Charlotte Kalla och hennes tre landsmaninnor fick motta Svenska Dagbladets Bragdguld 2014 efter stafettsuccén.
Lördag den 15 februari 2014 skrevs ett nytt kapitel i historien över svensk längdskidåkning. Det var då det svenska damstafettlaget tog den första OS-guldmedaljen på damsidan sedan 1960 i Squaw Valley, USA.
Det svenska laget startade med Ida Ingmarsdotter var näst snabbast på den första sträckan 3,7 sekunder bakom Tjeckien och Eva Nyvltova.
Ingmarsdotter växlade över till Emma Wikén som på sin sträcka var fjärde snabbaste åkaren. Trots detta så hade hon fört upp Sverige i ledningen, men det var stenhårt. Bakom Sverige så jagade Finland endast 0,4 sekunder efter och sedan Tyskland ytterligare 0,8 sekunder efter.
– Ett starkt minne innan min sträcka var att jag under uppvärmningen upptäckte hur svårt det var att fokusera på det jag skulle göra. Jag ville se vad som hände under de inledande sträckorna, säger Charlotte Kalla.
Vad var känslan när du såg hur lagkompisarna körde?
– Det var underbart att se hur bra skidor vi hade. Först hur Ida (Ingmarsdotter) tog sig an första sträckan och sedan hur Emma (Wikén) bombade på. Hon körde ifrån Johaug och på vilket sätt hon gjorde det var härligt att ta in.
– Jag var imponerad över hur tjejerna körde. Jag visste också att Anna Haag skulle göra en stark sista sträcka inna det var dags för mig.
På den tredje sträckan så tappade Anna Haag så att Sverige var trea 25,7 sekunder bakom Finland, Krista Lahdenmäki, och 19,9 sekunder bakom Tyskland, Denise Herrman.
Fyra då var Norge som hade blivande formtoppade OS-drottningen, Marit Björgen, på den sista sträckan. Avståndet upp till Sverige var mindre än åtta sekunder.
Men Sverige hade å sin sida Charlotte Kalla.
Sista sträckan som hade allt. Skulle visa sig bli en riktig rysarklassiker i OS-sammanhang.
Många trodde nog att Norge med Marit Björgen skulle köra hårt för att få kontakt med Sverige. Björgen gjorde nog vad hon kunde, men precis den där dagen i solskenet i Sotji så var det ingen som kunde stå mot urkraften från Tärendö.
Jakten kunde börja.
När Charlotte Kalla började leta sig mot startfållan så visste hon hur läget var.
– Någonstans där började det bli viktigt att komma ihåg hur jag skulle lägga upp mitt lopp. Det var viktigt för att jag skulle fokusera på rätt saker, förklarar Kalla.
15.40
Vid växlingen var Sverige och Charlotte Kalla 25,7 sekunder efter Krista Lahdenmäki, Finland, och 19,9 sekunder efter Denise Herrman, Tyskland.
– Jag funderade inte på hur långt jag hade fram. Min inställning var att följa min plan med att ge mig själv en kilometer för att komma in i åkningen innan jag skulle börja ösa på.
Var siktet inställt på att komma i fatt Finland och Tyskland.
– Jag funderade aldrig på att jag skulle kunna göra det. Jag körde för bronset, men sakta växte hoppet under sträckan.
15.40.52
Gav sig Charlotte Kalla iväg på jakten efter finskan.
15.44
3,6 kilometer kvar och 23 sekunder efter toppduon.
– Jag tror att det blev lite vändpunkten. Det var efter uppförsbacken där som jag började skymta de där framme och jag kände mig stark. Det gav mig mycket att se deras ryggar.
15.48
2,1 kilometer kvar och 11 sekunder efter.
Här hade embryot till guldchans nått en gräns, men det var en gräns som Charlotte Kalla kunde se bortom.
– Jag hade en tanke på att det i alla fall var nära att jag kunde fajtas om guldet. Samtidigt växte tanken i mitt huvud att det är en bra bit kvar till målet. Jag måste ge det en chans och kände att det får bära eller brista, säger hon.
Det skulle visa sig bära.
15.50
1,2 kilometer kvar då endast fem sekunder efter.
– Jag var ordentligt trött, men samtidigt kände jag att jag var stark och plockade.
15.51
800 meter kvar och då var Kalla 3,7 sekunder efter. Här syntes det tydligt att den jagande Kalla hade betydligt mera fart och drag i åkningen. Lahdenmäki och Herrman var betydligt mera stressade i situationen.
– Där någonstans förstod jag att vi skulle komma in samtidigt på stadion. Jag var oerhört trött just då, men samtidigt kände jag att jag var med.
15.52
På vallen ovanför stadion var Charlotte Kalla i fatt Finland och Tyskland.
– Där gick det fort. Det var skönt att få ställa sig i fartställningen efter den sista knixen.
Charlotte Kalla har precis passerat finska Krista Lahdenmäki och Denise Herrman, Tyskland.
15.52
Sista två kurvorna innan upploppet och där skulle stafetten avgöras.
– Jag hade aldrig föreställt mig att jag skulle vara ikapp Krista och Denise därför hade jag ingen plan. Efter vänstersvängen bestämde jag mig för att ligga bakom och samla fart och kraft, säger Kalla innan hon fortsätter:
– Då föddes också tanken om att jag skulle dyka in på innern i sista kurvan. Det hade kunnat spricka då sidomarkeringarna låg tajt och jag hade kunnat trassla in skidorna där.
Men i den sista kurvan av stafetten så lämnade Lahdenmäki plats för Charlotte Kalla och det avgjorde stafetten.
– Hon var väldigt givmild och hon var aldrig beredd på att jag skulle komma med så mycket fart som jag gjorde.
Hur trött alternativt pigg är du i sista kurvan?
– Jag var fruktansvärt trött strax innan, men i sista kurvan så hade jag bara mållinjen i sikte. Jag är oerhört nöjd med hur jag satte tekniken på upploppet.
– Jag hade skygglappar på hela vägen in i mål.
Du såg inte lagkompisarna i målfållan?
– Det dröjde ända tills att det bara var någon meter kvar innan jag såg dem.
15.53
I mål så var Sverige 0,5 sekunder före Finland och 0,9 sekunder före Tyskland.
I målfållan hamnar Charlotte Kalla ganska snabbt underst i en så kallad TV-puckhög.
– Jag ville verkligen inte vara där under. Jag tror att jag skrek att jag behöver luft och jag kände att jag var i behov av att ventilera lungorna.
Efter passerad mållinje i bragdloppet i Sotji 2014.
Jämför det här loppet med andra i karriären.
– Den kommer väldigt högt upp i min karriär. Jag visste inte ens att jag ägde de krafter som jag kunde plocka fram då. Det var en dröm som uppfylldes för mig. Jag köttade bara på till slut.
Det var nog många som ansåg att det som hände var omöjligt.
– Ja, nej det är lite svårt att förstå så här några år senare.
Guldlaget från Sotji. Från vänster: Charlotte Kalla, Anna Haag, Emma Wikén och Ida Ingmarsdotter.
Hur firade ni guldet?
– Medaljceremonin var dagen efter och det var skönt att få suga på karamellen. Direkt efter loppet fick vi träffa våra föräldrar och det var värt mycket. När vi kom till hotellet så möttes vi av killarna som skulle åka stafetten dagen efter och de hade tagit på sig kostymerna, säger Charlotte Kalla.