Det var en svettig dag i tv-soffan. Föräldrarna Kerstin och Johan är på plats i Planica, men brorsan Emil, kunde inte åka och följde tävlingen hemma i Kalix.
Men trots att andra strulade och det blev både krockar och oprovocerade fall under dagen så lyckades Emma Ribom ta sig hela vägen. Först till kvartsfinal, sen till semifinal och till slut hela vägen till ett VM-silver.
– Man tror inte att det är sant, med fyra svenskor i topp. Sjukt jäkla kul, säger Emil Ribom.
Tre år yngre brorsan (22) vet hur länge Emma Ribom har kämpat för att nå den här framgången.
– Hon förtjänar det här. Hon har åkt så bra och vann ju två raka världscuptävlingar, blev sedan sjuk och har ändå tagit sig tillbaka igen. Jag vet hur mycket hård träning som ligger bakom det här också, jag har sett från sidlinjen hur det har varit träning 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året. Hon förtjänar verkligen det här.
Emil och Emma brukar träna ihop. Och tävla i spåret när Emma är hemma i Kalix.
– Jag brukar spöa henne på spurten varje år och visa vem som är storebror – fast jag är lillebror, skrattar Emil Ribom.
Men nu har hon en VM-medalj.
– Man gråter inte så ofta. Men jag blir rörd när syrran tar medalj. Det är väldigt rörande att kolla på. Jag blir väldigt stolt.
Trodde du att hon skulle nå så långt?
– Man såg ju tidigt att fysiska kapaciteten fanns där. Så nog har jag vetat att hon har något bra på gång, jag har hela tiden trott på att hon kan bli bäst eller en av de bästa i världen.