Glädje över att slippa se blodet rinna

Schweiz låter som ett underbart landskap att orientera i. Alperna, snötäckta berg och djupa dalar.Men verkligheten för de två orienterarna Michael Lehmann och Severin Oeschger från den schweiziska klubben OLG Kölliken, är helt annorlunda. Alperna är något man ser på håll.- På våra kartor hemma så är allt grönt - och det gröna på kartan är snår. En del snår är meterhöga och med vassa taggar, då brukar vi springa oss blodiga, säger Severin Oeschger, som nu springer i lågt lingonris i Kronogård.Intern tävlan
De båda löparna har orienterat i över 15 år, men ser sig som amatörer och inte proffs. De tävlar inte i elitklassen Herrar 21 som springer 15 km, utan de springer 5,6 km. Trots att de är få i sin grupp så är det en ordentlig utmaning, och en stor intern tävlan, schweizare mot schwezare.- Jag vann över dig, säger Michael Lehmann åt Severin Oeschger efter att de gått ur bastun.Att orientera i Sverige, och Norrbotten i synnerhet är något speciellt. I Schweiz skulle en orienteringstävling i den här klassen dra minst 1.500 tävlande.Ensamt och lugnt
- Det är så bra här. Det är lugnt, det är lite människor och bra atmosfär. Jämfört med i Schweiz finns här inga stigar. Det är ensamt och det är långt mellan kontrollerna.Det här är Michael Lehmanns första besök i Norrbotten och han är positivt överraskad.- Det går rykten om att det ska hållas en till tävling i Kronogård om två-tre år. Då ska jag försöka få med mig ett större gäng från min klubb.

Glädje över att slippa se blodet rinna

Michael Lehmann och Severin Oeschger från Schweiz har en sak gemensamt. De är vana att orientera sig blodiga i meterhöga törnbuskar. - Vår klubb älskar den svenska skogen, hemma får vi springa i snår, säger Severin Oeschger.