Den sista juli så arrangeras Tornedalens första ultralopp i löpning. Med start i Kitkiöjärvi och målgång i Pajala så väntar 100 tuffa kilometer längst väg 99 för deltagarna.
– Det är en skräckblandad förtjusning, säger ultradebutanten Linda Jonsson från Pajala innan hon förklarar varför.
– Ena dagen, efter ett bra träningspass, så känns det som om att det inte blir något problem alls. Sedan kommer tankarna plötsligt att loppet blir dubbelt så långt som de längsta jag har sprungit och då kommer tvivlen.
Under 2020 var det tänkt att den första upplagan av Tornedalen Ultra Run skulle avgjorts fast den ställdes precis som mycket annat in på grund av pandemin.
– Jag tog det som ett tecken för att jag skulle ställa upp 2021. Jag fick ett år extra på mig att förbereda mig.
Jonsson är dock långt ifrån obekant med långa utmaningar.
– Det blir nästa steg för mig. Jag har under de 10-15 åren tränat uthållighetsträning och under den tiden har jag gjort två svenska klassiker.
– Jag har utöver det sprungit några maraton och åkt några extra vasalopp också. Därför har jag börjat känna att jag vill komma vidare för jag har känt att gränsen inte gick vid de distanserna.
Det var alltså inte nog långt med nio mil på skidor eller dryga fyra mils löpning?
– Nä ungefär så eller det handlar om att ta reda på var gränsen går, skrattar Jonsson.
Det längsta hon har sprungit nu är drygt hälften så kort som Tornedalen Ultra Run mäter.
– Jag har testat på att springa från Jarhois till Aapua och tillbaka.
Den distansen var 45 kilometer.
Hur kändes det?
– Känslan efter det loppet var "Ja det här gick ju" och då bestämde jag mig för att ta nästa steg.
Vad är skillnaden på att förbereda sig för ett maraton och ett ultralopp?
– Det mentala. Absolut måste du bygga upp din styrka ytterligare, men har man några år bakom sig som konditionsidrottare så blir man tåligare.
Vad är skillnaden mentalt?
– Att orka fortsätta framåt trots att tiden går. Det här kommer att ta lång tid att slutföra och jag räknar med att jag hamnar någonstans i närheten att maxtiden på 24 timmar.
Har du något tidsmål?
– Nej inte det. Mitt mål är att klara av det och att göra det inom tidsgränsen på 24 timmar.
Jonsson berättar vidare att det har blivit några krävande lågpulspass.
– Det har varit en utmaning att springa långsamt. Några av passen har vi lagt i tävlingstempot som är 8.15 minuter per kilometer och det går nästa inte att springa så långsamt, skrattar hon.
Vad blir största utmaningen?
– Att hålla ett lågt tempo även då man är fräsch och sedan underlaget (asfalt). Men det ska bli så fint att springa i vackra Muoniodalen.
Hon hoppas också på att få stöd under loppet, men befarar att supporten kanske inte orkar hela distansen ut.
– Från start har jag säkert några bekanta som vill följa mig, men det kommer nog att ebba ut ju längre tid det går.
Vad kommer att vara det bästa med loppet?
– Gå i mål (skratt) och upplevelsen att genomföra loppet. Det kommer antagligen pendla mellan löpareufori och total trötthet och det är nog det som jag är mest nyfiken på.
Linda Jonsson hyllar också arrangörsklubben för initiativet.
– Det krävs det att någon tar tag i arrangemanget och där ska Liviöjärvi IF ha en stor eloge.
– Det är så jättekul att tävlingen går här i Pajala och Tornedalen, säger hon slutligen.