring till det?
– Nja, jag vet inte. Men så här i efterhand när jag tänker tillbaka på det så tycker jag nästan det som är det största, nästan större än själva medaljen.
Så frukosten var bra?
– Ja, vi var helt lugna och övertygade om att det skulle gå bra.
39-åringen fick tänka till i minnesbanken för att minnas alla detaljer om vad som hände den där lyckosamma vårdagen i Pragelato 2006.
09.30
Svenskduon står på startlinjen i semifinalen. Taktiken är klar och skidorna väl förberedda med tanke på att tävlingen avgjordes i klassisk stil. Anna Olsson startar vilket innebär att Lina Andersson skulle åka sistasträckan av de sammanlagt tre sträckorna vardera.
Och svenskornas taktik är tydlig redan från början.
– Vi hade bara finalen i tankarna och tänkte att vi skulle ta oss dit så billigt som möjligt. Det var nästan som att vi var helt oberörda efter semifinalen, säger Lina Andersson som fick se Norges lag med Marit Björgen och Ella Gjømle dra ifrån från start.
Men svenskduon kunde behålla lugnet och lät norskorna dra ifrån. I mål körde svenskorna in på tredje plats, 20 sekunder efter Norge men med god marginal för att ändå säkra finalplatsen.
Guldmedaljen bevaras hemma i villan i Malmberget. Undertecknad kan bekräfta att den var lika tung som den såg ut på tv 2006.
Ingen oro inför finalen att Norge såg så starka ut?
– Nej, vi tyckte nog mest att de var lite dumma som körde så hårt, säger Andersson.
09.48
Efter semifinalen var det full laddning för finalen för svenskorna. Så pass att Lina Andersson så här 14 år efteråt inte riktigt har koll på vad som försiggick.
– Jag har faktiskt ingen koll och minns ingenting vad vi gjorde mellan loppen, säger hon.
Vad svenskorna än gjorde så måste de ha gjort någonting rätt. För på startlinjen, inför startskottet i OS-finalen, fanns det inga oklarheter.
Glada OS-guldmedaljörer poserar framför kamerorna när väl medaljarna kom på plats.
11.32
Startskottet ska strax brinna av och Anna Olsson ska bege sig ut på den första sträckan i OS-finalen. Blickar riktas mot tv-apparater runt om i världen.
Nervösa tankar?
– Det var ju det som var så fränt på den här tävlingen, även inför finalen. Jag måste ha känt mig i så bra form så känslan före start var att snart så har vi ett guld, säger Andersson.
Svenskorna ligger i tätgruppen tillsammans med Kanada, Finland och Norge de inledande fem sträckorna. Duon Andersson/Olsson behåller dock kylan och är aldrig uppe och drar utan parkerar mest på andra- och tredjeplatsen.
Många glädjefyllda minnen blev det.
Taktiken hade lagts upp och svenskorna fick stor hjälp av Thobias Fredriksson, som i par med Björn Lindh, skulle ordna Sveriges andra OS-guld en halvtimme efter damernas. Säkerligen fullt motiverade och adrenalinstinna efter damernas uppvisning.
– Vi försökte köra så billigt som möjligt. I samråd med Thobias så kom vi överens om att spara oss hela vägen till upploppet, och allt gick enligt planen, fram till att jag tog ett annat beslut, säger Andersson.
11.45
Lina Andersson ger sig ut på den sista sträckan som trea, strax bakom ledande Finland och tvåan Kanada. Ett Finland med den då grymma sprintern i klassisk stil, Virpi Kuitunen.
Noterbart är att Norge, som legat i tätgruppen under större delen av loppet, har tappat mark och växlar som fyra nästan fyra sekunder efter ledartrion. Men det är inte vem som helst som försöker ta upp jakten, det är Marit Björgen som har siktet inställt på att jaga ikapp.
– Jag märkte att Norge inte var med och jag tittade aldrig bakåt. Jag blev aldrig stressad av det, dels för att jag kände mig så stark och dels för att taktiken var att köra lugnt och ligga bakom.
Lina Andersson kopplade greppet om segern redan innan hon svängde in på upploppet. Väl innen på upploppet drog hon bara ifrån.
Men ganska tidigt står det klart att Björgen tappar mark och är borta från medaljstriden. I stället blir den sista halvminuten av loppet en svensk skidklassiker. I huvudrollen, Lina Andersson från Malmberget.
Och det är här som Lina Andersson bryter den ursprungliga planen med att vänta fram till upploppet innan hon lägger in stöten.
– Jag började spurta för tidigt. Det var en liten uppförsbacke innan man svängde in vänster på upploppet och jag kände mig så himla stark och fick ett fritt spår där. Men det blev en riktigt lång spurt, säger Andersson.
Andersson skapade sig en innerkurva in på upploppet och där kunde den riktiga stakningen sätta igång. Väl där gav hon varken kanadensiskan Beckie Scott och finländskan Virpi Kuitunen skuggan av en chans.
OS-guldet är säkrat. Lina Andersson gav inte konkurrenterna någon chans på upploppet och drog ifrån Kanada och Finland.
11.48
Lina Andersson passerar mållinjen som ohotad segrarinna. Anna Olsson springer mot en helt slutkörd Andersson för att fira det historiska OS-guldet. Glädjen går att ta på.
– Jag hade legat och hållit igen och kände att jag hade så mycket krafter kvar. Men när jag väl kom i mål kände jag att jag tömt mig så mycket som jag aldrig gjort tidigare. Jag kände att jag hade gjort något utöver det jag brukar, jag fick till och med träningsvärk i magen dagen efter och det har jag aldrig fått tidigare.
En helt slutkörd, men överlycklig, Lina Andersson möts av en framstormande Anna Olsson efter målgång.
I och med OS-guldet fick hon en nära vän för livet.
– I och med det där OS-guldet så har jag och Anna ett speciellt band, det skulle vi nog inte ha annars. Det är först i efterhand jag förtsått hur stort ett OS-guld är, säger Lina Andersson.