Emma Eliasson hade en jobbig söndag, men hon ger gärna Vasaloppet en ny chans.
Om den förre Luleå Hockey/MSSK-kaptenen slog kollegan, som brukar åka på sex och en halv timme, skulle Eliasson få köpa vilken skoter hon ville.
Men den förra hockeybacken från Kiruna får vänta ett tag på den utmaningen.
– Hon ställde aldrig upp. Hon har varit sjuk i fem veckor och hon var verkligen där för att gå på en tid. Så det blev ingen tävling. Den tiden som hon siktade på var ganska långt utom räckhåll, säger Emma Eliasson.
Själv tog sig Kirunafödda Eliasson i mål på 10 timmar, 27 minuter och 20 sekunder.
Precis som de flesta motionärer slet hon i ett regnigt och milt Dalarna på söndagen.
– Men alltså wow, vilket arrangemang. Sjukt häftigt verkligen. Jag fick lite OS-feeling när vi var inne i Mora. Man är ju sjukt imponerad att de får runt grejerna. Det är strukturerat och ordning och reda. Riktigt mäktigt faktiskt. Men väl på skidorna tänkte jag att man inte kommer att få se Emma Eliasson mellan Sälen och Mora igen, haha.
Var det så illa?
– Det var tufft faktiskt. Större delen av loppet upplevde jag att det inte fanns några spår att åka i. Jag kände att det här är inte skidåkning. Jag slafsar ju bara runt. Men efter Evertsberg tycker jag ändå att det var okej.
Hur var det att komma in på upploppet i Mora?
– Känslan av att äntligen få se mål var helt obeskrivlig. Det var otroligt. För varje kilometer står det en skylt som räknar ner hur långt det är till mål. I början upplevde jag att de kom snabbt. Men i slutet var det som att de måste ha räknat fel. De kom aldrig, skyltarna.
Men du skulle kunna tänka dig att köra fler gånger?
– Ja, hade du ringt igår och frågat hade jag sagt tvärnej. Men idag känner jag att man skulle vilja spänna bågen mer. Och få bättre träning och mer volym i kroppen.
En sådan satsning ligger nog några år framåt.
– Men vi har precis fått barn och har två små hemma. Jag hade velat få de lite längre volympassen på helgen, men då kan man inte vara borta alltför länge.