Aleskyttar stormar fram
Brommastafetten anses i skyttekretsar vara den tuffaste tävlingen mentalt sett. En lagtävling där hyggligt stabila skyttar kan börja darra som asplöv. Byaföreningen Ale skytteförening har vunnit tävlingen två gånger tidigare och det var bara ogjort att det blev en tredje. - En andraplats är ändå helt okej, säger ankarskytten Donald Johansson när allt var över.
Puls upp mot 200 slag i minuten och benskak så att rörelserna i pipan blir så stora att det är omöjligt att släppa ett kontrollerat skott.
Brommastafetten heter tävlingen som sedan länge gäller som inofficiellt SM för föreningslag.
Finfin start
Donald Johansson har varit med om att vinna tävlingen två gånger (1999 och 2002) och han fick som lagkapten uppgiften att plocka ut laget.
Han valde att sätta in talangen Mikael Fors som förste skytt.
- Jag hoppades att han skulle ge oss en bra start så att nästa gubbe skulle kunna skjuta mer avslappnat, säger Johansson.
Och Fors gav Ale en smakstart när han sköt fenomenala 147 poäng i huvudskjutningen.
- Så underbart. Så skönt. Jag vill bara stanna kvar här en stund och njuta för gudarna ska veta att det inte alltid gått lika bra, säger han sedan han väntat kvar inne i skjuthallen.
Så långt klaffade taktiken.
Sedan var det Andreas Edins tur och där blev det blygsamma 132 poäng efter en skral första liggandeserie (44 poäng) och en fyra i det sista ståskottet. När han gjort sina 15 skott hade Sjulsmarksynglingen något tomt i blicken.
Han stannade kvar i skjuhallen - men nu handlade det inte om att förlänga njutningen som i Fors fall utan om något helt annat.
- Jag vill bara se hur mycket vi rasade, säger han och ser helt färdig ut.
Brommafrossa?
- Nej, nog kände jag av nerverna lite men inte så farligt. Jag fick bara inte med mig poängen. Tyvärr, säger han och flyr undan med blicken.
Andreas Edin och Håkan Sundström har tävlat ytterst sparsamt och enda riktiga målet den här säsongen har varit Brommastafetten. De berättar att tävlingen blivit en tradition och att de har en mängd bra minnen från tävlingen.
"Tjusningen försvann"
Under hela 80- och 90-talen avgjordes den på Lövsta skjutfält utanför Stockholm. Sedan några år tillbaka avgörs den på Stålboda skjutbanor en bit från Livgardet.
- Lite av tjusningen försvann när tävlingen flyttades från Lövsta. Har du varit där så glömmer du inte känslan när du gick från sekretariatet som låg på en liten kulle. Du gick utför en äng, helt ensam och ofta i tryckande värme. På väg mot skjutplatsen som man byggt upp av presenningarna hann massvis med tankar att fara genom huvudet. Sedan fick du varje skott refererat och pulsen höjdes successivt. Det var lite domedagskänsla över den promenaden mot skjuthallen. Det är inte riktigt samma press i dag när tävlingen är flyttad, säger Sundström.
När halva tävlingen var avverkad ledde Ale tävlingen med tre poäng. I näst sista omgången försvann Umeå sedan Ulf Ohlsson klappat ihop och släppt två tvåor i ståskotten.
Dramatisk avslutning
Många led med honom men Alegänget hade fokus någon annanstans.
Inför sista omgången hade plötsligt Moälven gått upp i ledningen och Donald Johansson, som inlett med 145 i huvudskjutningen, hade till uppgift att försöka plocka in försprånget.
Hela Alegänget fanns samlade inne i det rum där tavlorna exponerades på väggen och där man kunde följa tävlingen skott för skott.
- Nu ska det till ett under, konstaterar Andreas Edin sedan Falk inlett med två tior i ställningsserien samtidigt som Donald "bara" hade två nior.
Fast sanningen att säga så har minst lika namnkunniga skyttar mjuknat när de hamnat i samma situation.
Men Falk var stentuff och hon gav aldrig Donald Johansson någon chans.
- Den som säger att det här är en rolig tävling ljuger, säger han och ler ett skevt leende.
Nervöst?
- Jag har varit mer nervös, det har jag. Jag vet inte, jag fick inte till det, säger han efter 90 poäng i enkelserien.
Vad känner du inför andraplatsen?
- Vi gör en bra tävling och det här ska vi inte deppa över. Inte alls. Flera av skyttarna har inte tävlat särskilt mycket och det visste vi.
Andreas Edin var ändå mycket dämpad. Med sina 219 poäng var han klart sämst i laget, något han var högst medveten om.
- Man tänker "om". Men om det inte hade varit för det där "om"såHade jag haft kring 225 hade det ju varit klart. Nu blev det 219 och det är juingenting.
F 21 Luleå jagade så när ikapp Ale. Laget slutade på en fin tredje plats, på samma poäng som Ale. Norrbottensklubben S 3 var med för första gången men laget var bara en poäng ifrån att klara sig kvar i stafetten.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!