Hon är Sveriges främsta kvinnliga olympier genom tiderna och bygger en karriär utanför idrotten.
Men det är inte i dåtid eller framtid Charlotte Kallas tankar ligger nu.
De ligger istället i hennes famn.
Den 15 juli blev Charlotte Kalla och sambon Fredrik Karström föräldrar.
– Det blev en kille. Han ska heta Alvin, berättar hon.
Vad ligger bakom namnet?
– Vi tycker det är fint, det är inget namn som finns i släkten som vi har tagit.
Hur var det när han kom?
– Jag hade varit lite inställd på att han skulle komma senare under sommaren. Nu var han lite tidig. Det har gått bra och när man väl fick träffa honom så kändes det självklart även om man får nypa sig lite i armen: "Är det här verkligen vår lilla pojke?". Jag får göra det många gånger fortfarande.
Börjar allt sjunka in?
– Mer och mer sjunker det in. Men det känns som att man fortsatt är så tacksam och det känns overkligt varenda dag när man vaknar eller ska lägga sig och tänker att: "Du kommer att vara här imorgon också".
Hur var det att bli mamma?
– Det var mycket, mycket större än jag hade kunnat föreställa mig, även om många har försökt att berätta och förmedla hur det har varit när de har blivit föräldrar. Men jag var tvungen att bli förälder själv för att förstå hur mycket kärlek man kan känna till en liten person, säger 36-åringen.
Alvins nedkomst har inneburit en omställning med nya utmaningar i livet för en person som alltid haft många sådana men inte en sådan här.
– Det har varit spännande och utmanande. Jag är van att kontrollera saker och passa tider men ändå kunna vara spontan. Nu försöker jag klura ut vad han har för planer för dagen. Det är skönt att det inte är så mycket tider att passa. Jag är också tacksam för att det var semester när han kom. Det har varit så lugnt i mejlkorgen. Jag har verkligen fått vara ledig.
Hur har det varit med sömnen?
– Det är så konstigt. Det blir inte så många eller långa stunder på sömnkontot, men ändå fungerar det bra.
Charlotte Kalla har flera projekt på gång senare i höst och jobbar lite en dag i veckan, men framförallt ägnas tiden åt Alvin. Även om hon försöker hitta rätt balans mellan att hand om sin son och sig själv.
– Jag kan inte vara så spontan men det handlar också om att hitta en balans och ta hand som sig själv och inte bara hans behov. Under elitkarriären byggde jag upp rutiner och det har jag nu uppskattat. Jag känner tacksamhet över att ha en stark grundidé med regelbundenhet som hjälper mig.
Charlotte Kalla höll igång och tränade under hela graviditeten.
Förhoppningen är att komma tillbaka till ett mer aktivt liv igen.
Har du tränat någonting själv efter förlossningen?
– Han har fått styra agendan. Jag önskar att komma tillbaka och röra mig som jag vill, men det är lite knepigt att hitta rätt råd. Det är skillnad att vara en före detta elitidrottare som hållit gång hela graviditeten jämfört med en vanlig Svensson, så det är inte helt enkelt. Men det handlar om att vara lyhörd för vad kroppen säger och bygga upp sig och läka. Jag kör lite rehab helt enkelt.
Det blir en del turer med barnvagnen i Sundsvall där familjen bor. Svampskogen har också fått besök och så blir det besök i gymmet.
– Jag har varit mer på gymmet än tidigare. Det är väldigt skonsamt att använda konditionsmaskinerna där, sedan blir det inte så långa pass så länge som Alvin är med.
Något besök hemma i Tärendö har det inte blivit.
Familjen har mestadels hållit sig i Sundsvall.
– Vi har verkligen varit på hemmaplan. Vi hälsade på syrran i Stockholm förra helgen, men vi har inte åkt särskilt långt alls, berättar Charlotte Kalla.
Sommaren har inneburit lyckokänslor, men också djup sorg.
Den 15 augusti avled farfar Bengt Kalla, 86 år, efter ett fall från en balkong på Hälsocentralens akutavdelning i Överkalix.
Dödsfallet var djupt smärtsamt för barnbarnet vars hela karriär han följde på nära håll.
– Det var en chock att vakna upp till det beskedet. Jag är bara så himla tacksam för allt "faffa" fick uppleva. Han har verkligen varit med från att jag började åka skidor och är anledningen till att jag kom ut i skidspåret. Det var fint att han var med när jag avslutade karriären i Piteå, han var så pigg.
– Jag är tacksam för allt, men det är en stor saknad, säger Charlotte Kalla med en påtaglig sorg i rösten.
Hon kommer ihåg alla stunder i spåret med sin farfar.
– Han har alltid funnits där. Jag minns min första juniorcup i Åsarna. Då åkte jag och pappa hela banan innan start. Annars hade alltid jag och "faffa" åkt varvet runt för att se vilka utmaningar som fanns. Då var det första gången han började gena, vi hade passerat varandra och han orkade inte.
Alvins födelse och Bengts bortgång kom med exakt en månads mellanrum.
– Det har varit en känslofull sommar men så är livet.
Vi byter spår i intervjun och kommer i slutet igen in på känslorna som föräldraskapet väcker.
Vad i att bli mamma har gjort dig mest förvånad?
– Hur glad man är oavsett hur få timmar man har på sömnkontot. Man tror att livet stannar upp runt omkring en. Det här är det största som finns. Det blir så himla spännande att lära känna Alvin ännu mer, det är nya upptäckter varje dag.
Sonen har börjat att röra på sig. Det är dags att avsluta samtalet.
– Han har sovit men vaknade lite, vi får se vilket humör han är på, skrattar Charlotte Kalla.