18-åringen från Piteå kunde lämna mästerskapet i Vuokatti i februari 2021 med ett guld och ett silver trots att hon var både ett och två år yngre än de flesta deltagarna. Men hösten blev tuff då problem med ryggen satte stopp för tävlandet.
– När det gäller premiären i Gällivare så hade vi planerat in ett läger med skolan och jag ville verkligen fokusera på det lägret fullt ut, säger Eriksson innan hon fortsätter:
Nu efter nyår så kommer juniorcuperna där platserna till JVM ligger i potten.
– Jag siktar såklart på JVM och jag hoppas att jag har en form som räcker.
Hur känns det att inte ha tävlat under hela hösten?
– Lite konstigt är det och det kommer nog vara en känsla av att jag är lite osäker på var jag står.
Är du orolig för att ryggproblemen kommer sätta käppar i hjulen?
– Nej det är jag inte. Det är bara av säkerhetsskäl som jag vilar ännu.
Så du dras inte längre med problemen?
– Nej nu vill jag bara inte riskera något och jag och min tränare har en plan om hur vi ska lägga upp säsongen.
Strömnäsåkaren går till vardags på skidgymnasiet i Sollefteå. Hon är inne på sitt tredje året på det ekonomiska programmet och det är en vardag som fungerar bra för henne.
Var det tufft att flytta hemifrån för att gå skidgymnasiet?
– Det är ju lite som ett jobb i sig. Du får ju inget serverat – här måste jag sköta allt från städning, tvättning och planering av maten.
Snart är det dock jullov och då får hon åka hem till familjen i Norrbotten.
– Jag åker hem till Piteå över julen och det ska bli skönt att träffa familjen igen.
Om hon var relativt okänd innan junior-VM i Vuokatti så vet desto fler om vem hon är nu. Lisa Eriksson
– Jag hade inga förväntningar alls inför JVM. Jag var glad över att ha blivit uttagen för inte ens det var något jag hade förväntat mig.
Lisa Eriksson inledde JVM med att komma tolva i sprint innan hon tog en av platserna i stafettlaget som sedan också tog guld. Men den absolut största överraskningen kom när hon blev tvåa på distansloppet över 15 kilometer.
– Det jag minns bäst är att det antagligen var den bästa dagen i hela mitt liv. Visst jag var lite nervös eftersom det var ett lopp över 15 kilometer och jag hade inte åkt så många lopp på den distansen.
Eriksson startade en bit ned i fältet och hade många åkare framför sig.
– Det var som en labyrint att ta sig igenom, förklarar hon.
Men ju längre in i loppet hon kom desto längre fram i startfältet kom hon också.
– Jag kände efter ett tag att jag bara skulle fram och helt plötsligt var jag i täten av klungan, men då hade norskan (Margrethe Bergane) redan lämnat klungan.
Inför loppet så hade hon en egen plan om att hon inte skulle dra under någon del av loppet, men när hon väl hade tagit sig fram till täten av den stora klungan hände något.
– Jag vet inte vad, men antagligen så ökade jag farten och helt plötsligt så insåg jag att det inte var nästan någon kvar. Det var jag en ryska och en tyska som gick ifrån.
Inte ens då följde hon sin egen plan.
– Jag försökte få någon av de två andra att dra fast det funkade inte. Jag var lite rädd att åkare bakifrån skulle komma ikapp oss när någon av de andra två drog, säger Eriksson innan hon fortsätter:
– Jag bestämde mig då för att hålla ledningen ända fram till upploppet för där visste jag att ingen av de två skulle kunna passera mig.
Precis så blev det också.
Vad var känslan när du gick i mål?
– Det en dröm som gick i uppfyllelse, skrattar Eriksson.
Men trots det överraskande silvret så har hon i senare funderat på loppet.
– Efteråt funderade jag lite om vad som hade hänt om jag hade hunnit upp innan Bergane gick ifrån.
Lisa Eriksson ingick också i det svenska laget som tog guld på stafetten dagen innan hennes individuella medalj. Där växlade hon över till klubbkompisen Lisa Ingesson som åkte den tredje sträckan.
– Det var väldigt speciellt att ta guldet där. Stafett är något alldeles extra, säger Eriksson.
Eriksson hade under säsongen innan junior-VM långt ifrån en perfekt uppladdning. Under hösten så var hon inne i en lite tung period och tvingades dra ned på träningen.
– Jag var lite övertränad och då kunde jag inte fantisera om att ta några medaljer på junior-VM eller ens få åka mästerskapet.
Men efter ett par bra placeringar i observationstävlingarna så fick hon en av platserna.
Efter junior-VM så gick hon in i en ny lite tyngre period efter två Fis-tävlingar så var hon anmäld till SM-tremilen i Kalix, men tvingades stå över. Sedan så var också planen att Eriksson skulle köra sprintstafetten med Ingesson, men då blev Ingesson sjuk.
– Det var jättetråkigt när förra säsongen slutade. Jag kände bara att jag ville att den skulle fortsätta för det gick så bra för mig. Jag var inne i en positiv trend.
Som en av de största talangerna i sin ålder i Sverige så är givetvis frågan, om hon siktar på en plats i Piteå Elit, befogad.
– Jag kommer från Piteå och bor i Piteå så skulle jag gärna åka med dom när jag blir senior. Det skulle vara en ära, men än så länge är det Strömnäs som gäller, säger hon slutligen.
Säsongen 2021/22 inledde Eriksson med att vinna juniorklassen i Bodenspelen för några dagar sedan tämligen överlägset. Hon var 1.38 minuter före tvåan Alva Isaksson, Sävast Ski Team, i 7,5 kilometersloppet.